Tredje gången gillt

Ibland är jag dekormålare på Västanå Teater. 
Det är ett väldigt roligt sätt att måla på. När jag dekormålar står mitt övriga måleri stilla. Det beror mest på att jag inte hinner hitta ron och kraften att måla när jag kommer hem. Det beror nog också på att jag får min målarlust tillfredsställd på jobbet.


Som dekormålare använder jag samma kunskaper som jag gör som bildmålare. Jag blandar färgen på samma sätt, men i större byttor. Jag ser scenen som en bild som ska ses som helhet. Ibland jobbar jag med täckande färg, ibland transparent, precis som i mina bilder.  En skillnad är att scenografen, Bo Jonzon, väljer kulörerna. 
Den här gången har jag fått lära mig mycket nytt för att kunna utföra de arbeten scenografen vill ha gjorda. Jag har läst och läst. Jag har tittat och tittat. Mest av allt har jag provat, gjort fel, provat igen och igen och till slut gjort rätt. 
Jag målar väldigt vackra och mycket välsnickrade skåp med linoljefärg. De är så fina när de är trärena att jag knappt vågat sätta penseln på dem alls. Men när jag körde igång var det bland det roligaste jag har gjort. 

Kammad linoljefärg.

Wellpappkammad linoljefärg.

Jag har ingen större erfarenhet av marmorering. I år fick jag ett mycket stort objekt att måla på. Jag provade. Det blev fel. Två gånger. Tur att jag kunde sudda - genom att måla över och börja om. Tredje gången gick det bättre. Det är precis som det är med allt annat. Det är genom misstagen jag lär mig. 

Detalj, marmortrappa* i trä.

På en sänggavel ville scenografen ha "en vacker slinga". Det blev först ett försök, lite tvekan,  sedan ny sängfärg, sedan en annan - "lite franskare" variant, som blev godkänd. Måleri är fantastiskt! 

Inte så...

...men så!

*)Trappan blev senare både ombyggd och ommålad, men det är en annan historia.