Den tvehövdade

Idag har jag gett mig på mina gamla skisser till bilden som jag kallar "Still my beating heart". Jag vill få flickan på bilden att vila, att sova på riktigt.

Jag ville också ge henne annan bakgrund.

Det här blir den första "sömn-bilden" med flera varelser. Nu ska jag göra uppehåll och fundera över om den tvehövdade är en "darling" som jag ska döda (måla över). Jag är förtjust i den tvehövdade, men den är trevande i formen. Den måste bli skarpare om den ska vara kvar.

Jag ska arbeta med med färgskalan i bilden också.

En fest för ögat

Podradion är min närmsta arbetskamrat. Jag hittade det här gamla underbara radioprogrammet på SR Minnen häromdagen: Isaac Grünewald om riktigt och oriktigt i konsten, inspelad 1935 (tryck på HÄR så hamnar du på en sida där du kan hitta intervjun med Grünewald).

Lyftkranen av Isaac Grünewald, 1915.

Båten har förvisso bara en skorsten.

Intervjun visar att intet är nytt under solen. Jag funderar mycket på hur bildkonstens framtid ser ut.

Inte Borg

Anders Borg får vänta. Det här är Winnerbäck...eller kanske inte?

Jag tror att den här bilden kan få heta Elita.

Det namnet får sammanfatta en av de tankar som jag har i arbetet med bilderna i "Sömn-serien".

Som jag har sagt tidigare behöver man som betraktare inte tolka bilderna som jag har tänkt. Jag hoppas att man tolkar dem på något sätt eller att man bara tycker om dem. Jag hoppas att de ger betraktaren en känsla.

Heter den Elita?

Hon heter Nina Persson

När löven fick färg såg jag vem jag har målat.

Det är Nina Persson. Hon skulle kunna ha sådana löv och lite rosa och lite lila runt sig när hon sover.

Annars är hon inte så lik sig.

Imorgon kommer jag att måla Anders Borg eller Lars Winnerbäck.

Upp och ner

Bilden jag jobbar med heter nog "Upp".

Jag utgick från en gammal skiss som föreställde ett barn som sitter och sover lutat mot handen.

Jag bearbetade skissen lite. Jag insåg att jag med några mindre ändringar skulle kunna välta ner personen på rygg i stället. Jag lät personen komma in i bilden uppifrån. Det är ju inte riktigt så vi är vana att läsa en bild. Det som är närmast brukar vara stort och komma in i eller finnas i nedre delen av bilden. Att bryta mot det kräver lite mer av betraktaren (om det inte är en luftballong som skär in i bilden).

Eftersom de här bilderna handlar om sömn och ska vara overkliga tar jag mig rätten att kräva lite uppmärksamhet.

När jag kom tillbaka efter en paus fick jag se bilden:

Jag kunde inte se vad det var som inte var som innan. Allting verkade stämma. Det var samma diagonala komposition, samma ringar som ska bli fyllda så småningom, samma trevande färger i bakgrunden. Jag kunde bara inte minnas att hon såg ut att ha ont i huvudet före pausen. Konstigt. Sedan såg att den var upp och ner.

Så här ska den vara:

Det är en del jobb kvar fortfarande.

När tar idéerna slut?

När jag avslutar arbetet med en bild känns det som att arbetet är slut. Idéerna är slut. Jag har arbetat med den enda riktigt viktiga bilden. Det kommer aldrig att komma en ny idé - tror jag.

Konstigt nog kommer det nya idéer. Ibland kommer de efter några minuter, under städningen. Ibland dröjer det någon dag. Jag fortsätter arbeta även om jag inte har någon idé.

Det som först verkar vara ett litet stickspår utan större betydelse kan efter bearbetning visa sig vara den nya huvudlinjen. Hela mitt sätt att arbeta och prioritera ändras. Bitarna faller på plats i ett annat pussel än det jag hade börjat lägga.

Rosa äpplen

Den enda färgklick som finns kvar i trädgårdarna nu är fallfrukten och de äpplen som fortfarande orkar hålla sig fast i träden. De är oftast blekt gula.

De blekt gula äpplena lyser mot kala gråsvarta grenar och lerbruna gräsmattor. De ser väldigt friska och goda ut. Jag går saktare än vanligt förbi de där trädgårdarna och försöker suga i mig den sista naturliga färgen för i år.

Pernilla Hanssons äpplen är ännu finare. Hon sover.

Det där med storleken

Jag har sett foton av den här skulpturen i DN senaste tiden:

Jag har fastnat mer och mer för den.

Jag tycker den stora figurens ansiktsuttryck är så härligt. Han(?) är verkligen missnöjd med utväxten. Min fantasi spinner iväg i historier om när den stora märkte att det växte ut en mindre längst fram på snabeln. Och vad som händer när utväxten får en utväxt...

...och det mest skrämmande: Var den stora en vanlig människa från början?

Jag föreställde mig att skulpturen är ganska liten. Jag föreställde mig att den storas skalle var stor som en fotboll.

Men igår hittade jag det här fotot från Bonniers Konsthall:

Nu har jag köpt en tågbiljett till Stockholm. Den här Alephen måste jag se!

Charles Avery, Untitled (Aleph Head), 2009, finns på Bonniers Konsthall i Stockholm fram till 10 januari.

Rätt riktning

Jag hade gjort en fin skiss till bilden "Pernilla Hansson". Skissen var i det närmaste kvadratisk. Papperet är 50x70 cm. Eftersom jag har gjort de andra "sömnbilderna" i liggande format gjorde jag "Pernilla Hansson" liggande också. Det blev väldigt trångt på papperet.

Nu har jag vridit papperet och börjat om. Det fungerar det bättre.

Nästa vecka är den torr. Då får den färg på äpplena.

Titta gärna på min hemsida där de "Sömnbilder" som är klara nu har fått en egen knapp. (Länk uppe till höger)

Teknik

Jag skrev att jag hade hittat en teknik. Egentligen är det nog inte tekniken som jag hittade.

Först tecknar jag upp bilden med tusch vått i vått. Sedan målar jag vissa fält med akrylfärg med palettkniv. Teknikerna är alltså inte nya.

Det som jag har hittat är nog snarare vilket förhållningssätt jag ska ha. Jag har hittat vilka "regler" eller förklaringsmodeller jag ska följa i de här bilderna. Figuren, som är i vila, blir svartvit. Omgivningen eller bakgrunden ska inte passa i hop med figuren perspektiviskt eller i proportioner. Omgivningen ska ha starka, onaturliga färger. Jag vet själv varför jag ska behandla de olika ytorna i bilden på olika sätt.

Det är inte viktigt om betraktaren uppfattar systemet.

Dagens bild, "Sol" är inte klar ännu.

Det oroar mig lite att det här är det sista motivet jag har i "Sömn"-serien. Jag hoppas att jag hittar flera eftersom jag trivs med arbetssättet.

Pernilla Hansson

Den här bilden heter, av olika skäl, Pernilla Hansson:

Pernilla Hansson är inte klar ännu. Vi får se när den dyker upp nästa gång här på bloggen.

Efter att ha jobbat på så många olika sätt med mina första två "sov-motiv" hittade jag hur de ska vara i går. Att gå vidare med nya motiv med samma teknik är plötsligt så enkelt. Det är som att lära sig ett nytt språk och sedan efter lång väntan få berätta det man ville berätta.

Det är härligt.

Bilden heter Kudde.

Jag funderar på att lägga in något rödorange någonstans, men det kanske räcker utan det?

Sömn

Jag har ett par nya "sömn-motiv" på gång. Den här har jag kommit ganska långt på. En annan sovande figur är genomarbetad, men jag saknar en bakgrundsidé som funkar.

De här två bilderna är nog klara nu. Jag tycker om kombinationen av färg och svartvitt.

Torka fortare

Nu lossnade det! Jag spände två stora papper och målade mina två sovmotiv med flytande tusch, vått i vått. Jag hade bestämt mig för att försöka jobba lite friare. Då passar det bra med pensel och vått papper. Till skillnad från akrylen vill jag att tuschen ska torka fortare.

Färger

Jag har svårt med färgerna den här gången. Jag lägger på och lägger på färg. Ännu så länge är jag inte framme.

Så här långt har jag kommit.

Akryl på duk

Här är de första stegen på väg mot en färdig bild.

Nu har jag nästan börjat förstå mig på akryl.

De senaste femton åren har jag mest målat äggoljetempera. Jag vill kunna måla laserande, med så rena färger som möjligt lager på lager. Äggoljetemperan är alltid laserande i någon mån. Hittills har akryl, för mig, varit så väldigt täckande, helt opak. Därför blir ytorna platta, "döda", tråkiga. Jag har provat att späda ut den med vatten (se höstbilderna längre ner). Det fungerar ganska bra.

Förra veckan hittade jag min palettkniv! Med den kan jag göra lager som släpper igenom lite av lagret under. Dessutom provar jag att måla på duk. Duken ger mer struktur än grängen i mina papper. Det ger mig möjlighet att trycka ner en färg i groparna och lägga ett "skimmer" av en annan färg på topparna.

Akryl börjar bli kul.

Samma bild igen

Färgerna funkar inte ihop, men det kanske var det som var mitt mål när jag låter de här bilddelarna krocka med varandra.

Nu ska den här bilden få vila ett tag.

Att döda älsklingar

Det sista jag gjorde i dag var att måla över kastanjelöven. Kastanjelöven var det roligaste i bilden. Jag har lagt mycket tid på dem. Det är många lager färg på dem. Ändå fick de aldrig någon exakt och fungerande form.

När jag satt och tittade på bilden var beslutet plötsligt enkelt; löven ska bort! När jag hade målat över dem blev bilden lugnare. Jag har fortfarande många bitar att ändra, men det var så skönt att slutligen komma fram till insikten att det finaste ska bort.

Delen i det hela

En detalj i den här ännu ej halvfärdiga bilden. Just nu är det den enda fungerande delen i bilden. Jag kommer förmodligen att måla alla ytor igen i andra färger. Idag var det teckningen - kompositionen som var roligast.

Sömn

Jag har hittat ett nytt ämne att arbeta med; sömn.

Jag har smygtittat på människor som sover på sistone. De ser så annorlunda ut utan sina vanliga miner. De flesta ser så fridfulla ut. De är vackra.

Det skulle kanske vara nog att bara göra porträtt av sovande människor. Jag provade på många detaljerade skisser. Jag fann att det mina bilder blev så patetiska. Det går precis lika bra att ta ett foto.

Nu har jag fastnat för ett annat sätt att tänka. Jag vill låta den sovande krocka med en annan bild. Jag vill se den sovande ur ett perspektiv och den andra bilddelen ur ett annat, så att delarna inte passar ihop.

Efter att ha haft en svartvit vecka provade jag att göra en akrylskiss av en av bildidéerna idag.

Vete katten hur det blev, men det var härligt att plocka fram färgen igen!

Press (inte om just mig)

Här är en artikel om Höstsalongen i Torsby:

nwt.se/kultur/article606783.ece

Bättre sent än...

Jag fick nyss besked att juryn har valt ut två av mina bilder till Höstsalongen i Torsby. Jag lämnade aldrig in min favorittvillingbild (se längre ner), men jag tror inte att den hade fått bilda serie med de här två bilderna.

Fakta: vernissage: lördag kl. 14. Sista öppetdag: 8 november. Antal konstnärer som fick ställa ut: 21. Antal bilder som ställs ut: 58.

När jag lämnade in tjuvkikade jag lite på vad andra hade lämnat. Jag tror på en mycket fin höstsalong oavsett vad som kom med.

En bild som jag jobbar med nu

Jag trevar runt för att få fram lite mer än det jag vill och har tänkt.

Först kommer någon del av idén. Jag provar att göra bilden. Jag ser på resultatet och undrar vad som inte är som det ska för att bilden ska bli intressant.

Sedan kommer kanske en helt annan del. Den känns som lösningen på alla problem. Jag gör nya skisser. Jag upptäcker att något som jag inte alls har tänkt är det som är det intressanta i bilden.

Ofta handlar det om hur jag placerar de olika bildelementen i förhållande till varandra. Formen på bilden är också avgörande. Genom att göra alla de här skisserna har jag en tydligare bild av vad jag ska göra. Det finns något viktigt i varje skiss.

För att räkna ut hur den perfekta bilden ska byggas upp kan man använda gyllene snittet, men det räcker inte för att hitta det där lilla levande i bilden.

Långa skuggor

Det är novemberljus ute.

Solen står så lågt att skuggorna blir oändliga. På träden är skuggorna skarpa. Skuggornas former dominerar över trädens form. Skuggorna blir skarpa på de få löv som finns kvar och gör dem till prickar, till delar av ett organiskt mönster.

Jag ser annat än det jag brukar se. I stället för vägen som jag går på ser jag de fyra skarpa strecken som går tvärs över den. Är det en gräns jag är på väg över? Löven som sitter kvar ser ut som bubblor som svävar uppåt bland snirkliga grenlinjer.

Den eller den?

Idag ska jag lämna in bilder till en jurybedömd utställning. Vi får lämna in 2-4 bilder. Det är svårt att välja. Jag vill lämna in 24 bilder i stället och låta juryn välja ut 2-4. Nu lämnar jag 4 bilder och får kanske inte med någon på utställningen. Det känns mest spännande att se om mina bilder platsar eller ej.

4 bilder kan bli en i varje teknik: äggoljetempera, tusch, blyerts, akryl eller en serie i samma stil och teknik. Jag tog jag hjälp av en nära vän när jag skulle välja bilder. Vi kom fram till att en serie bilder skulle ge en mer entydig bild av mitt bildspråk. Vi valde Tvilling-bildserien. Det kändes rätt självklart. Bilderna är bildar en tydlig serie.

Jag har 7 tvillingbilder. Vi skulle välja 4. Vi valde 4. Jag vill ha med en till. Nu funderar jag på om jag ska byta ut en av de 4 mot den femte.

Min favorit, den femte bilden.

En tvillingbild till

Jag gjorde den här bilden med tanken att den skulle vara en i Tvillingserien.

Jag tycker mycket om det rofyllda motivet. Den heter "Still my beating heart" efter Stings gamla låt.

Det var en mycket svår bild att göra. Det lättaste hade varit att göra en perfekt bild, som ett foto. Det var svårt att låta bli att göra perfekt realism. Det är svårt att hitta ett annat formspråk och fortfarande behålla lugnet, som jag vill skildra.

Bilden kräver en stunds tittande och mår bäst om man förstorar den genom att trycka på den.

Så där.

Det blev nog mer en färglagd teckning än en målning. Jag kanske gör den som en tuschteckning med textcollage bakom någon dag. Jag tycker att rummet i bilden blev "rätt".

Lort-bild under arbete

Den här bilden har legat och grott sedan i februari. Jag såg en liknande situation då. Vid den tiden höll jag på med mina "Lort-Sverigebilder" i form av svartvita digitala collage (se på min hemsida!). Av olika skäl har jag inte fått ner bilden på papper. Jag var helt säker på att det skulle bli en bild i "Lort-Sverigeserien".

Nu provade jag att göra den i flytande tusch och akryl i stället. Jag gjorde den spegelvänd mot vad jag har föreställt mig. Jag tror att de förändringarna gjorde att jag äntligen fick fast bilden på papperet. Bilden är inte alls klar ännu. Jag är osäker på vad jag ska göra med den, men det brukar vara bra att jämföra steg i processen och fundera över för-och nackdelar med olika val.

Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker att bilden säger dig!

När jag var den första människan på jorden

Här är mina fotavtryck. Jag gjorde dem för 11 år sedan när jag gjöt betongen i den första delen av basutställningen, "Jag Herulen", på Värmlands museum.

Mitt uppdrag var att gjuta golvet så att det såg ut som en värmländsk strand där den första människan klev upp ur vattnet. Det är förstås en ganska grov sammanfattning av vad som hände, men jag gjorde det jag skulle.

Jag minns att jag, gravid i sjätte månaden, hällde betong på golvet, tog av mig skorna och tog människans första steg i Värmland. Det var en fantastisk upplevelse!

Det är med stolthet jag tittar till mina fotspår då och då. Det verkar oförändrade efter 11 år.

Att bli nöjd på förmiddagen

Den här bilden var bra från början. Jag gjorde första lagret färg i går. Jag tyckte om bilden. Jag tänkte att den kanske redan är klar. Jag vågade ändå lägga på några lager färg till på förmiddagen. Jag tyckte ännu mer om bilden. Ingenting i arbetet var svårt. Att det gick så lätt kan bero på att jag har gjort flera bilder med samma motiv. Jag har haft tillfälle att fundera över vad om är viktigt och mindre viktigt i bilden. Jag har provat former, färger och teknik. Jag kände mig nöjd och glad när jag avslutade arbetet med bilden.

Sedan ville jag göra en bild till. Det var svårt. Jag kunde inte komma på något annat motiv. Jag behövde inte göra samma motiv igen. Jag kände på mig att vad jag än skulle göra så skulle det bli sämre än det jag gjorde på förmiddagen. Jag gjorde en annan bild i samma teknik. Jag var lätt oengagerad. Nu är den bilden också klar. Den blev inte alls lika bra. Jag kanske kan få nytta av mina erfarenheter av den någon annan dag. Motstånd är bra.

För att avsluta på ett bra sätt ramade jag in min förmiddagsbild och tar med den hem över helgen.

Dagens utmaning

Jag gjorde en liten skiss igår. Idag har jag jobbat vidare med samma motiv i större format.

Så här har det gått idag:

Formatet är 50x70.