Kroki ger inte träningsvärk

I går tecknade vi kroki. Vi hade två modeller. Det är helt nytt för mig. Det visade sig vara ungefär dubbelt så svårt och ta ungefär dubbelt så lång tid som att teckna en modell. Under den första timmen hann jag inte avsluta någon teckning alls. Det är lite frustrerande. Så småningom kom jag i gång.

Våra modeller var båda väldigt bra. De är ungefär lika långa, lika nätta och lika unga. Lustigt nog tecknade jag dem på två helt olika sätt. Den ena blev alltid tunna, ryckiga streck. Den andra tunga ytor. Jag tänkte att den ena var av luft och den andra av sten. Båda var roliga att teckna.

När den ena var svår kunde jag arbeta med den andra en stund.

Kroki är för mig framför allt ett sätt att öva på att se och att teckna det jag ser. Det är som att "gå och träna". Största skillnaden är att jag inte får träningsvärk. Jag får lust att teckna mer.