Jag åker mycket tåg de här veckorna. Jag åker en vacker sträcka, men oftast i tidig gryning eller sen skymning. Jag ser inte så mycket av det vackra. Jag känner vyerna väl och förvånas inte över växlingar mellan tjock skog och stora öppna fält med små röda stugor. Det är som vanligt, men med väldigt mycket snö på. Ända sitter jag oftast och tittar ut på landskapet.
Jag vill se mera. Efter många resor kom jag på vad det var som jag såg. Egentligen kom jag på vad jag inte såg. Det var hustaken. Taken på husen täcks av tjocka snölager.
De snötäckta taken blir vita rutor i det böljande landskapet.
Det ser ut som om någon klippt fyrkantiga hål i bilden och låtit det vita papperet bakom komma fram.
Efter lite processande såg jag hur jag kan använda rutorna.
En vit ruta kan se ut på många sätt, men den kommer att göra stor nytta. Snart.
lita på det vita
SvaraRadera