Någon känner inte till ordet. Samma person känner väl till fenomenet från TV-spelsvärlden. 
Jag plockar fram lärarrösten och linjalen och börjar rita enpunkts-, två punkts- och trepunktsperspektiv.
En- och tvåpunktsperspektiven passerar förbi med gäspningar från oss alla.
När vi kommer till trepunktsperspektiv blir vi äntligen nyfikna. Det är ju faktiskt lite roligt.
Jag får också hård kritik för att huset ser overkligt ut.
Men. Perspektiv är dött.
Jag känner stor lättnad när jag får teckna lite modell.
Någonstans långt, långt inne finns kanske en tacksamhetsskuld till perspektivritningen...
det är nog bra att ha det i bakhuvudet.. men jag håller med dig.. som motiv är det dött. din moderna teckning av en en data-ungdom är mycket roligare
SvaraRadera