Moka rör

Pannrum är inte så vackra. Man rusar väl oftast förbi pannan så länge som den funkar bra. Man kanske sotar den lite - eller fyller på pellets. 

De senaste veckorna har jag fått närstudera hur en rörmokare arbetar. Numera ser jag konstnär och rörmokare som två ganska närliggande yrken. 

Rörmokeriet liknar nog mest skulptörens arbete. Första steget var att göra en skiss på papper. Sedan gjorde rörmokaren en tredimensionell skiss. Det växte fram en skog av rör som förgrenade sig mer och mer för att sticka iväg åt olika håll. Det krävs ett extremt spatialt tänkande för att hålla reda på alla rörens riktningar i förhållande till varandra. Genom att sammanfoga olika delar byggde han upp stabila, självbärande linjer som förhåller sig fritt till tyngdlagen. 

Vår rörmokare kör "old school", med kitt och lin i alla kopplingar, kapar och gängar rören själv. En estetisk grundregel verkar vara att vågrätt och lodrätt är vackrare än snett. 

Det här är alltså lite fult, men jag tycker nog att det fula kan vara charmerande också. 

Varför ser vi så få tredimensionella rörteckningar nuförtiden?