Bra arbetsnamn

Jag har råkat komma fram till ett arbetsnamn på de här bilderna. Det k a n ändra sig. 

Nu kallar jag dem "Ifåner" med samma betoning som ikoner. Det kan nog bli ett lite väl kravfyllt namn på sikt. 
Jag har massor av roliga planer på fler bilder och hur de ska hänga ihop. 
Det jag vet minst om är det måleriska. Måleriet ska få ta mycket plats. Det kan hända att jag låter måleriet vinna över idéer och berättelser och bara målar. Men jag tror inte det.

Så sakteliga

Jag går små, små steg. Jag är ganska säker på att alla ytor ska bli blå i slutändan. 
Första målet nu är dock att ta bilden från 1970-tal till sekelskifte.

Hålla kvar och släppa

Först såg bilden ut så här.  Det fanns mycket att ändra på. Det fanns också någon kvalité att spara. 
Jag vet vad jag vill säga, men inte hur det ska se ut. Jag jobbar väldigt lite och långsamt nu. Trevar och gör annat.
Nu ser den ut så här.

De senaste dagarna har jag bara tittat, inte målat alls. Duken står och väntar. Jag tittar in en stund ibland. 
Jag tror att jag snart kommer att måla vidare. Det är skönt att vänta på en impuls att göra en ändring. 
Just nu gillar jag bara näsan. Jag kommer nog att hämta upp en del av den övre bilden igen. Kanske.

Nya, mognare bilder?

Jag har börjat måla igen. Nu provar jag olja. Oljan har sina fördelar, om jag bara vänjer mig.

Som jag har nämnt tidigare har jag några olika projektidéer på gång redan. Nu gäller det "bara" att hitta en form som håller. 

Min enda metod för att komma fram till en form är att prova, prova och prova. 

Jag har också satt upp en regel: Jag får inte göra som jag har gjort i "sömnbilderna". Jag får inte fastna i den trevliga tekniken.

Nu ska jag hitta något annat sätt att tappa kontrollen.

Gästboken

Jag tittar till min utställning, "BORTA". En gammal dam med rullator går sakta mellan bilderna. Hon står länge framför varje bild. Det verkar som att hon tittar noga och begrundar det hon ser. Det känns bra.
Jag tittar till gästboken. Många har skrivit i den - sida upp och sida ner med fina kommentarer. Det finns också en sida där det bara står "JAG ÄR BÖÖÖG". Det känns bra. En ungdom har besökt utställningen. Jag hoppas att hon eller han hann se några av bilderna också.


Mitt bland allt det fina har någon anonymt skrivit att är en "omogen utställning". Det känns inte alls bra. Jag känner mig mycket mindre nöjd och stolt. Jag går genom lilla Sunne och undrar vem det är som tycker att jag är omogen. Jag tappar liksom lusten. 
Jag har gjort mitt allra bästa. Jag har vågat visa mina bilder. Jag har fixat det här och jobbat hårt. 

Jag börjar älta "omogen". Någonstans kanske jag håller med. Det är omoget att försöka göra vackert. Måleriskt är det omoget eftersom jag inte fokuserade på måleriet. Jag ser bilderna snarare som teckningar än målningar. Jag vill att publiken ska förstå. Att göra publiken helt nöjd kanske är omoget. 

Det kanske är mer moget att låta publiken fylla vissa tomrum i bilderna? Jag bara gissar lite.


Nå. Nästa gång jag visar utställningen kommer den kanske se annorlunda ut. Jag ä r en omogen målare, som har många år kvar att utvecklas om jag vill. 
Men det viktigaste av allt; skriv positiva kommentarer eller inget alls i mina gästböcker. För kritik: kontakta mig direkt med namn och ansikte så att jag kan få bemöta kritiken. Morr. 

Aspar

Så är det de gula asparnas tid igen! 
Jag, som trodde att vädret hade gjort att löven bara blev brunfula och trillade av i år. Jag tänkte att förra året var magiskt, men det här var vanligt brunt. Så är det inte. 
Asparna är så guldiga att det inte ser verkligt ut. 

Jag tror inte att jag kommer att måla dem i höst. Däremot har jag fotograferat och lekt med filter i Photoshop. Jag kan inte att låta bli dem helt.

Tur att det går att "snabbjobba" i datorn. Nu ska jag flytta fokus.

Done

Vernissagen är avklarad. Nu får utställningen hänga i två veckor på egen hand. 
Jag har fått fina artiklar om utställningen i både Fryksdalsbygden, den 8/10 och Värmlands folkblad den 9/10 (tryck!) Det är roligt att lyckas nå fram till journalister så bra. 
Det dök upp så många människor, både bekanta och obekanta. Oväntat, men roligt.


Nu lämnar jag sömntemat och vänder mig mot nya sätt att arbeta. Jag funderar på om det är dags för olja. Jag funderar också på två olika motivvärldar, som båda känns spännade. Jag ska prova lite och se var jag hamnar. Förmodligen kan jag se fram emot en trög period med en hel del tvivel och tvekan. Det ska bli spännade att se vad som händer.

Ett annat spår

Imorgon är det vernissage! Det ska bli roligt.


Idag var det dags att lämna in bilder till "Konst för alla". KRO samlar ihop en utställning som visas för hembygdsgårdarnas konstinköpare och för allmänheten. I det här fallet är vi värmlandska konstnärer som ska visa våra bilder i Arvika fr.o.m tisdag. Jag kommer med mer detaljerad info nästa vecka. 
Varje konstnär får lämna tre bilder. Det blev klurigt att välja av två skäl; dels har jag använt en stor del av mina bästa bilder i "Borta", dels har jag förutfattade meningar om vilken konst som hör hemma på hembygdsgårdar. 


Det här var vad jag kunde skrapa ihop. Frågan är alltså vilken serie är mest hembygdsanpassad:

a) välj tre av de fyra

b) bland de äldsta

c) lite blandat

För mig var valet ändå lätt. Om drygt en vecka får vi se om jag valde klokt. Nästa vecka kan man se vad jag valde i Arvika. 

Ljud 2

Jag har fått så mycket förslag på bra musik från alla möjliga håll de senaste dagarna. Tack för det, ni som har gett mig tips här på bloggen! Jag har lyssnat på många tidigare okända, men oftast mycket bra, låtar. Musik är så inspirerande. Om jag inte använder den i utställningen kommer jag säkert att använda den när jag målar vidare nästa vecka.

I diskussionen med Lennart och Joy om musik eller ej har frågan om STIM-pengar kommit upp.Vad kostar det att spela musik? Lennart pratade med STIM. Det visade sig att Sveriges kommuner och Landsting har ett avtal med STIM som gör att kommunerna betalar en engångsumma per år och sedan får använda så mycket musik de vill. Eftersom jag ställer ut i kommunens lokal kostar det inget. Som privatperson betalar man ungefär 350 kr för det.
Bra att veta.

Ljud?

På biblioteket i Sunne finns två kunniga och mycket trevliga utställningstekniker, Lennart och Joy. Idag bestämde vi hur bilderna ska hänga. Nu har jag lämnat mina bilder hos dem. Lennart och Joy fixar upphängningen. Det känns tryggt. Samtidigt känns det väldigt tomt i ateljén.

Jag har bestämt mig för att inte göra någon installation. Däremot funderar jag på någon form av ljud. Jag har två alternativ: en klocka som tickar, men väldigt sällan och går väldigt långsamt eller en gammal skiva med med Ewa Dahlgren, "Jag vill se min älskade komma från det vilda". Jag har usel musiksmak. Jag letar efter lugn, upprepande, gärna lite osvensk musik.
Ge mig gärna förslag.

Hans Westlund

Idag kom han och  hjälpte mig - Hans Westlund - denna underbara bildmänniska(länk till hans blogg här till höger). Jag hade ramat klart och samlat ihop alla bilder. Hans tittade och tittade och valde ut vilka bilder som absolut ska vara med, vilka som kan vara med och två, som inte ska ska vara med. Jag kommer kanske att flytta någon bild till en annan hög, i stort sett var vi eniga.

Tur att jag har hittat Hans som kan hjälpa mig med det. Det krävs verkligen en trygg och klok människa för att hjälpa mig att välja bland mina "hjärtebarn".