Lilla mormor

Jag fick ett MMS idag. Någon släkting har fotograferat min mormor.

För mig är det något rörande över fotot. Jag har tittat på det många gånger under dagen.

Min lilla mormor med sin katt i en säng. Hon är så söt. Hon ser lugn och nöjd ut.

Bilden är tagen så att hon är lätt förvrängd perspektiviskt. Det känns som om hon tittar ner på betraktaren, lite som en ängel i en 1500-talsmålning.

Jag kunde inte låta bli att göra en skiss där jag frilade henne från bakgrunden.

Min lilla mormor och hennes välsignade katt.

På ryggen

Jag tittade på hundbilderna (nedan) igen. På en ser det ut som att den ena har den andra på ryggen(!).

Strax efter såg jag en bärgningsbil med en liten bil... på ryggen!

Jag tänkte vidare på "på ryggen". Det kan ju vara ett barn med ryggsäck.

Det skönt att ha någon form av ramar, t.ex ett tema, att förhålla sig till. När det kommer fram någon bra bildidé kanske temat får stå tillbaka.

Must be love

Så tog jag alla tankar och idéer från de senaste dagarna och blandade ihop dem till en deg, som jag bakade ut till den här bilden på några minuter.

Kanske blir det grunden till en målning. Kanske blir det bara så här.

Must be love, blyerts, 28x32 cm

När jag tittar på den här bilden så ser den ut som jag hade tänkt från början.

Det visste jag inte förrän jag såg den.

Alla de trevande bilderna på vägen var nödvändiga.

Ladutaken flyttar in

Det har varit en händelserik dag.

Jag har provat min idé om blanka rutor i bilden. Det här är tre av de fem bilder, som jag har gjort idag. Alla blev steg i processen.

Jag undersökte hur mycket av bilden som kan vara täckt, utan att få något svar.

Jag provade att låta rutorna vara spridda i ett mönster. Det som hamnade i en ruta fick inte vara med.

Jag kastade ut rutorna. Det som hamnade i en ruta fick inte vara med.

Jag placerade ut rutorna ungefär lite bredvid där de borde ligga. Jag lät figurerna anpassa sig i formen för att inte försvinna.

Det gav mest. Det tvingade mig att teckna annorlunda mot hur jag brukar göra. Jag tyckte att jag förstod motivet på ett nytt sätt. Dessutom blev en av de tomma rutorna ett element i bilden i form av det som de tre figurerna tittar på.

Tomma rutor

Jag åker mycket tåg de här veckorna. Jag åker en vacker sträcka, men oftast i tidig gryning eller sen skymning. Jag ser inte så mycket av det vackra. Jag känner vyerna väl och förvånas inte över växlingar mellan tjock skog och stora öppna fält med små röda stugor. Det är som vanligt, men med väldigt mycket snö på. Ända sitter jag oftast och tittar ut på landskapet.

Jag vill se mera. Efter många resor kom jag på vad det var som jag såg. Egentligen kom jag på vad jag inte såg. Det var hustaken. Taken på husen täcks av tjocka snölager.

De snötäckta taken blir vita rutor i det böljande landskapet.

Det ser ut som om någon klippt fyrkantiga hål i bilden och låtit det vita papperet bakom komma fram.

Efter lite processande såg jag hur jag kan använda rutorna.

En vit ruta kan se ut på många sätt, men den kommer att göra stor nytta. Snart.

Om STORA bilder - och små

Jag har alltid en mycket klar bild av vad jag ska måla. Den är liksom f ö r tydlig.

Min kamp med att frigöra mig från den bilden är det svåraste momentet i arbetet. Jag har sett att tekniker där slumpen kommer in hjälper mig med det steget.

"Kanske Gadd?", skiss, 4 x 8 cm, 2010

Bilderna i mina senaste inlägg är små, 10x10 cm ungefär.

När jag målar målar jag så klart större. "Normalt" format är nog 100 x 80-100 cm för mig, men jag tror att mina bilder skulle må bra av att bli större.

Jag skulle vilja ge varje yta mer plats.

"Gadd", målad över tre garderobsdörrar, 2005

Det finns några saker som bromsar mig på den punkten: Jag skulle behöva en större ateljé, så att jag kan backa från bilden ordentligt. Eftersom jag målar på papper nu måste jag också hitta bra sätt att spänna upp dem och komma på hur jag ska rama större bilder.

Men...jag har stora papper och stora penslar i ateljéen.

Fler hundklumpar

Jag har en speciell idé med den här bilden, men jag vill inte berätta vad jag har tänkt än.

Här är de två senaste varianterna av bilden:

Det blev lite olika stämning i skisserna. Jag skulle vilja att stämningen var mer som i bilden nedanför och att kompositionen var mer som i bilden ovan.

Nästa steg i arbetet bör bli att måla bilden stort.

Hundar som rör sig lite

Jag skissar vidare på hundar som ser ut på olika sätt. Nu har jag tittat på rörelser, som skulle kunna passa min kommande bild.

Den här trebenta påminner mig om vår första hund, som såg så lycklig ut när han fick springa lös.

Helgdagskväll i timmerstugan

Jag provar mina teorier från den gångna veckan och en del andra idéer på en liten bild.

Jag har jobbat snabbt. Bilderna är skisser.

Grundskiss. Fokus på extra små huvuden.

Med vänster hand.

Ta bort det viktiga. Lägga fokus utanför bilden.

Alla har sina poänger.

Exakt eller diffust

Mina bilder blir nästan alltid exakta.

Jag strävar efter att trivas med att göra bilderna mer diffusa.

Ett sätt är kanske att göra dem suddiga:

Ett annat sätt skulle kunna vara att inte avbilda det centrala, att låta fokus hamna utanför bilden:

Det här fotot blev, en i mina ögon, mycket tilltalande bild.

Jag ska prova att använda uppbyggnaden i något kommande arbete.

En hundklump

Idag fick tre av skisshundarna mötas.

Det gav mig nya saker att fundera på: dels hur hundar ser ut på riktigt, dels vad hundar kan uttrycka.

Jag ska göra fler hundskisser, som jag sedan ska försöka glömma bort.

Målet är att göra hundarna friare i formen och ge dem starkare uttryck.

Hundskisser

Jag har inte så mycket tid för mina bildprojekt just nu, men jag har en viktig bildidé. Jag hittar korta stunder för att göra skisser.

Det skulle nog kunna kallas research.

Jag vet att min bild ska innehålla två eller tre hundar. Jag vet ungefär hur deras kroppar ska "röra sig" i bilden. Jag vet ungefär vilka sorters hundar det ska vara.

De här korta stunderna med skissboken gör att jag lär känna mitt motiv bättre.

Mer om motivet och ett ganska stort och mycket roligt projekt som det är en del av kommer att komma så småningom.

Bakåtsträvare

Jag står i en mycket välsorterad vykortsavdelning i en stor bokhandel i Berlin.

De har konstvykort sorterade efter konstnär. Det är tusentals namn på små svarta skyltar.

Jag bläddrar och bläddrar. Först bestämmer jag mig för att titta på de namn jag inte känner igen. Jag vill få nya intryck. Det är tråkigt.

Jag går över till att titta på alla. Det tar tid. Det är roligt. Om man tar alla möjliga 1900-2000-talskonstnärer och sätter dem i bokstavsordning får man en väldig blandning. Jag reagerar på många av bilderna, både positivt och negativt.

Jag tillåter mig att plocka ut några vykort, med bilder som jag verkligen gillar. Det blir två bilder.

Det känns bra att ta med lite inspiration hem:

August Macke, Landschaft mit Kirche und Weg, 1911

och

Franz Marc, Rote Rehe II, 1912

Det är svårt att välja nya vägar. Å andra sidan: måleri är väl som helhet ganska bakåtsträvande i vår tid.

Nu ska jag skissa hundar.

En gammal trappa

När jag hittar ett så här vackert trapphus blir jag upprymd. Här finns så mycket kärlek till detaljer: spröjsen i fönstren, handledaren, gulddekorationerna i taket.

Här finns så starkt skulpturalt tänkande. Trapphuset är en enda rumsvolym som skruvar sig uppåt. Uppdelningen i våningsplan märks knappt. Trapphuset är ett trevligt rum att vara i. Att "kliva av" vore fel.

Hålen i den tjocka väggen är asymmetriska. De spelar mot varandra och ger rytm. Smidesbladen viftar på mig uppåt, uppåt. I denna hårda tomma stentrappa finns så mycket liv.

I trapphuset frågar jag mig; vad har hänt de senaste hundra åren?

Svaret är att det har hänt väldigt mycket. Ändå söker jag mig ofta till förra sekelskiftet för att hitta visuella intryck. Där trivs jag.

Fågelskulptur

Idag fick jag syn på de här fåglarna i en park.

De bildade en ovanligt(!) tredimensionell skulptur.

Skulpturer är förstås alltid tredimensionella, men den här hade så många riktningar. Varje gång jag tog ett litet steg åt sidan förändrades skulpturen helt. Olika delar av skulpturen framträdde i olika vinklar. I viss vinklar var mellanrumsformerna finare än fåglarna.

Allra finast var skulpturen med det krokiga trädet som bakgrund. Linjerna i fåglarnas krökta halsar upprepas i trädets grenar.

Någon har varit placeringskonstnär. Antigen fick konstnären inspiration av trädet och gjorde skulpturen. Eller också fick någon syn på likheterna och placerade fåglarna vid trädet så att de kunde stå där och vara krokiga tillsammans.

Tankar 3

När jag tänker tillbaka inser jag att jag under sommaren mest gjorde bilder av landskap vid Vänern. I början av hösten gjorde jag mina tvillingbilder med människor på. I oktober målade jag gula löv. Det är svårt att låta bli att göra det. De är så påtagliga under några veckor. Sedan dess har jag arbetat med mina "sömn-bilder".

Sömnbilderna består till stor del av svartvita bilder av sovande människor i olika ställningar, men i bakgrunden på varje bild finns någon slags landskap.

Som jag skrev häromdagen är arbetet med landskapen lustfylld. Det är spännande att abstrahera landskap, både färg och formmässigt.

Landskap är mångtydiga. De är öppna för egna tolkningar. De kanske ger betraktaren en känsla eller stämning.

Människofigurer uttrycker något. De kan oftast tydas, läsas på liknande sätt av de flesta.

Jag slås just av tanken: Lars Lerin och Kenneth Börjesson målar landskap, medan Lena Cronqvist och Karin Broos målar människor. Är landskap manligt och människor kvinnligt?

Sedan har vi Hans Westlund som i så fall spräcker tesen.

Och jag själv...på väg att ta fram den manliga sidan och bli landskapsmålare!

Tankar 2

Jag tror att det jag vill göra är att hitta sätt att göra bilder som säger något. Ibland är jag nära att göra det.

Det svåraste är att veta om bilderna säger någon annan något. JAG vet ju oftast vad jag vill uttrycka, men vad ser betraktaren? Därför är det så viktigt att visa bilderna och att få reaktioner på det jag visar.

Det jag lägger på bloggen är oftast inte färdigt. Kanske blir det aldrig klart eftersom det inte går att tämja till en bra bild. Det kanske inte är representativt för mitt konstnärsskap.

Å andra sidan kommer jag ingen vart om jag bara går en säker väg i mitten utan att prova var gränserna går och misslyckas. Ofta är det genom de misslyckade bilderna jag lär mig något som leder fram till de riktigt bra.

För mig är bloggen lite som en offentlig skissbok.

Tankar 1

Blandteknik ger oväntade möten bildmässigt.

Att blanda färg och svartvitt i samma bild verkar stimulera mig att tänka på flera sätt.

När jag arbetar med färg experimenterar jag i flera lager där jag försöker hitta färgfält som lever egna liv. Fältens form och betydelse blir underordnad ytans egenskaper.

Svartvitt får mig att se kontraster och former. Det svarta blir linjer mot det vita papperet. Jag tecknar. Jag beskriver exakt.

När jag kombinerar svartvitt och färg i "sömn-bilderna" kan jag berätta på flera sätt samtidigt. Jag kan göra en bestämd, tydlig, teckning av figuren i ett diffust "landskap".

Jag älskar att teckna, men jag längtar till färglandskapet som är öppet för tolkningar.

Pernilla Hansson med gröna äpplen

Det ser skönt ut att vila så här, svävande över äpplen. Vi kan se det som en julhälsning.

Jag tar en paus i målandet nu. Min plan är att göra en utvärdering av höstens bildarbeten på bloggen. Jag börjar... snart.

Ingen tistel

Det blev så här. Jag gillar färgerna.

Än så länge har jag svårt att glömma tisteln. Jag känner mig inte riktigt klar med bilden.Handen som trevar eller stryker över något är krävande. Jag är inte säker på att jag har hittat rätt omgivning till figuren.

Jag kanske gör bilden igen. Då kanske jag lämnar ytan helt tom.

Tur att det finns vit färg

Dagens problem var tistlarna i bilden från igår. Tistlar är mina favoritblommor. Allra finast är brudborstar. Jag tyckte att det skulle vara fint om kvinnan på bilden höll handen mjukt ovan på en av dem. I verkligheten är de ganska vassa att ta i.

Ett tag såg de ut så här. Det funkade inte med varken färg eller penseldrag. Jag provade många varianter.

Sedan tog jag vit färg. Jag målade över tistlarna och började om. Det blev något helt annat.

Det blir en rolig överraskning när bilden röntgas av forskare om några hundra år.

Mer oregelbundna tider

Den kommande tiden blir mina inlägg mer oregelbundna.

Därför kan det vara bra att göra något av de här alternativen:

1. Gå längst ner på bloggen och trycka på länken "prenumerera på inlägg (atom)" och gå till listan "åtgärder" nere till höger, välja"prenumerera i mail".

2. Skaffa ett bloggerkonto, logga in och trycka på "Följa" i listen uppe till vänster. Där kan man välja om man vill visa att man följer bloggen eller ej.

Det som är bra med att följa är får man veta när jag har lagt upp något nytt.

Beskära?

Den här bilden heter nog Nypon. Jag visar den här hårt beskuren på olika sätt.

Den kan se ut så också. Eller

så här.

Vi får se. Är det nypon?

Björkar i armen

Det blev mest björkar i armen, men jag gjorde lite granskog också.

Det här är alltså en detalj ur bilden från igår. Hela bilden är 70x50 cm. Den här detaljen är större i verkligheten än här. Det grå och svarta är flytande tusch.

Det rosa är björkar som de ser ut om några månader. Jag har målat dem med akrylfärg.

Jag kanske bör tillägga att jag inte har klippt sönder bilden.

Nina igen, nära

Det här är ett försök att utveckla sömnbilderna. Jag tycker att de börjar bli lite enformiga. Det ledde ju till att jag klippte ut naturdelen av bilden här nedanför. Jag bad en kompis om råd för att komma vidare. Jag fick många bra förslag på sätt att tänka. Ett av råden som jag gillade var att prova att gå närmare.

Jag tror att det kan leda någon annan stans när jag har hållit på lite.

Det enda jag vet om den här bilden nu är att jag ska göra en granskog i armen på henne. Sedan får vi se.