måndag 10 maj 2010

I möblerade rum

En bra konstutställning är för mig inte samma sak som en samling vackra bilder. När jag tittar på konst vill jag bli berörd. Jag vill inte köpa det jag ser. Jag köper sällan ens en affisch eller ett vykort. 
De bästa konstutställningsupplevelserna har verkligen inte bestått av något som jag skulle vilja ha hemma. Utställningar som jag fortfarande minns är t.ex Ilya Kabakovs installationer på något museum på 1990-talet, Andres Serranos utställning med "Pisschrist" på Malmö konsthall och Peter Greenways "Ikarosutställning" på Malmö konsthall. Alla snurrade runt mitt sätt att tänka. (Tyvärr hittar jag inget att länka till.)
De bilder eller installationer som hade satts samman till en utställning berättade tillsammans en enda historia. Det var inga vackra eller lyckliga historier, men berättelserna var starka och tydliga. Förvisso minns jag också mitt första besök på Brückemuseum i Berlin och "Implosion"(med bl.a remakes av Duchamps installationer) på Moderna Museet också, men mer som ögonöppnare.


Hans Westlund citerade Johanna Säll för några veckor sedan: "En intressant utställning ska på något vis sätta sina spår och ligga kvar gnagandes för vidare eftertanke." Det sammanfattar vad jag vill säga om utställningar bra.






























På väggen hemma väljer jag att hänga upp ett litet landskap. Det gör mig glad. De planer jag har för kommande utställningar ska däremot förhoppningsvis inte passa så bra i möblerade rum.