tisdag 31 januari 2012

Fem dagar kvar i Arvika

Tiden går fort när man gör annat. 
Några av Gytterbilderna, som jag hängde dem i Arvika.


Nu är det bara fem dagar kvar av utställningen i Arvika. Sista dagen är söndagen den 5 februari.
Arvika Konsthall har öppet tisdag-fredag 12-17 och lördag-söndag 11-14.
Passa på att sticka dit och titta på mina och Helena Backmarks bilder.


Några av mina Gytterbilder och ett trappräcke i Konsthallen i Arvika.


Den som sedan vill se "Gytter" live får vänta till påsk. Då visar jag de bilder som finns kvar på Övre Frykens Konstrunda, Hemma Hos Appelquist i Sunne.

lördag 28 januari 2012

Svartvitt och färg

Idag hittade jag den här artikeln(TRYCK). Den verkar handla om en svensk fotografen som heter Sanna Dullaway.  Hon har valt ut berömda svartvita foton och gjort egna färgversioner av dem. Färgkopior.
Jag läste inte artikeln. Jag tittade bara på bilderna. Det är så spännande. Jag kunde inte sluta att skrolla upp och ner för att jämföra svartvitt och färg. 
Jag reagerade nog starkast på bilden av svampmolnet och bilden av Theodor Rosevelt. 
Bilderna med färg berättar något helt annat än de svartvita. Jag kan leva mig in i färgbilderna på ett helt annat sätt. Det blir här och nu i stället för historia. Det blir vilken gubbe som helst av presidenten. Det illblåa havet blir mycket mera skadat än det grå på den svartvita bilden. 
Jag tror å andra sidan att det svartvita ger lite mer plats för betraktaren att fylla.

Slip sliding, 2009

När jag gjorde "Sömnbilderna" använde jag mig omedvetet av den tekniken. Den slutna, svartvita figuren möter en skarp tydlig värld. Den svartvita delen är lite långt borta och diffus.

Kanske är det en efterhandskonstruktion? Jag vet inte. 
Men det kommer att påverka mig i valet mellan svartvitt och färg i framtiden.

torsdag 26 januari 2012

Var + moppe

Målningen på bilden heter "Var". Jag kallade den först "Vår", men när jag skulle lägga upp den på hemsidan fanns inga prickar och ringar för å ,ä ,ö där. Jag tyckte att "Var" var ett lika passande namn. Lite tvetydigt. 
Jag har inte sett målningen på länge. Jag tror att jag gjorde den våren 2009. Sedan dess har den stått i lagret. 
Den har en speciell plats i mitt hjärta eftersom jag såg gubben sitta precis så där den dagen jag gjorde målningen från minnet av honom. Jag minns att han satt där och stirrade på mig, som att han ville att jag skulle avbilda honom. 
Han fastnade stenhårt. 




"Var" hamnade på väggen för att fylla en vägg  som blivit tom när gytterbilderna är i Arvika.
Det är roligt att se den igen. 
När jag kom in i salen idag fick jag se att det hade hamnat en snygg moped framför. De passar lustigt bra ihop. 
Kanske hör de ihop från och med nu? Kanske är det en installation som växer fram? Vi får se.

söndag 22 januari 2012

Ulf Trotzig

I sista minuten for jag och en vän till Kristinehamns konstmuseum för att titta på Ulf Trotzigs målningar. Det var bra gjort av oss. Det var en mycket fin utställning.
Som vanligt fick jag med mig en massa frågor hem. Den här gången är frågorna direkt riktade till Ulf Trotzig. Jag hoppas på svar.


1. Du använder dig av lutande horisont i många bilder. Det fungerar mycket bra! Var det svårt att komma fram till att börja göra det?


2. Finns det några speciella skäl till att horisonten lutar? Några andra skäl än att dynamiken i bilderna blir bra?


3. Alla de här fåglarna. Du är så bra på att skildra fåglar. Varför väljer du just fåglar? 


4. Varför är du så mycket sämre på att måla t.ex människor? Varför blir de så trevande skildrade?


5. Du målar akryl. Har du fått försvara dig mot samlare som bara tror att olja är konst?


6. Hur når du att måla hela de fantastiskt stora dukarna? Har du byggställning? Lägger du dem ner? Eller?


7. Dina "gravyrer är helt fantastiska! Det stod att det var torrnål och kopparstick. Hur får du linjerna så levande? Hur får du dem så olika? Hur får du så många nyanser av tryckfärgen i samma bild?


Den här kan vi byta mot din röda, Ulf
8. Kan jag få byta en av mina målningar mot en av dina gravyrer? I så fall vill jag ha den röda med hjorten i högra hörnet. 


9. Var det nödvändigt att klämma in hjorten i hörnet av det vackra landskapet i den vackra röda gravyren?


M.v.h


Lotta Appelquist, mycket imponerad målare

lördag 21 januari 2012

Ett helt annat(?) jobb

I söndags körde jag igång ett helt annat jobb. Det var lite bråttom att börja eftersom det var lite bråttom att bli klar. Jag målar golvet i Västanå teaters turnéföreställning, Nils Holgersson. Golvet består av en yta på 9x9 meter dansmatta. 
Regissörens önskan var att golvet ska se ut som jord, sand eller mark. Vi kom tillsammans fram till en färgskala som skulle fungera ihop med resten av föreställningen. 
För att få ett djup i färgen lägger jag lager med olika färger på varandra. Jag lägger på färgerna med olika verktyg för att få en ojämn, levande yta. De flesta färger är täckande, några är lätt transparenta. I de sista lagren kommer det var svart i den ena och vitt i den andra. 


 















När jag skulle hitta målarverktyg var det naturligt att välja olika borstar(skurborste, piasava, osv) och penslar. För att få fram snygga färgfläckar fanns det bara en väg att gå. Jag gick och hämtade min bubbelplast. Om man tittar noga ser man massor av ansikten med ögon, näsa och mun på golvet, men den här gången har jag inte markerat dem alls(se Gytter). 



torsdag 19 januari 2012

Efter vernissagen

Vernissagen i lördags var rolig. Det kom många besökare. Trevliga besökare. Jag fick fina blommor. Jag passade på att fira ordentligt efteråt. Jag tycker att man ska ha fest efter vernissager. För att det är roligt. För att det är skönt att tydligt markera att arbetet är färdigt - som en premiärfest. För att hinna prata klart med lite fler människor.
Helena Backmark och jag och några av hennes bilder.
Det skrevs fina artiklar om vår utställning i både Värmlands Folkblad och Arvika Nyheter/NWT. Tyvärr hittar jag dem inte på nätet. Jag återkommer kanske med dem. 
En trevlig duo, Svanungar, spelade några låtar. Här är en filmsnutt av hur det såg ut och lät med några av mina bilder i bakgrunden.


Nu håller jag på med något helt annat som också är roligt. Det kommer nog i nästa inlägg.

onsdag 11 januari 2012

Logistik och logik

Imorgon ska jag hänga mina bilder inför utställningen i Arvika. 
Idag har jag kunnat arbeta lugnt och målmedvetet. Jag har betat av alla moment jag hade tänkt göra. Det känns bra. Jag tycker inte om stress och slarv.
Jag hann till och med med momentet att fota alla bilder i bra ljus. 
En positiv bieffekt av det var att jag fick en lista med storlek, namn och bild, som jag kan använda imorgon. 
Den underlättar för mig när jag ska göra listan över vad bilderna heter och vad de kostar. Priset blir strikt ytrelaterat.  




Lycka är att ha ordning, tänker jag och känner mig ganska lycklig.

tisdag 10 januari 2012

Första gallringen

På torsdag hänger vi utställningen på Arvika Konsthall. På lördag är det vernissage.
Jag tittar och tittar på mina bilder. I eftermiddags var de nitton stycken. Nu är de bara arton. Jag har arton bilder som jag står för och är nöjd med. Det är bra. 


Min favorit, tror jag.


De här bilderna är som dagboksanteckningar från perioden 1 juli 2011-10 januari 2012 för mig. 
Ur allt kladd på alla dukar har jag hittat en massa figurer, de flesta människolika, men också några djur. De flesta verkar vara kvinnor, starka kvinnor, systrar. En del är nog barn. Några få är män. 
Arbetet med Gytterbilderna har varit ett stort bläckplumpstest där det har dykt upp, för mig, helt okända figurer. 
De är figurer som jag aldrig skulle kunna hitta på. Figurer som jag inte känner så väl. Figurer som jag ändå gillar. Jag vet det säkert, för de som jag inte gillade har jag målat över och rensat bort. 

fredag 6 januari 2012

Är det hans ögon?

Nu borde jag väl vara klar med min bildproduktion inför vernissagen på Konsthallen i Arvika nästa lördag. Återstående tid borde väl gå till att signera, fixa upphängningar och finputsa. Så borde det väl vara?
Det är bara ett problem. Jag kan inte sluta måla. Det är så roligt. Jag mår så bra när jag målar. Jag är så lycklig. Jag tycker så mycket om att ha något måleriskt problem som snurrar i hjärnan. Jag VILL INTE sluta. Dagens fråga är alltså: Vad ska jag göra med hans ögon?




Och det enda som är helt säkert är att det blir en bra utställning och att det säkert inte är hans ögon som är lösningen på problemet.



torsdag 5 januari 2012

Scenografi

I går hörde jag, med anledning av de nya priskategorierna på Guldbaggegalan, någon säga att scenografi är en bisak. Scenografi behövs egentligen inte. Ingemar Bergman lär också ha hävdat det. 


För länge sedan gjorde jag scenografi till teater. 
Det var så roligt. 
För mig är scenografi den bildkonstform där man verkligen kan göra ett samarbete. Det är så många yrkesgrupper med så olika verktyg som jobbar mot målet att berätta en historia tillsammans. Någon berättar med sitt skådespeleri, någon med kostymerna som rollerna har på sig, någon berättar med scenrummets former och färger, någon berättar med ljudbilden. Som arbetsledare finns en regissör som har en vision om vad som ska berättas. Det är summan av allas arbete som ger publiken upplevelsen de får. Ju bättre varje del är desto bättre. Det kan vara fantastiskt. 


Förra veckan såg jag "Resan till Melonia" på Helsingborgs stadteater* (se båda filmklippen!). Vilken lycka! Sören Brunes, vår främsta scenograf, har gjort scenografin. Estetiken bygger på den tecknade filmversionen, men fritt tolkad. 
Sören Brunes använder några tillsynes enkla element för att skapa de olika rummen på scenen. 
Allt bygger på sex podier i omålad plywood i olika geometriska former. Några har dolda hjul och kan rulla. Några sitter fast i golvet och kan resas till väggar. 
Vi ser först en liten båt på ett stort hav med stora vågor. Två podier med gångjärn blir båten på ett platt svart golv. 
Sedan är vi på ön Melonia. Sex podier och en mängd organiska luftfyllda tygformer blir en trygg, ombonad djungel. 
Sista delen av föreställingen är i en gruva. De sex podierna blir en taggig, industriell miljö med en fantastisk jätteborr som kommer ner från taket. 
Jag tror verkligen på att vi är på olika platser, med olika helt olika temperatur, dofter och känsla. Podierna är i sig väl genomtänkta för att uttrycka alla dessa olika saker, men de hade varit döda om inte skådespelarna hade spelat med dem. Allra bäst gör de det på den lilla båten på havet och i gruvan med borren. 




*)Föreställningen bygger på Per Åhlins film med samma namn. Jag har inte sett den. Berättelsen i filmen bygger i sin tur på Shakespears "Stormen".