torsdag 2 december 2010

Annat

Jag tycker så mycket om att bearbeta bilder i Photoshop.
Det var länge sedan jag använde det i min bildkonst, men jag är igång igen. Den här gången blev det bara så att jag började skissa direkt i datorn för att jag hade bråttom. Jag tänker "börja från början", alltså börja på papper senare. Just nu kan jag inte låta bli att fortsätta.



Det här är några retuscherade exempel. Jag vill inte sätta dem i rätt sammanhang ännu.


tisdag 30 november 2010

Min eller någon annans skåpmat

Jag röjde i vårt förråd. Jag rev ihop en hög med gamla papperkassar, som jag trodde var tomma. Ur en kasse rasade nio små masoniteplattor med temperamålningar av hundar. 
 Jag bläddrade fram och tillbaka bland bilderna. Det är uppenbarligen våra gamla hundar på bilderna. Material och teknik är mina. Stilen vacklar mellan en önskan att förenkla och en önskan att teckna. 


















Det konstiga är att jag inte har något minne av att jag har gjort dem. Under den period då vi hade hundarna gjorde jag inga bilder. Jag hade ingenstans att måla. Jag hade så många små barn och så många stora hundar som tog all min tid. Kan jag ha gjort bilderna när jag sov eller...? 


















En del av bilderna kan nog förtjäna en revival - om det nu var jag som gjorde dem. Hör av dig om det var du!

torsdag 18 november 2010

Kreativitet

De senaste tre dagarna har jag låtit min kreativitet forsa omkring hur som helst. Jag har fått en idé till ett projekt. Jag tror på idén till 200%. Det är så roligt. 
Jag har kontaktat alla människor jag har behövt kontakta för att sätt igång, bokat möten, skissat och läst på om vartannat. Jag har rådfrågat alla jag har pratat med och fått nya infall. Varje vaken stund har det dykt upp små tankar om hur jag ska göra, vad jag måste tänka mer på och vad jag måste kolla upp. 
Det har varit som att surfa på en våg högt över vattenytan(tror jag, har ju aldrig provat det). Kanske är det det här som kallas flow?


Idag har jag bara en liten stund på mig att jobba med projektet. Sedan måste jag göra nyttiga saker. Denna lilla stund går åt till att sitta och fundera på om det verkligen är en bra idé. Ingenting dyker upp. Jag ringer ingen. Jag kollar inget. 


För mig har det alltid funkat så. Kreativitet tar plats. Kreativitet får inte begränsas i vare sig tid eller rum. Den måste få bubbla ut och vara oberäknelig. Den måste få flöda fritt, annars stelnar den till en fyrkantig kloss eller en att-göra-lista som inte är så viktig. 
Då är det bättre att städa toaletten eller något annat smutsigt.

fredag 12 november 2010

Färgmatchning

Jag har hört många konstnärer göra narr av kunder som vill köpa bilder som matchar soffan. De gör det självklart inte när kunderna hör på, men de gör det. 
Det är ju lite kränkande att inse att ens hårda slit med komposition, motivval, skuggor och linjer minimeras till att vara en matchande ton i färgskalan hemma hos kunden - en inredningsdetalj. 
De flesta konstnärer säljer nog ändå sina bilder till sådana kunder också. Pengar är en bra sak för en konstnär.


Nu har jag hängt upp min "BORTA"-utställning hemma i salen. Jag fick plats med nästan alla bilder. 
Jag kommer kanske visa hela utställningen här på bloggen så småningom. 
När jag hade flyttat runt, funderat, flyttat runt igen många gånger och hängt upp bilderna såg jag vad jag hade gjort utan att reflektera över det. 


Klockren färgmatchning!

fredag 5 november 2010

Allt utom idén

Jag fortsätter bråka med bilden. 
Jag tycker om kompositionen och nästan alla former. Jag har provat så många olika färgkombinationer att jag inte längre minns vad som var tanken färgmässigt. Mitt senaste steg är att helt ta bort det blå ur bilden. 




















Kanske är det inte färgen som är problemet, men jag har väldigt svårt att släppa den här bilden nu. 
Idén* som var så bra från början börjar bli ett hinder i hela arbetet och ändå har jag inte ens provat den ännu. 


*)Jag har inte berättat vad idén är.

torsdag 4 november 2010

Blandat

Mina "BORTA"-bilder är hemma igen. Det tog lite tid. Jag har ställt ifrån mig dem huller om buller och här och där. Det är mest rörigt, men på ett ställe blev det riktigt lyckat. 


Jag börjar inse att Hans hade rätt i att jag borde splitta upp det stora "paret" bilder. Det här var mer spännande. Det lämnar mer till mig som betraktare.

onsdag 3 november 2010

För bra

Jag gillar att göra rätt och vara duktig. Jag tror att de flesta har något av det draget. Det kanske är den långa vägen genom skolan som har fått mig att tycka att det känns så bra. Jag tyckte om att få en klapp på huvudet av fröken. 


När det gäller bilder menar jag att det är fel att göra rätt och vara duktig. Det finns inget så dött som en perfekt bild. Som betraktare gäspar man och tittar på något annat. Det måste finnas något som stör ögat i bilden för att väcka intresset.
Efter att ha använt mig av slumpen (i tuschform) för att hindra min duktighet i bildskapandet har jag nu hamnat i samma gamla spår som innan. 


 
Jag vill göra rätt och vara duktig och bilderna bara dör. Suck.


tisdag 2 november 2010

Visa eller inte visa?

Ska man visa de bilder man håller på med på nätet? 
Jag har diskuterat det med andra konstnärer och mest fått argument mot att visa. Det här är de två vanligaste:
1. "Tänk om någon skriver ut din bild i Gicléprint(utskrift av hög kvalité) och sätter upp på väggen utan att betala för den!"
2. "Dina bilder finns kvar på nätet i alla tider, oavsett om du tar bort dem. Tänk om någon googlar ditt namn och får se dåliga bilder som du har gjort."
3. "Om du visar dina bilder på nätet innan du har ställt ut dem har du inget att visa."


Själv tänker jag inte så. 
Tänk om någon skriver ut och har min bild på väggen. Det är ju roligt. Det är i och för sig inte tillåtet att göra så, kom ihåg det. 
Jag kan inte föreställa mig en framtid där jag inte kan stå för mina bilder alls. Jag lägger ut så många bilder att det kommer upp en blandning av allt jag har gjort. De flesta träffarna på "Lotta Appelquist" är inte heller mina bilder.  Jag kanske inte gillar samma bilder som betraktaren heller. Kanske tycker betraktaren om något som jag inte tycker är bra nu.
Trycker man på någon av mina bilder på Googles träffsida hamnar man här, på bloggen, i det inlägg där jag skriver om bilden. För mig blir det ett sätt att synas.
Jag ser utställningen som ett av många sätt att visa mina bilder. Att se en bild "i verkligheten" är naturligtvis en speciell upplevelse. Färgerna kan vara olika i olika ljus. Storleken på bilden spelar roll för vilket intryck man får. Sättet att placera bilderna i förhållande till varandra ger en ytterligare dimension. Jag tänker mig att arbetsprocessen, som jag visar på bloggen, fram till färdig bild kan ge bilden en annan dimension. 




















Jag visar de bilder jag arbetar med för att få feedback, reaktioner, synpunkter, nya infall. Att göra bilder som jag gör är ett jobb helt utan kollegor och bollplank. 
Det är oerhört värdefullt att få kommentarerna här. Tack för alla kommentarer jag får!



fredag 29 oktober 2010

Bra arbetsnamn

Jag har råkat komma fram till ett arbetsnamn på de här bilderna. Det k a n ändra sig. 


















Nu kallar jag dem "Ifåner" med samma betoning som ikoner. Det kan nog bli ett lite väl kravfyllt namn på sikt. 
Jag har massor av roliga planer på fler bilder och hur de ska hänga ihop. 
Det jag vet minst om är det måleriska. Måleriet ska få ta mycket plats. Det kan hända att jag låter måleriet vinna över idéer och berättelser och bara målar. Men jag tror inte det.

torsdag 28 oktober 2010

Så sakteliga

Jag går små, små steg. Jag är ganska säker på att alla ytor ska bli blå i slutändan. 
Första målet nu är dock att ta bilden från 1970-tal till sekelskifte.

tisdag 26 oktober 2010

Hålla kvar och släppa



















Först såg bilden ut så här.  Det fanns mycket att ändra på. Det fanns också någon kvalité att spara. 
Jag vet vad jag vill säga, men inte hur det ska se ut. Jag jobbar väldigt lite och långsamt nu. Trevar och gör annat.
Nu ser den ut så här.




















De senaste dagarna har jag bara tittat, inte målat alls. Duken står och väntar. Jag tittar in en stund ibland. 
Jag tror att jag snart kommer att måla vidare. Det är skönt att vänta på en impuls att göra en ändring. 
Just nu gillar jag bara näsan. Jag kommer nog att hämta upp en del av den övre bilden igen. Kanske.

torsdag 21 oktober 2010

Nya, mognare bilder?

Jag har börjat måla igen. Nu provar jag olja. Oljan har sina fördelar, om jag bara vänjer mig.

Som jag har nämnt tidigare har jag några olika projektidéer på gång redan. Nu gäller det "bara" att hitta en form som håller. 
Min enda metod för att komma fram till en form är att prova, prova och prova. 
Jag har också satt upp en regel: Jag får inte göra som jag har gjort i "sömnbilderna". Jag får inte fastna i den trevliga tekniken.
Nu ska jag hitta något annat sätt att tappa kontrollen.

onsdag 20 oktober 2010

Gästboken

Jag tittar till min utställning, "BORTA". En gammal dam med rullator går sakta mellan bilderna. Hon står länge framför varje bild. Det verkar som att hon tittar noga och begrundar det hon ser. Det känns bra.
Jag tittar till gästboken. Många har skrivit i den - sida upp och sida ner med fina kommentarer. Det finns också en sida där det bara står "JAG ÄR BÖÖÖG". Det känns bra. En ungdom har besökt utställningen. Jag hoppas att hon eller han hann se några av bilderna också.


Mitt bland allt det fina har någon anonymt skrivit att är en "omogen utställning". Det känns inte alls bra. Jag känner mig mycket mindre nöjd och stolt. Jag går genom lilla Sunne och undrar vem det är som tycker att jag är omogen. Jag tappar liksom lusten. 
Jag har gjort mitt allra bästa. Jag har vågat visa mina bilder. Jag har fixat det här och jobbat hårt. 














Jag börjar älta "omogen". Någonstans kanske jag håller med. Det är omoget att försöka göra vackert. Måleriskt är det omoget eftersom jag inte fokuserade på måleriet. Jag ser bilderna snarare som teckningar än målningar. Jag vill att publiken ska förstå. Att göra publiken helt nöjd kanske är omoget. 


















Det kanske är mer moget att låta publiken fylla vissa tomrum i bilderna? Jag bara gissar lite.


Nå. Nästa gång jag visar utställningen kommer den kanske se annorlunda ut. Jag ä r en omogen målare, som har många år kvar att utvecklas om jag vill. 
Men det viktigaste av allt; skriv positiva kommentarer eller inget alls i mina gästböcker. För kritik: kontakta mig direkt med namn och ansikte så att jag kan få bemöta kritiken. Morr. 



tisdag 12 oktober 2010

Aspar



















Så är det de gula asparnas tid igen! 
Jag, som trodde att vädret hade gjort att löven bara blev brunfula och trillade av i år. Jag tänkte att förra året var magiskt, men det här var vanligt brunt. Så är det inte. 
Asparna är så guldiga att det inte ser verkligt ut. 




















Jag tror inte att jag kommer att måla dem i höst. Däremot har jag fotograferat och lekt med filter i Photoshop. Jag kan inte att låta bli dem helt.


Tur att det går att "snabbjobba" i datorn. Nu ska jag flytta fokus.

lördag 9 oktober 2010

Done

Vernissagen är avklarad. Nu får utställningen hänga i två veckor på egen hand. 
Jag har fått fina artiklar om utställningen i både Fryksdalsbygden, den 8/10 och Värmlands folkblad den 9/10 (tryck!) Det är roligt att lyckas nå fram till journalister så bra. 
Det dök upp så många människor, både bekanta och obekanta. Oväntat, men roligt.


Nu lämnar jag sömntemat och vänder mig mot nya sätt att arbeta. Jag funderar på om det är dags för olja. Jag funderar också på två olika motivvärldar, som båda känns spännade. Jag ska prova lite och se var jag hamnar. Förmodligen kan jag se fram emot en trög period med en hel del tvivel och tvekan. Det ska bli spännade att se vad som händer.

Ett annat spår

Imorgon är det vernissage! Det ska bli roligt.


Idag var det dags att lämna in bilder till "Konst för alla". KRO samlar ihop en utställning som visas för hembygdsgårdarnas konstinköpare och för allmänheten. I det här fallet är vi värmlandska konstnärer som ska visa våra bilder i Arvika fr.o.m tisdag. Jag kommer med mer detaljerad info nästa vecka. 
Varje konstnär får lämna tre bilder. Det blev klurigt att välja av två skäl; dels har jag använt en stor del av mina bästa bilder i "Borta", dels har jag förutfattade meningar om vilken konst som hör hemma på hembygdsgårdar. 


Det här var vad jag kunde skrapa ihop. Frågan är alltså vilken serie är mest hembygdsanpassad:
a) välj tre av de fyra
b) bland de äldsta
c) lite blandat
















För mig var valet ändå lätt. Om drygt en vecka får vi se om jag valde klokt. Nästa vecka kan man se vad jag valde i Arvika. 

torsdag 7 oktober 2010

Ljud 2

Jag har fått så mycket förslag på bra musik från alla möjliga håll de senaste dagarna. Tack för det, ni som har gett mig tips här på bloggen! Jag har lyssnat på många tidigare okända, men oftast mycket bra, låtar. Musik är så inspirerande. Om jag inte använder den i utställningen kommer jag säkert att använda den när jag målar vidare nästa vecka.












I diskussionen med Lennart och Joy om musik eller ej har frågan om STIM-pengar kommit upp.Vad kostar det att spela musik? Lennart pratade med STIM. Det visade sig att Sveriges kommuner och Landsting har ett avtal med STIM som gör att kommunerna betalar en engångsumma per år och sedan får använda så mycket musik de vill. Eftersom jag ställer ut i kommunens lokal kostar det inget. Som privatperson betalar man ungefär 350 kr för det.
Bra att veta.

onsdag 6 oktober 2010

Ljud?

På biblioteket i Sunne finns två kunniga och mycket trevliga utställningstekniker, Lennart och Joy. Idag bestämde vi hur bilderna ska hänga. Nu har jag lämnat mina bilder hos dem. Lennart och Joy fixar upphängningen. Det känns tryggt. Samtidigt känns det väldigt tomt i ateljén.

















Jag har bestämt mig för att inte göra någon installation. Däremot funderar jag på någon form av ljud. Jag har två alternativ: en klocka som tickar, men väldigt sällan och går väldigt långsamt eller en gammal skiva med med Ewa Dahlgren, "Jag vill se min älskade komma från det vilda". Jag har usel musiksmak. Jag letar efter lugn, upprepande, gärna lite osvensk musik.
Ge mig gärna förslag.

måndag 4 oktober 2010

Hans Westlund

Idag kom han och  hjälpte mig - Hans Westlund - denna underbara bildmänniska(länk till hans blogg här till höger). Jag hade ramat klart och samlat ihop alla bilder. Hans tittade och tittade och valde ut vilka bilder som absolut ska vara med, vilka som kan vara med och två, som inte ska ska vara med. Jag kommer kanske att flytta någon bild till en annan hög, i stort sett var vi eniga.












Tur att jag har hittat Hans som kan hjälpa mig med det. Det krävs verkligen en trygg och klok människa för att hjälpa mig att välja bland mina "hjärtebarn".

onsdag 29 september 2010

Affisch!

Här är affischen för min utställning.






















Nu hoppas jag på besöksrekord, både på vernissagen och övriga dagar.

måndag 27 september 2010

Passepartout

Veckans fråga är: Varför, varför, varför tänker jag inte på hur bilderna ska ramas innan jag gör dem? 
Nu står jag återigen inför frågan hur jag ska göra bilderna rättvisa med någon slags ram.  Det är viktigt att inte ha kravet på att ha löst hur bilden ska kunna hängas på en vägg med i måleriet. Jag har, som jag brukar berätta alltid den stora frågan "Vad vill jag säga med det här?" sittande på ena axeln. Om jag skulle ha inramningsfrågan på den andra skulle jag förmodligen börja använda linjal när jag tecknar. 
Inramning och passepartoutskärande är krävande, så krävande att jag alltid vill lämna bort det till någon annan. Samtidigt är jag livrädd för hur någon annan skulle göra. 


















Efter en liten stund med passepartoutkartong, ramar, lim, trasor och vita vantar börjar jag prova att beskära bilderna. Det är spännande att se nya berättelser växa fram. Jag börjar lägga till detaljer. De bilder som jag trodde var klara i maj får nya liv. 
Det ä r en kreativ process att rama in. Trots allt.

onsdag 22 september 2010

Moka rör

Pannrum är inte så vackra. Man rusar väl oftast förbi pannan så länge som den funkar bra. Man kanske sotar den lite - eller fyller på pellets. 
De senaste veckorna har jag fått närstudera hur en rörmokare arbetar. Numera ser jag konstnär och rörmokare som två ganska närliggande yrken. 
Rörmokeriet liknar nog mest skulptörens arbete. Första steget var att göra en skiss på papper. Sedan gjorde rörmokaren en tredimensionell skiss. Det växte fram en skog av rör som förgrenade sig mer och mer för att sticka iväg åt olika håll. Det krävs ett extremt spatialt tänkande för att hålla reda på alla rörens riktningar i förhållande till varandra. Genom att sammanfoga olika delar byggde han upp stabila, självbärande linjer som förhåller sig fritt till tyngdlagen. 
Vår rörmokare kör "old school", med kitt och lin i alla kopplingar, kapar och gängar rören själv. En estetisk grundregel verkar vara att vågrätt och lodrätt är vackrare än snett. 

Det här är alltså lite fult, men jag tycker nog att det fula kan vara charmerande också. 
Varför ser vi så få tredimensionella rörteckningar nuförtiden?

tisdag 21 september 2010

Politiskt eller bara behaglig?

Jag närmar mig vernissagedatum långsamt. Jag har ett svårt val kvar att göra. Ska jag vara politisk eller inte?


Jag har beskrivit tanken med bilderna ytligt i tidigare inlägg (TRYCK). Hela tanken om att sova för att slippa delta i verkligheten dök upp för länge sedan. Nu har jag - om jag vill - möjlighet att "tala fritt". Jag kan göra min utställning till ett tydligt ställningstagande. Problemet i så fall är att bilderna är så öppna att det krävs ett tillägg för att sätta fingret på den punkten, något som förtydligar min åsikt. Som utställningen är nu, kan ingen, som inte vet vad den söker se det jag ville säga. Jag vill inte berätta exakt vad det handlar om eftersom jag inte har bestämt om jag ska vara politisk eller bara behaglig. 
Bilderna klarar sig utan ställningstagandet. Klarar jag mig utan att säga det jag vill när det har varit en så viktig del av arbetet för mig?

fredag 17 september 2010

Om krockar

Jag noterar att det är många konstnärer som blandar olika tekniker eller olika bildspråk i samma bild. 
Kristoffer Zetterstrand blandar figurer från medeltida kyrkomålningar med figurer ur pixliga dataspel. Titti Hammarling klistrar in delar av collage i sina oljemålningar, som hon snart kommer att visa. Marianne Lindberg de Geer tar delar av andras bilder och lägger in sitt eget ansikte.  Det har hon gjort de senaste tio åren, så det är inte en dagslända. Ulf Lundkvist har ofta collageinslag i sina serier. Många, t.ex Lars Lerin skriver text på sina bilder. Det finns många fler exempel. 
I mina digitala collage i "Lort-Sverigeserien" blandar jag eget tecknat och lånat material. Med de lånade delarna bygger jag rummet som min figurer befinner sig i. 
Jag lägger text på vissa ytor i en del av mina målningar. Innehållet i texten är väl valt, men det ger också ytan en färgnyans eller en gråhet i gråskalan.  
Jag låter nog texten balansera bilden, lite halvt medvetet. Ju snällare bild, desto tuffare text.  


Varför blandar vi tekniker och material? Varför lånar vi från andra i stället för att göra eget? Står vi och stampar i väntan på en ny epok, i väntan på att något ska hända? Jag gillar hur som helst många av lånarnas bilder. 

torsdag 16 september 2010

Lite 3D

Än så länge blir det inte precis vackert, men jag tyckte att det var oväntat lätt att ta kontroll över första stegen i min provversion av Maya. Det som har varit svårast att lära mig är att komma ihåg att spara ofta eftersom programmet är stort och gärna hänger sig när jag försöker jobba fort. Så här såg skärmen ut när det hände sista gången idag. Jag hade gjort en liten animation där fågeln(!) byggdes upp bit för bit. När dator hängde sig insåg jag att jag inte ens hade gjort ett dokument av den. Allt bara försvann, men det var ett färgglatt slut.


Än så länge tänker jag mest på användningsområden som har med att visualisera arkitektur att göra. Jag har ju en inredningsarkitektexamen långt bak i huvudet. 
Jag har kikat runt lite på de 3D-visualseringar som görs i arkitektbranchen. De ser ut som foton allihop. Jag tänker på vad jag berättade om dataspelsestetiken igår. 
Komiskt nog var det enda som jag verkligen fastnade för en handritad skiss på Johan Celsing Arkitektkontors hemsida (TRYCK, näst nedersta raden, andra från vänster). Ögat ville inte titta på de andra byggnaderna. Pennan kan ge liv på ett annat sätt.
Kanske leker jag lite till, kanske kommer jag på vad jag kan använda det till, kanske inte.

onsdag 15 september 2010

Ett Stockholmsbesök - del 2

Jag hälsade på Titti Hammarling i hennes fina ateljé. Titti är, eller har varit en virtuell kompis till mig det senaste året. Hon har en mycket bra blogg, där hon berättar om sitt konstnärsskap och skapande i allmänhet med en helt annan infallsvinkel än jag har. Hon visar t.ex inte sina bilder på bloggen. Därför var det spännande att få se en del av dem live. Jag kan berätta att hon är en mycket intressant målare också. Det var lustigt enkelt att prata, som om vi redan var gamla vänner.
Byter om, 2009, tusch och digitalt collage


Resten av dagen gick också till gränslandet mellan det verkliga och det virtuella. KRO/KIF, Svenska Tecknare och SFF hade plockat ihop en fantastiskt proppfull eftermiddag under rubriken "3D och CGI (Computer-generated imagery) i animation och spel".  
Föreläsarna hade väldigt olika ingångar i ämnet. Det var mycket inspirerande. Förläsarna var Kristoffer Zetterstrand, Thomas Nordberg, Cecilia Skedinger, Per Strömbäck och Lotta Geffenbland. 
Kristoffer, Thomas och Cecilia arbetar alla med 3D-program, men på väldigt olika sätt. Tryck på deras namn för att se exempel på vad resultatet kan bli. 
Kristoffer gör skisser till sina oljemålningar i 3D i datorn. Han kan flytta, vrida och vända på och ljussätta bildelementen tills han har den bild han vill måla. Sedan för han över den till duken och målar på klassiskt vis. 
Thomas gör tredimensionella modeller i datorn, renderar(ungefär fotograferar) dem i den vy han vill ha och skriver ut dem som grafik i jätteformat. 
Cecilia gör digitala animationer. 
Per Strömbäck är bl. a talesman för Dataspelsbranchen. Han berättade om en  värld, som för mig som inte spelar dataspel, var så främmande att jag fick en lång lista med ord att googla med mig hem. Jag insåg hur stor och levande dataspelsvärlden är. En spännade tanke var att dataspelen fram tills nyligen estetiskt sett har strävat att efterlikna verkligheten så mycket som möjligt. Nu har man börjat våga prova att experimentera med bildspråket. Dataspelen befinner sig alltså innan kubismen konstnärligt sett. Hihi.


Jag kastade mig hem och laddade ner programmet Maya i gratisprovversion. Jag rekommenderar alla att prova.

måndag 13 september 2010

Ett Stockholmsbesök - del 1

Häromdagen besökte jag Stockholm av tre goda skäl. Jag ville träffa en orörlig, gravid kompis. Jag ville träffa Titti Hammarling, live, för första gången. Jag ville gå på ett seminarium om 3D och CGI (Computer-generated-imagery), som arrangerades av KRO/KIF, SFF och Svenska Tecknare.

Det blir ju aldrig precis som jag har tänkt. Därför kommer min första del att handla om HUNGER, Jens Assurs utställning på Kulturhuset. "Hunger" är också fem böcker som har skickats till olika makthavare under våren. Utställningen pågår t.o.m 26 september. Den är väl värd ett besök.
Jag brukar gilla det Jens Assur gör. Hunger på Kulturhuset fick mig att tänka dels på det Jens Assur ville att jag skulle tänka på, dels på hans utställning på Kulturhuset.
Texterna som finns här och där bland bilderna talar om vårt sätt att leva. Det handlar om en icke hållbar utveckling med överkonsumtion på alla sätt. Texterna är mycket bra. Mycket fastnar. Sverker Sörlin beskriver Bollnäs så att det gör ont i hjärtat. Jens Assur berättar om det dubbla i att vara djupt medveten om att han konsumerar mer än vad han borde kunna göra samtidigt som han vill konsumera precis så mycket som han gör. Någon skriver också om hur muffinsen bara blir större. Någon frågar sig om bilen har blivit ett rullande fängelse. Det är så klokt och så tänkvärt.

Ibland så tänker jag på Jens Assur, digitalt foto, 2010
Bilderna är otroligt snygga. De är jättestora. Det behövs ett mycket stort rum för att kunna visa dem. Jens Assur har varit runt i världen och fotat snygga bilder av avloppsrör, vägbyggen, högar av kakburkar och sopor. De är härliga att se på. Se bilder som finns i utställningen på Jens Assurs hemsida(tryck!).

Men. Var finns kopplingen mellan bilderna och texten? Efteråt känns det som två helt separata verk. Jag längtar efter bilder med samma skärpa som texterna. Kanske är bilderna ett sätt att lura dit mig och lura mig att läsa? Kanske var det en coffeetable-bok med ovanligt intressanta texter, som jag var inne i.

söndag 12 september 2010

Lite skryt

Idag hade Expressens söndagsbilaga en liten intervju med Annika Lantz*. 
Hon råkar äga en av mina målningar. I artikeln nämner hon att hon "gillar stämningen, färgerna och närvaron" i bilden, som heter "Baren". Det gläder mig. Jag är stolt över att få hänga hemma hos henne, Sveriges vassaste kvinna i radio. 


Inför artikeln blev jag kontaktad av en journalist. Han ville gå in på min hemsida och "kopiera" bilden därifrån för att "ha den i en artikel om Annika Lantz". Jag blev både stolt och rädd. Tanken på att han kunde ha gjort det utan att fråga och använt den i vilket sammanhang som helst skrämmer mig. Å andra sidan måste det väl alltid vara bättre att synas än att inte synas. 
Jag har svårt att tänka mig ett sammanhang där någon av mina bilder skulle uppfattas som att den vill säga något helt annat än jag vill, så länge som den är just min bild utan ändringar. Det är naturligtvis viktigt att vara medveten om att det man publicerar på nätet aldrig kommer att kunna raderas. Det enda effektiva är att inte visa det man inte kan stå för.


*)Artikeln om Annika Lantz är av det allra försiktigaste slaget, nästan lam. Det vore ännu roligare att få illustrera hennes radioprogram, men då måste jag nog vässa pennan lite.

torsdag 9 september 2010

Lycka

Jag köpte duken för över en vecka sedan. Jag tänkte ut motivet i bilen hem från affären. Jag gjorde annat. Jag gjorde mer annat, mycket mer annat. 
Tillslut kunde jag inte hålla mig längre. 


Jag tror att bilden funkar också. Vilken tur man kan ha. 

torsdag 2 september 2010

Sömn och brist på sömn

Jag har tänkt vidare på att sova eller att inte sova, på varför man sover och varför man inte sover.

När jag frågar mig själv svarar jag att kaffe ger vakna nätter, fysisk trötthet ger djup sömn, nedstämdhet ger många timmars sömn...eller kanske är det sömnbrist som ger nedstämdhet. Förälskelse ger behov av att vara vaken hela tiden.

Det skulle vara bra för mig att få veta hur ni andra tänker. Kommentera!

Jag har inte så mycket tid att ägna åt den kommande utställningen, men jag har tittat igenom vad jag har. Jag har börjat fundera på vad som saknas.
Nästa steg blir att undersöka vilka ramar jag ska ha i kombination med vilka passepartouter.

fredag 20 augusti 2010

Väntan på insikt

Att arbeta kreativt är så roligt. 
Jag vet att jag på väg vidare kommer att stöta på problem, kämpa med att lösa dem och drabbas av insikt. Vägen till insikt kan vara lång eller kort. Jag vet aldrig hur den kommer att se ut. Jag vet inte ens vilka frågor jag ska svara på eller vilka problem jag ska lösa. 
Det är spännande. Det kan också vara hemskt jobbigt vissa bitar av vägen. 






Idag drabbades jag kanske av en insikt. 
Jag läste Thomas kommentar på mitt inlägg(tryck på länken). Jag gick runt och funderade på om han har rätt i allafall - "Sömn" eller "Borta"?
Nu tror jag att jag förstår. Bilderna handlar ju för mig om var man hamnar när man sover, om att fly in i sömn, om drömmar som livskraft. Det handlar om den där andra platsen, dit man går alldeles själv. Sömnen är som en bisak, en väg dit. 
Kanske var namnet "Sömn" från början ett sätt att gå runt det jag egentligen ville säga?


Diskussionen kommer att fortsätta. Inom mig, men kanske även här.

torsdag 19 augusti 2010

Borta

Jag diskuterade utställningen med mina "sömn-bilder" med en vän. Jag funderar på att komplettera mina bilder med något tredimensionellt verk, förmodligen någon sorts installation, som kan fungera som en kommentar till bilderna. Det kanske skulle stå någon sorts säng där?
Min vän påpekade att det förmodligen skulle vara som att skriva betraktaren på näsan. Bilderna är ju inte riktigt så entydiga. Där kom det igen. Det som Titti påpekade (tryck på länken och läs kommentarerna). Utställningen ska inte heta "Sömn". Jag ska inte ha en säng där. Däremot ska jag jobba vidare på installationssidan. Vi får se var jag hamnar.


Några timmar efter samtalet trillade det ner ett ord. "Borta". Jag tror att det är ett bra namn på utställningen. 
Borta?  


Borta.

tisdag 17 augusti 2010

Utställning


Jag har äntligen bokat datum för att ställa ut mina "Sömnbilder". 
Under perioden 9-24 oktober ställer jag ut på Galleri Björken i biblioteket i Sunne. Det känns mycket bra, även om det återstår en hel del arbete.
En viktig fråga, som Titti Hammarling tog upp i våras, är vad jag ska kalla utställningen för. Jag hade tänkt "Sömn", men kanske vore det, som Titti skrev, bra med ett öppnare ord. 
Jag kommer att återkomma till detta.

måndag 16 augusti 2010

Följetong

Nu har jag återvänt till "sömn"-motiven igen. Det blev tre varianter idag. De två första kan få vara skisser till den tredje, som kanske inte är helt klar.



Den här gången är dukarna 15x15 cm.
Jag provar att måla med oljefärg för första gången på många år. Den här färgen är vattenlöslig. Det är skönt att slippa de underbart doftande terpentinångorna, som gav sådan huvudvärk.
Jag märker att jag har glömt hur långsamt olja torkar. Än så länge är det mest en fördel att ha tid för att jobba med färgen på duken. Akryl och tempera torkar så snabbt, men blir ju å andra sidan övermålningsbart snabbt. Olja kräver en hel del trasor och palettkniv när jag målar.

torsdag 12 augusti 2010

Skulpturer 2

Efter att ha varit lite kritisk i förra inlägget vill jag bara vara positiv idag. 
Jag har sett 2010 års skulpturpark på Marsvinsholms slott. Här är mina absoluta favoriter:

Tjejen av Ingemar Lolo Andersson

Tjejen ligger och slappar mitt på gräsmattan. Hon är en granitskulptur i fem delar. Varje del är vacker på sitt sätt. Delarna liknar egentligen inte alls kroppsdelar, men som de är sammanfogade bildar de en kropp i vila. Hon är hur tuff som helst. Hon är vacker.


Vägskäl av Klas Sundkvist
Det har ramlat ner fem gamla Volvobilar från himlen. De föll med sådan kraft att motorhuvarna sjönk djupt ner i gräsmattan. Nu står de där med evigt blottade underreden. Att närma sig dem är som att närma sig spåren av en fantastisk händelse - spåren av ett underverk. Verket ger mig en sakral känsla. 


Big cloned French Bulldog av William Sweetlove


Den stora klonade Franska bulldogen av röd glasfiber lyser på långt håll genom grönskan i parken. Han står och vaktar allén så att ingen går in i den. Vi börjar genast prata om hunden med ögon stora som kvarnhjul i Elddonet och Bakervilles hund. När vi kommer nära förstår jag att det är en dvärghund i skala 8:1. Det är en snäll liten hund. Den skarpa röda färgen träder fram onaturlig mot all natur runt om. 

Med utgångspunkt i mina krav i förra inlägget är de här verken bra.
Jag tycker att alla de här skulpturerna har ett rum runt sig. Hunden fyller en stor del av höjden och bredden på allén runt honom. Hela alléns längd blir hundens rum, där ingen går in från något håll. Tjejen ockuperar ogenerat en stor gräsmatta, där andra skulpturer inte göre sig besvär. 
Att de här verken sätter igång mina tankar har jag redan visat. 
På punkten att skulpturerna ska tåla beröring är jag osäker. Jag tror inte att någon av skulpturerna skulle klara en lördagsnatt i t.ex Sunne. Glasfiber, mindre stenblock och uppstagade bilar tål nog inte vad som helst. Däremot vore det fantastiskt att se bilarna falla sönder under en tioårsperiod i en rondell. 
Åk gärna till Marsvinsholms skulpturpark och hitta egna favoriter.