söndag 27 juli 2014

Bra konst

Jag ser ju ganska mycket bildkonst. Jag ser utställningar, följer andra konstnärers bildbloggar, tittar på all offentlig konst jag stöter på, o.s.v. Dessutom produceras det otroliga mängder bilder av alla människors kameror nu. Ibland känns det som att jag ska drunkna i bilder av olika kvalité, men de bilder som jag tycker riktigt mycket mycket om har fortfarande en särskild plats i mitt hjärta.
På sistone har jag stött på några favoriter:

1. Konstnären Tania Ruiz Gutiérrez filminstallation på Malmö Central. TRYCK!



2. Det finns några underbara installationer på Alma Löv denna sommar, t.ex "Cykelinstallationen", "de uppblåsbara, sovande tygkropparna", de här dansande träden och det tjärklibbiga golvet med spretiga metspön på Alma Löv. (Har tyvärr ingen koll på vilken konstnär som har gjort vad.) TRYCK!

3. Jonas Dahlbergs Utöya-minnesmärke. TRYCK!

Vad har då dessa verk gemensamt? För mig är det två viktiga saker: De berättar något för mig - det finns en tydlig idé/tanke bakom dem och de tvingar mig att interagera på något sätt.

När jag står där stilla och väntar på tåget på Centralstationen passerar främmande och vagt bekanta landskap förbi mig. Restakten är lugn och behaglig. Det känns tryggt. Jag tror att jag tittar ut på utsikten genom fönstret på ett tåg, men egentligen står jag och tittar rakt in i en rå betongvägg med projicerad film på.  Ibland följer jag med en bild på dess resa genom flera fönsterrutor för att se hur den utvecklas. Det ser så självklart ut. Så genialt.
På Alma Löv får jag cykla runt i ett vackert åttkantigt rum. Jag får krypa på ett tjärstruket golv under metspön med klockor på. Jag får sitta och se två uppblåsta tygjättar andas lugnt, fylla lungorna och sjunka ihop när de andas ut. Och jag får återigen träffa det dansande trädet. Installationerna är på olika sätt taktila. De kommunicerar med naturen utanför. De här installationerna är väl genomtänkta och "sätter igång" min lust att interagera hur lätt som helst. Jag får leka! Jag är lyckligt uppfylld när jag åker hem.
Jonas Dahlbergs minnesmärke är både brutalt och vackert. Varje gång jag ser fotot av hur han tänker att det ska se ut tappar jag andan. Jag vet inte hur det känns att se minnesmärket om man är personligt berörd, kanske är det alldeles för starkt. Det är i alla fall väldigt modigt.

På min lilla lista finns inget måleri. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Kanske beror det på att jag inte har varit på Louisiana och sett Emil Nolde ännu. Kanske är måleriet dött. Vet inte.

torsdag 10 april 2014

Medlem i Värmlands Konstnärsförbund

Jag fick ett infall och sökte medlemsskap i Värmlands Konstnärsförbund. Det var många år sedan jag blev refuserad sist.
Så jag slängde in en ansökan.
Jag funderade på att testa urvalsgruppen genom att ta samma bilder som jag sökte med 2009. Bara på kul. 2009 tyckte jag att det var obegripligt att jag inte kom in. Sedan dess har jag tänkt att om man inte kommer in med så bra bilder, så kommer man aldrig in.
Det dumma med mitt lilla bus var att alla de fem bilderna är sålda. Jag bestämde mig alltså för att ta något annat. Det blev den här lilla kollektionen:




Och tänk, det funkade. Nu är jag medlem i Värmlands Konstnärsförbund. Det är bra.

måndag 24 mars 2014

Il faut re-pe-ter

Jag målar en ny version av Pernilla Hansson, hon som sover bland äpplen.
Jag vet inte hur många gånger jag har målat den här bilden, kanske tre, kanske flera. Det är några år sedan jag målade henne sist.

Förmiddag.
Eftermiddag.

Den här gången är hon mycket större än sist. Jag använder en helt annan teknik också. Jag hade nog inte kunnat göra den här utan att ha gjort de andra innan.
Jag vet inte om det är bra.
Jag kanske missar någon ny tankegång eftersom bilden redan är så genomtänkt. Jag är trygg än så länge. Det är härligt.
"Il faut repeter", sa min fransklärare bestämt varje lektion. Jag håller med. Idag iallafall.

torsdag 27 februari 2014

På Saffran & Vitlök

Sedan en månad tillbaka hänger nio av mina bilder i "Salongen" på Saffran & Vitlök i Sunne. Saffran & Vitlök är det mysigaste fiket och den bästa lunchrestaurangen i Sunne. De har många lunchgäster varje dag.
Jag blev glad när Åsa frågade om jag ville hänga mina bilder där. I Sunne finns det nog ingen mer välbesökt lokal med plats för nio bilder.



När jag hade plockat ut och hängt de bilder jag ville ha där blev jag ännu mera glad. Rummet blev faktiskt lite mysigare av mina bilder. Så om ni besöker Sunne - ät lunch på Saffran & Vitlök och passa på att se mina bilder riktigt snyggt hängda.

måndag 24 februari 2014

Elita

I lördags sålde jag en av de bilder som har betytt extra mycket för mig. Den heter "Elita". Den var en av de allra bästa i "Sömnserien".

Elita, 2009, akryl och tusch på papper.
Jag började göra sömnbilderna när jag lyssnade på en serie radioprogram om apatiska flyktingbarn. Jag läste också Gellert Tamas bok, "De apatiska".
Jag var så arg på att man kan tvivla på att de här barnen sov på riktigt. Min fasta övertygelse är att det kan vara en utväg att stanna inne i sig själv, att inte vakna och möta den hemska verklighet som de här barnen utsatts och utsätts för. Jag ville ge dem vackra världar att vara i när de sov. Ett av barnen som det berättades mycket om hette Elita.

När bilderna blev klara insåg jag att de var mer mångtydiga än jag trodde.

Elitas vackra värld finns på min favoritö i Vänern. Och jag tror att det var jag själv som var modell för figuren. Jag minns att jag var så lycklig när jag var klar med bilden. Det var som att gå i mål med något stort.

Nu har alltså Elita flyttat ut. Det känns bra.

torsdag 20 februari 2014

Stora format - äntligen!

Nu har jag skaffat mig stora dukar! Jag har vetat länge, att jag måste prova stora format.

Jag började med ett motiv som jag inte kände så mycket för, körde fast, kämpade och kämpade. Då lossnar det ju så småningom. Jag vet att det är så, men det är aldrig roligt att fortsätta när det inte funkar. Det har varit riktigt fult hela tiden tills idag.

Idag gjorde jag de här fälten:

Detalj 1

Detalj 2

Detalj 3

Egentligen fanns de där sedan länge, det är ofta bara att det behövs nya färger som trycker undan, lyfter fram och definierar ytorna.
Det finns fortfarande fält att jobba med, men nu VET jag att det funkar.

tisdag 4 februari 2014

Kung Domaldes dansmatta

Jag brukar ju måla dekor på Västanå teater. På sommaren målar jag i Ladan. På vintern, när de turnerar blir det oftast ett golv, som jag målar. Golvet är dansmattor som man rullar ihop och flyttar från spelställe till spelställe.
Det är ett roligt jobb att måla så stort. Den här gången 8 x 6,4 meter. Beställningen var "en slags Bohuslänsk berghäll". Så då gjorde jag det.
Nu ska den här jätteberghällen åka på turné med Västanå teaters uppsättning "Kung Domalde". Se den den kommer var fantastisk.