onsdag 29 september 2010

Affisch!

Här är affischen för min utställning.






















Nu hoppas jag på besöksrekord, både på vernissagen och övriga dagar.

måndag 27 september 2010

Passepartout

Veckans fråga är: Varför, varför, varför tänker jag inte på hur bilderna ska ramas innan jag gör dem? 
Nu står jag återigen inför frågan hur jag ska göra bilderna rättvisa med någon slags ram.  Det är viktigt att inte ha kravet på att ha löst hur bilden ska kunna hängas på en vägg med i måleriet. Jag har, som jag brukar berätta alltid den stora frågan "Vad vill jag säga med det här?" sittande på ena axeln. Om jag skulle ha inramningsfrågan på den andra skulle jag förmodligen börja använda linjal när jag tecknar. 
Inramning och passepartoutskärande är krävande, så krävande att jag alltid vill lämna bort det till någon annan. Samtidigt är jag livrädd för hur någon annan skulle göra. 


















Efter en liten stund med passepartoutkartong, ramar, lim, trasor och vita vantar börjar jag prova att beskära bilderna. Det är spännande att se nya berättelser växa fram. Jag börjar lägga till detaljer. De bilder som jag trodde var klara i maj får nya liv. 
Det ä r en kreativ process att rama in. Trots allt.

onsdag 22 september 2010

Moka rör

Pannrum är inte så vackra. Man rusar väl oftast förbi pannan så länge som den funkar bra. Man kanske sotar den lite - eller fyller på pellets. 
De senaste veckorna har jag fått närstudera hur en rörmokare arbetar. Numera ser jag konstnär och rörmokare som två ganska närliggande yrken. 
Rörmokeriet liknar nog mest skulptörens arbete. Första steget var att göra en skiss på papper. Sedan gjorde rörmokaren en tredimensionell skiss. Det växte fram en skog av rör som förgrenade sig mer och mer för att sticka iväg åt olika håll. Det krävs ett extremt spatialt tänkande för att hålla reda på alla rörens riktningar i förhållande till varandra. Genom att sammanfoga olika delar byggde han upp stabila, självbärande linjer som förhåller sig fritt till tyngdlagen. 
Vår rörmokare kör "old school", med kitt och lin i alla kopplingar, kapar och gängar rören själv. En estetisk grundregel verkar vara att vågrätt och lodrätt är vackrare än snett. 

Det här är alltså lite fult, men jag tycker nog att det fula kan vara charmerande också. 
Varför ser vi så få tredimensionella rörteckningar nuförtiden?

tisdag 21 september 2010

Politiskt eller bara behaglig?

Jag närmar mig vernissagedatum långsamt. Jag har ett svårt val kvar att göra. Ska jag vara politisk eller inte?


Jag har beskrivit tanken med bilderna ytligt i tidigare inlägg (TRYCK). Hela tanken om att sova för att slippa delta i verkligheten dök upp för länge sedan. Nu har jag - om jag vill - möjlighet att "tala fritt". Jag kan göra min utställning till ett tydligt ställningstagande. Problemet i så fall är att bilderna är så öppna att det krävs ett tillägg för att sätta fingret på den punkten, något som förtydligar min åsikt. Som utställningen är nu, kan ingen, som inte vet vad den söker se det jag ville säga. Jag vill inte berätta exakt vad det handlar om eftersom jag inte har bestämt om jag ska vara politisk eller bara behaglig. 
Bilderna klarar sig utan ställningstagandet. Klarar jag mig utan att säga det jag vill när det har varit en så viktig del av arbetet för mig?

fredag 17 september 2010

Om krockar

Jag noterar att det är många konstnärer som blandar olika tekniker eller olika bildspråk i samma bild. 
Kristoffer Zetterstrand blandar figurer från medeltida kyrkomålningar med figurer ur pixliga dataspel. Titti Hammarling klistrar in delar av collage i sina oljemålningar, som hon snart kommer att visa. Marianne Lindberg de Geer tar delar av andras bilder och lägger in sitt eget ansikte.  Det har hon gjort de senaste tio åren, så det är inte en dagslända. Ulf Lundkvist har ofta collageinslag i sina serier. Många, t.ex Lars Lerin skriver text på sina bilder. Det finns många fler exempel. 
I mina digitala collage i "Lort-Sverigeserien" blandar jag eget tecknat och lånat material. Med de lånade delarna bygger jag rummet som min figurer befinner sig i. 
Jag lägger text på vissa ytor i en del av mina målningar. Innehållet i texten är väl valt, men det ger också ytan en färgnyans eller en gråhet i gråskalan.  
Jag låter nog texten balansera bilden, lite halvt medvetet. Ju snällare bild, desto tuffare text.  


Varför blandar vi tekniker och material? Varför lånar vi från andra i stället för att göra eget? Står vi och stampar i väntan på en ny epok, i väntan på att något ska hända? Jag gillar hur som helst många av lånarnas bilder. 

torsdag 16 september 2010

Lite 3D

Än så länge blir det inte precis vackert, men jag tyckte att det var oväntat lätt att ta kontroll över första stegen i min provversion av Maya. Det som har varit svårast att lära mig är att komma ihåg att spara ofta eftersom programmet är stort och gärna hänger sig när jag försöker jobba fort. Så här såg skärmen ut när det hände sista gången idag. Jag hade gjort en liten animation där fågeln(!) byggdes upp bit för bit. När dator hängde sig insåg jag att jag inte ens hade gjort ett dokument av den. Allt bara försvann, men det var ett färgglatt slut.


Än så länge tänker jag mest på användningsområden som har med att visualisera arkitektur att göra. Jag har ju en inredningsarkitektexamen långt bak i huvudet. 
Jag har kikat runt lite på de 3D-visualseringar som görs i arkitektbranchen. De ser ut som foton allihop. Jag tänker på vad jag berättade om dataspelsestetiken igår. 
Komiskt nog var det enda som jag verkligen fastnade för en handritad skiss på Johan Celsing Arkitektkontors hemsida (TRYCK, näst nedersta raden, andra från vänster). Ögat ville inte titta på de andra byggnaderna. Pennan kan ge liv på ett annat sätt.
Kanske leker jag lite till, kanske kommer jag på vad jag kan använda det till, kanske inte.

onsdag 15 september 2010

Ett Stockholmsbesök - del 2

Jag hälsade på Titti Hammarling i hennes fina ateljé. Titti är, eller har varit en virtuell kompis till mig det senaste året. Hon har en mycket bra blogg, där hon berättar om sitt konstnärsskap och skapande i allmänhet med en helt annan infallsvinkel än jag har. Hon visar t.ex inte sina bilder på bloggen. Därför var det spännande att få se en del av dem live. Jag kan berätta att hon är en mycket intressant målare också. Det var lustigt enkelt att prata, som om vi redan var gamla vänner.
Byter om, 2009, tusch och digitalt collage


Resten av dagen gick också till gränslandet mellan det verkliga och det virtuella. KRO/KIF, Svenska Tecknare och SFF hade plockat ihop en fantastiskt proppfull eftermiddag under rubriken "3D och CGI (Computer-generated imagery) i animation och spel".  
Föreläsarna hade väldigt olika ingångar i ämnet. Det var mycket inspirerande. Förläsarna var Kristoffer Zetterstrand, Thomas Nordberg, Cecilia Skedinger, Per Strömbäck och Lotta Geffenbland. 
Kristoffer, Thomas och Cecilia arbetar alla med 3D-program, men på väldigt olika sätt. Tryck på deras namn för att se exempel på vad resultatet kan bli. 
Kristoffer gör skisser till sina oljemålningar i 3D i datorn. Han kan flytta, vrida och vända på och ljussätta bildelementen tills han har den bild han vill måla. Sedan för han över den till duken och målar på klassiskt vis. 
Thomas gör tredimensionella modeller i datorn, renderar(ungefär fotograferar) dem i den vy han vill ha och skriver ut dem som grafik i jätteformat. 
Cecilia gör digitala animationer. 
Per Strömbäck är bl. a talesman för Dataspelsbranchen. Han berättade om en  värld, som för mig som inte spelar dataspel, var så främmande att jag fick en lång lista med ord att googla med mig hem. Jag insåg hur stor och levande dataspelsvärlden är. En spännade tanke var att dataspelen fram tills nyligen estetiskt sett har strävat att efterlikna verkligheten så mycket som möjligt. Nu har man börjat våga prova att experimentera med bildspråket. Dataspelen befinner sig alltså innan kubismen konstnärligt sett. Hihi.


Jag kastade mig hem och laddade ner programmet Maya i gratisprovversion. Jag rekommenderar alla att prova.

måndag 13 september 2010

Ett Stockholmsbesök - del 1

Häromdagen besökte jag Stockholm av tre goda skäl. Jag ville träffa en orörlig, gravid kompis. Jag ville träffa Titti Hammarling, live, för första gången. Jag ville gå på ett seminarium om 3D och CGI (Computer-generated-imagery), som arrangerades av KRO/KIF, SFF och Svenska Tecknare.

Det blir ju aldrig precis som jag har tänkt. Därför kommer min första del att handla om HUNGER, Jens Assurs utställning på Kulturhuset. "Hunger" är också fem böcker som har skickats till olika makthavare under våren. Utställningen pågår t.o.m 26 september. Den är väl värd ett besök.
Jag brukar gilla det Jens Assur gör. Hunger på Kulturhuset fick mig att tänka dels på det Jens Assur ville att jag skulle tänka på, dels på hans utställning på Kulturhuset.
Texterna som finns här och där bland bilderna talar om vårt sätt att leva. Det handlar om en icke hållbar utveckling med överkonsumtion på alla sätt. Texterna är mycket bra. Mycket fastnar. Sverker Sörlin beskriver Bollnäs så att det gör ont i hjärtat. Jens Assur berättar om det dubbla i att vara djupt medveten om att han konsumerar mer än vad han borde kunna göra samtidigt som han vill konsumera precis så mycket som han gör. Någon skriver också om hur muffinsen bara blir större. Någon frågar sig om bilen har blivit ett rullande fängelse. Det är så klokt och så tänkvärt.

Ibland så tänker jag på Jens Assur, digitalt foto, 2010
Bilderna är otroligt snygga. De är jättestora. Det behövs ett mycket stort rum för att kunna visa dem. Jens Assur har varit runt i världen och fotat snygga bilder av avloppsrör, vägbyggen, högar av kakburkar och sopor. De är härliga att se på. Se bilder som finns i utställningen på Jens Assurs hemsida(tryck!).

Men. Var finns kopplingen mellan bilderna och texten? Efteråt känns det som två helt separata verk. Jag längtar efter bilder med samma skärpa som texterna. Kanske är bilderna ett sätt att lura dit mig och lura mig att läsa? Kanske var det en coffeetable-bok med ovanligt intressanta texter, som jag var inne i.

söndag 12 september 2010

Lite skryt

Idag hade Expressens söndagsbilaga en liten intervju med Annika Lantz*. 
Hon råkar äga en av mina målningar. I artikeln nämner hon att hon "gillar stämningen, färgerna och närvaron" i bilden, som heter "Baren". Det gläder mig. Jag är stolt över att få hänga hemma hos henne, Sveriges vassaste kvinna i radio. 


Inför artikeln blev jag kontaktad av en journalist. Han ville gå in på min hemsida och "kopiera" bilden därifrån för att "ha den i en artikel om Annika Lantz". Jag blev både stolt och rädd. Tanken på att han kunde ha gjort det utan att fråga och använt den i vilket sammanhang som helst skrämmer mig. Å andra sidan måste det väl alltid vara bättre att synas än att inte synas. 
Jag har svårt att tänka mig ett sammanhang där någon av mina bilder skulle uppfattas som att den vill säga något helt annat än jag vill, så länge som den är just min bild utan ändringar. Det är naturligtvis viktigt att vara medveten om att det man publicerar på nätet aldrig kommer att kunna raderas. Det enda effektiva är att inte visa det man inte kan stå för.


*)Artikeln om Annika Lantz är av det allra försiktigaste slaget, nästan lam. Det vore ännu roligare att få illustrera hennes radioprogram, men då måste jag nog vässa pennan lite.

torsdag 9 september 2010

Lycka

Jag köpte duken för över en vecka sedan. Jag tänkte ut motivet i bilen hem från affären. Jag gjorde annat. Jag gjorde mer annat, mycket mer annat. 
Tillslut kunde jag inte hålla mig längre. 


Jag tror att bilden funkar också. Vilken tur man kan ha. 

torsdag 2 september 2010

Sömn och brist på sömn

Jag har tänkt vidare på att sova eller att inte sova, på varför man sover och varför man inte sover.

När jag frågar mig själv svarar jag att kaffe ger vakna nätter, fysisk trötthet ger djup sömn, nedstämdhet ger många timmars sömn...eller kanske är det sömnbrist som ger nedstämdhet. Förälskelse ger behov av att vara vaken hela tiden.

Det skulle vara bra för mig att få veta hur ni andra tänker. Kommentera!

Jag har inte så mycket tid att ägna åt den kommande utställningen, men jag har tittat igenom vad jag har. Jag har börjat fundera på vad som saknas.
Nästa steg blir att undersöka vilka ramar jag ska ha i kombination med vilka passepartouter.