tisdag 8 november 2011

Konst är bilder man inte behöver

Jag tittade på några utställningar i Stockholm förra veckan. Det var "Turner, Monet, Twombly" på Moderna Museet, Helvete på Liljevalchs och Andrea Zittel, Kirkeby, TalR m.fl på Magasin 3. Det var både bu och bä (jag skrev en lång sågning av det mesta, men väljer att inte publicera den). Bäst var Ultvedt, Goya och Miesenberger på Liljevalchs...och personalen på Magasin 3. Gå gärna och titta på alltihopa!


Jämfört med min dagliga konsumtion av konst blev det här en chock för mig. Jag har tänkt mycket på bilderna, som både var två- och tredimensionella. 
Jag gillar bilder som säger något. Det behöver inte vara ett entydigt budskap, men de ska få mig att känna något. Ultvedt får mig att skratta direkt. Hans installationer gör mig så lycklig. Vad han vill säga vet jag inte. Goyas små bilder "Krigets fasor" är så äckliga. Ändå väcks min nyfikenhet; vad kan han mer hitta på för hemskt tokeri? Miesenbergers bilder är så snygga och ger en sådan oro. 
Det är bra bilder. 
Turner, Monet och Twombly får mig faktiskt att gäspa av samma skäl. Jag ser berg vid hav, Parlamentshus, abstrakta mytologiska landskap.  Alla tre är skickliga målare, men de har målat trevliga bakgrunder att ha något framför. 




Min slutsats blir att jag själv måste tillåta mig att vilja berätta något med mina bilder. 




På visningen av "Turner, Monet, Twombly"-utställningen tappar jag fokus en stund när jag funderar över de ointressanta motiven. Det kommer in en rad ord i mitt huvud: KONST ÄR BILDER MAN INTE BEHÖVER. Så är det. Ingen svälter ihjäl för att den inte kan se Monets näckrosor. Ingen kan laga en trasig bil med ett tryck av Goya. Man går inte vilse för att man inte har en Twombly i fickan.
Ändå k a n det vara omöjligt att vara utan en bra bild när man väl har hittat den. Det gäller bara att utsätta sig, känna efter och välja. Det är spännande, nästan magiskt.