måndag 30 november 2009

Den tvehövdade

Idag har jag gett mig på mina gamla skisser till bilden som jag kallar "Still my beating heart". Jag vill få flickan på bilden att vila, att sova på riktigt.
Jag ville också ge henne annan bakgrund.
Det här blir den första "sömn-bilden" med flera varelser. Nu ska jag göra uppehåll och fundera över om den tvehövdade är en "darling" som jag ska döda (måla över). Jag är förtjust i den tvehövdade, men den är trevande i formen. Den måste bli skarpare om den ska vara kvar.
Jag ska arbeta med med färgskalan i bilden också.

söndag 29 november 2009

En fest för ögat

Podradion är min närmsta arbetskamrat. Jag hittade det här gamla underbara radioprogrammet på SR Minnen häromdagen: Isaac Grünewald om riktigt och oriktigt i konsten, inspelad 1935 (tryck på HÄR så hamnar du på en sida där du kan hitta intervjun med Grünewald).
Lyftkranen av Isaac Grünewald, 1915.
Båten har förvisso bara en skorsten.
Intervjun visar att intet är nytt under solen. Jag funderar mycket på hur bildkonstens framtid ser ut.

fredag 27 november 2009

Inte Borg

Anders Borg får vänta. Det här är Winnerbäck...eller kanske inte?
Jag tror att den här bilden kan få heta Elita.
Det namnet får sammanfatta en av de tankar som jag har i arbetet med bilderna i "Sömn-serien".
Som jag har sagt tidigare behöver man som betraktare inte tolka bilderna som jag har tänkt. Jag hoppas att man tolkar dem på något sätt eller att man bara tycker om dem. Jag hoppas att de ger betraktaren en känsla.
Heter den Elita?

torsdag 26 november 2009

Hon heter Nina Persson

När löven fick färg såg jag vem jag har målat.
Det är Nina Persson. Hon skulle kunna ha sådana löv och lite rosa och lite lila runt sig när hon sover.
Annars är hon inte så lik sig.
Imorgon kommer jag att måla Anders Borg eller Lars Winnerbäck.

onsdag 25 november 2009

Upp och ner

Bilden jag jobbar med heter nog "Upp".
Jag utgick från en gammal skiss som föreställde ett barn som sitter och sover lutat mot handen.
Jag bearbetade skissen lite. Jag insåg att jag med några mindre ändringar skulle kunna välta ner personen på rygg i stället. Jag lät personen komma in i bilden uppifrån. Det är ju inte riktigt så vi är vana att läsa en bild. Det som är närmast brukar vara stort och komma in i eller finnas i nedre delen av bilden. Att bryta mot det kräver lite mer av betraktaren (om det inte är en luftballong som skär in i bilden).
Eftersom de här bilderna handlar om sömn och ska vara overkliga tar jag mig rätten att kräva lite uppmärksamhet.
När jag kom tillbaka efter en paus fick jag se bilden:
Jag kunde inte se vad det var som inte var som innan. Allting verkade stämma. Det var samma diagonala komposition, samma ringar som ska bli fyllda så småningom, samma trevande färger i bakgrunden. Jag kunde bara inte minnas att hon såg ut att ha ont i huvudet före pausen. Konstigt. Sedan såg att den var upp och ner.
Så här ska den vara:
Det är en del jobb kvar fortfarande.

tisdag 24 november 2009

När tar idéerna slut?

När jag avslutar arbetet med en bild känns det som att arbetet är slut. Idéerna är slut. Jag har arbetat med den enda riktigt viktiga bilden. Det kommer aldrig att komma en ny idé - tror jag.
Konstigt nog kommer det nya idéer. Ibland kommer de efter några minuter, under städningen. Ibland dröjer det någon dag. Jag fortsätter arbeta även om jag inte har någon idé.
Det som först verkar vara ett litet stickspår utan större betydelse kan efter bearbetning visa sig vara den nya huvudlinjen. Hela mitt sätt att arbeta och prioritera ändras. Bitarna faller på plats i ett annat pussel än det jag hade börjat lägga.

måndag 23 november 2009

Rosa äpplen

Den enda färgklick som finns kvar i trädgårdarna nu är fallfrukten och de äpplen som fortfarande orkar hålla sig fast i träden. De är oftast blekt gula.
De blekt gula äpplena lyser mot kala gråsvarta grenar och lerbruna gräsmattor. De ser väldigt friska och goda ut. Jag går saktare än vanligt förbi de där trädgårdarna och försöker suga i mig den sista naturliga färgen för i år.
Pernilla Hanssons äpplen är ännu finare. Hon sover.

söndag 22 november 2009

Det där med storleken

Jag har sett foton av den här skulpturen i DN senaste tiden:
Jag har fastnat mer och mer för den.
Jag tycker den stora figurens ansiktsuttryck är så härligt. Han(?) är verkligen missnöjd med utväxten. Min fantasi spinner iväg i historier om när den stora märkte att det växte ut en mindre längst fram på snabeln. Och vad som händer när utväxten får en utväxt...
...och det mest skrämmande: Var den stora en vanlig människa från början?
Jag föreställde mig att skulpturen är ganska liten. Jag föreställde mig att den storas skalle var stor som en fotboll.
Men igår hittade jag det här fotot från Bonniers Konsthall:
Nu har jag köpt en tågbiljett till Stockholm. Den här Alephen måste jag se!

fredag 20 november 2009

Rätt riktning

Jag hade gjort en fin skiss till bilden "Pernilla Hansson". Skissen var i det närmaste kvadratisk. Papperet är 50x70 cm. Eftersom jag har gjort de andra "sömnbilderna" i liggande format gjorde jag "Pernilla Hansson" liggande också. Det blev väldigt trångt på papperet.
Nu har jag vridit papperet och börjat om. Det fungerar det bättre.
Nästa vecka är den torr. Då får den färg på äpplena.
Titta gärna på min hemsida där de "Sömnbilder" som är klara nu har fått en egen knapp. (Länk uppe till höger)

torsdag 19 november 2009

Teknik

Jag skrev att jag hade hittat en teknik. Egentligen är det nog inte tekniken som jag hittade.
Först tecknar jag upp bilden med tusch vått i vått. Sedan målar jag vissa fält med akrylfärg med palettkniv. Teknikerna är alltså inte nya.
Det som jag har hittat är nog snarare vilket förhållningssätt jag ska ha. Jag har hittat vilka "regler" eller förklaringsmodeller jag ska följa i de här bilderna. Figuren, som är i vila, blir svartvit. Omgivningen eller bakgrunden ska inte passa i hop med figuren perspektiviskt eller i proportioner. Omgivningen ska ha starka, onaturliga färger. Jag vet själv varför jag ska behandla de olika ytorna i bilden på olika sätt.
Det är inte viktigt om betraktaren uppfattar systemet.
Dagens bild, "Sol" är inte klar ännu.
Det oroar mig lite att det här är det sista motivet jag har i "Sömn"-serien. Jag hoppas att jag hittar flera eftersom jag trivs med arbetssättet.

onsdag 18 november 2009

Pernilla Hansson

Den här bilden heter, av olika skäl, Pernilla Hansson:
Pernilla Hansson är inte klar ännu. Vi får se när den dyker upp nästa gång här på bloggen.
Efter att ha jobbat på så många olika sätt med mina första två "sov-motiv" hittade jag hur de ska vara i går. Att gå vidare med nya motiv med samma teknik är plötsligt så enkelt. Det är som att lära sig ett nytt språk och sedan efter lång väntan få berätta det man ville berätta.
Det är härligt.
Bilden heter Kudde.
Jag funderar på att lägga in något rödorange någonstans, men det kanske räcker utan det?

tisdag 17 november 2009

Sömn

Jag har ett par nya "sömn-motiv" på gång. Den här har jag kommit ganska långt på. En annan sovande figur är genomarbetad, men jag saknar en bakgrundsidé som funkar.
De här två bilderna är nog klara nu. Jag tycker om kombinationen av färg och svartvitt.

måndag 16 november 2009

Torka fortare

Nu lossnade det! Jag spände två stora papper och målade mina två sovmotiv med flytande tusch, vått i vått. Jag hade bestämt mig för att försöka jobba lite friare. Då passar det bra med pensel och vått papper. Till skillnad från akrylen vill jag att tuschen ska torka fortare.

fredag 13 november 2009

Färger

Jag har svårt med färgerna den här gången. Jag lägger på och lägger på färg. Ännu så länge är jag inte framme.
Så här långt har jag kommit.

torsdag 12 november 2009

Akryl på duk

Här är de första stegen på väg mot en färdig bild.
Nu har jag nästan börjat förstå mig på akryl.
De senaste femton åren har jag mest målat äggoljetempera. Jag vill kunna måla laserande, med så rena färger som möjligt lager på lager. Äggoljetemperan är alltid laserande i någon mån. Hittills har akryl, för mig, varit så väldigt täckande, helt opak. Därför blir ytorna platta, "döda", tråkiga. Jag har provat att späda ut den med vatten (se höstbilderna längre ner). Det fungerar ganska bra.
Förra veckan hittade jag min palettkniv! Med den kan jag göra lager som släpper igenom lite av lagret under. Dessutom provar jag att måla på duk. Duken ger mer struktur än grängen i mina papper. Det ger mig möjlighet att trycka ner en färg i groparna och lägga ett "skimmer" av en annan färg på topparna.
Akryl börjar bli kul.

fredag 6 november 2009

Samma bild igen

Färgerna funkar inte ihop, men det kanske var det som var mitt mål när jag låter de här bilddelarna krocka med varandra.
Nu ska den här bilden få vila ett tag.

torsdag 5 november 2009

Att döda älsklingar

Det sista jag gjorde i dag var att måla över kastanjelöven. Kastanjelöven var det roligaste i bilden. Jag har lagt mycket tid på dem. Det är många lager färg på dem. Ändå fick de aldrig någon exakt och fungerande form.
När jag satt och tittade på bilden var beslutet plötsligt enkelt; löven ska bort! När jag hade målat över dem blev bilden lugnare. Jag har fortfarande många bitar att ändra, men det var så skönt att slutligen komma fram till insikten att det finaste ska bort.

onsdag 4 november 2009

Delen i det hela

En detalj i den här ännu ej halvfärdiga bilden. Just nu är det den enda fungerande delen i bilden. Jag kommer förmodligen att måla alla ytor igen i andra färger. Idag var det teckningen - kompositionen som var roligast.

tisdag 3 november 2009

Sömn

Jag har hittat ett nytt ämne att arbeta med; sömn.
Jag har smygtittat på människor som sover på sistone. De ser så annorlunda ut utan sina vanliga miner. De flesta ser så fridfulla ut. De är vackra.
Det skulle kanske vara nog att bara göra porträtt av sovande människor. Jag provade på många detaljerade skisser. Jag fann att det mina bilder blev så patetiska. Det går precis lika bra att ta ett foto.
Nu har jag fastnat för ett annat sätt att tänka. Jag vill låta den sovande krocka med en annan bild. Jag vill se den sovande ur ett perspektiv och den andra bilddelen ur ett annat, så att delarna inte passar ihop.
Efter att ha haft en svartvit vecka provade jag att göra en akrylskiss av en av bildidéerna idag.
Vete katten hur det blev, men det var härligt att plocka fram färgen igen!