tisdag 4 december 2012

Trögt

Jag har en trög period i mitt måleri. Jag har inte så många bilder jag längtar efter att göra. 



Haruki Murakami skriver i sin bok "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning"(eller något liknande) om vikten av att öva, även om det går dåligt. Han berättar att Raymond Chandler satt tre timmar vid sitt skrivbord varje dag även om han inte skrev något en del dagar. Så är det även med mitt bildskapande. Jag måste ha händerna på papperet eller duken varje dag. De idéer jag får i huvudet kan vara fantastiska, men det är i mötet med materialen som bilderna blir till. De är ofta helt annorlunda mot mina idéer i huvudet. 



Jag försöker också kliva in i ateljén som ett barn varje gång. Jag försöker att inte vara klok, bara nyfiken. Det går ganska bra.


Mitt tredje förhållningssätt i denna tröga period är att spara allt och försöka lösa uppkomna bildproblem. Det är ju ofta ur det jag får mina nya infall.

söndag 30 september 2012

Liss Eriksson - och rondellkonst i Sunne

På bakgården till Stadshuset i Karlstad hittade jag den här underbara skulpturen.

Mater Madre, Liss Eriksson
Som så ofta när jag hittar en underbar skulptur är det Liss Eriksson(bildgoogla!) som har gjort den.
Den heter Mater Madre. Hon sitter och ammar mitt på en liten, oftast skuggig gräsmatta.
Jag har gått runt henne många varv för att se alla hennes sidor. Jag tror nästan att hon rör sig, så väl skulpterad är hon.



Hon är ganska liten, kanske 75% av en verklig storlek. Hon sitter på sin pall på ett podie som gör att hon hamnar med sitt huvud ungefär i ögonhöjd på mig. Hon sitter där, helt fokuserad på sitt lilla barn och bryr sig inte om att möta oss som passerar med blicken. Hon ger platsen ro.


Jag har hört berättelser om hur noga Liss var med att anpassa skulpturen till rummet där den skulle stå. Han tog hänsyn till rummets form och proportioner. I det här fallet är rummet ganska högt, trångt och rörigt med många former som äter sig in i det. Han sökte den rätta punkten och den rätta formen i rummet. Han träffade väldigt ofta rätt. Det tog tid. Det krävdes stor kunskap och erfarenhet.

I Sunne där jag bor har vi precis fått en rondell. Nu ber kommunen allmänheten komma med förslag på hur rondellen ska dekoreras. Många jobbar redan entusiastiskt med sina förslag.
Jag hoppas att någon med Liss känsla för rummet ska blanda sig i leken och ge ett profesionellt förslag. Men det kanske kostar pengar...

måndag 24 september 2012

Modell av Älvpromenaden i Karlstad (del 2)

Som jag berättade i förgående inlägg har jag byggt modell av Älvpromenaden i Karlstad. Modellen ska fungera som illustration av de idéer om förändringar som ska ge ett trevligare och mänskligare stråk längs Klarälven i centrala Karlstad.
Jag har märkt att (stads-)modeller gör många förtjusta. Jag tror att det dels är samma fascination inför modellen som inför ett dockskåp, dels ger den en mycket mer konkret bild av det område den ska beskriva än en teckning eller ritning över samma sak. Det är lättare att förstå den tredimensionella modellen, eftersom den är mer lik verkligheten.

Ortofoto och ritad plan över området.
Kaffe och många frågor första veckan.

Som grundplatta i modellen använde jag ett ortofoto (ett slags flygfoto där varje hus är fotograferat rakt uppifrån).

Den färdiga modellen.

En rolig och lite besvärlig egenskap hos ortofotot är att husens skuggor finns med, trots att husen är platta. Effekten kommer bäst till sin rätt om man ställer dit en kloss eller en figur i rätt skala. Eftersom allt inte skulle byggas tredimensionellt ligger en del platta saker med skugga. Vissa saker, som är tremensionella har ingen skugga eftersom de inte finns på ortofotot. Det är inkonsekvent, men det visade sig att alla testpersoner förstod modellen trots inkonsekvensen.

Skuggan av husen och statyn är tryckt på grundplattan.
Notera bussen, som har skugga  men är helt platt och 
kajkanten som är helt tredimensionell, men utan skugga.
Jag blev inspirerad skuggfrågan. Jag tror att jag ska använda mig av det på något sätt i mina bilder. Hur blir det om en del ytor i en bild får korrekta skuggor och andra inte? Hur blir det om jag sätter in tredimensionella delar i bilden?

Det leder vidare till en av mina favoritbilder. Den hänger i min ateljé för att ge mig inspiration.

Landskapet är i stort sett platt, förutom att det svänger
"runt hörnet" i kanterna och att trädet i förgrunden till vänster är en kvist.



onsdag 19 september 2012

Modell av Älvpromenaden i Karlstad (del 1)



Karlstad kommun, med stadsarkitekt och här projektledare Måns Hallén, driver stadsutvecklingsprojektet "Älvpromenaden".  Det syftar till att utveckla användningen av stråket längs Klarälven i Karlstad.

Jag har jobbat med att bygga modellen som visualiserar de övergripande idéerna i projektet. Under arbetet har jag satt mig in i de föreslagna förändringarna. Jag är förtjust! Jag tror att det finns stora möjligheter att utveckla användandet av älvrummet. Eller så här, som NWT formulerar det i sin ledare idag.

Nu är det först upp till Karlstadborna att ha synpunkter på idéerna och sedan upp till kommunen och fastighetsägarna att genomföra alltihop. Jag ser fram emot att sitta på en brygga över älven och dingla med benen. Snart!

Här är ett klipp från TV4 där Måns Hallén berättar och min modell illustrerar.


söndag 10 juni 2012

Tredje gången gillt

Ibland är jag dekormålare på Västanå Teater. 
Det är ett väldigt roligt sätt att måla på. När jag dekormålar står mitt övriga måleri stilla. Det beror mest på att jag inte hinner hitta ron och kraften att måla när jag kommer hem. Det beror nog också på att jag får min målarlust tillfredsställd på jobbet.


Som dekormålare använder jag samma kunskaper som jag gör som bildmålare. Jag blandar färgen på samma sätt, men i större byttor. Jag ser scenen som en bild som ska ses som helhet. Ibland jobbar jag med täckande färg, ibland transparent, precis som i mina bilder.  En skillnad är att scenografen, Bo Jonzon, väljer kulörerna. 
Den här gången har jag fått lära mig mycket nytt för att kunna utföra de arbeten scenografen vill ha gjorda. Jag har läst och läst. Jag har tittat och tittat. Mest av allt har jag provat, gjort fel, provat igen och igen och till slut gjort rätt. 
Jag målar väldigt vackra och mycket välsnickrade skåp med linoljefärg. De är så fina när de är trärena att jag knappt vågat sätta penseln på dem alls. Men när jag körde igång var det bland det roligaste jag har gjort. 
Kammad linoljefärg.
Wellpappkammad linoljefärg.
Jag har ingen större erfarenhet av marmorering. I år fick jag ett mycket stort objekt att måla på. Jag provade. Det blev fel. Två gånger. Tur att jag kunde sudda - genom att måla över och börja om. Tredje gången gick det bättre. Det är precis som det är med allt annat. Det är genom misstagen jag lär mig. 
Detalj, marmortrappa* i trä.
På en sänggavel ville scenografen ha "en vacker slinga". Det blev först ett försök, lite tvekan,  sedan ny sängfärg, sedan en annan - "lite franskare" variant, som blev godkänd. Måleri är fantastiskt! 
Inte så...
...men så!

*)Trappan blev senare både ombyggd och ommålad, men det är en annan historia.

söndag 22 april 2012

Videokonst

Judith, Artemisia Gentileschi - inte videokonst, men passion.
Jag tittade in på Nationalmuseums utställning "Passioner" häromdagen. Jag skulle kunna skriva mycket om den. Kanske kommer det mera, men idag fokuserar jag på "videokonsten*".
Jag tror att min ickeförtjusning för "videokonst" kan ha lyst igenom i tidigare inlägg. Det här var något helt annat än det jag sett tidigare. Jag blev så nöjd! 


Det första jag mötte var "The Quintet of the Astonished" av Bill Viola (6:45 in i klippet). På en stor skärm, som jag först uppfattar som en duk, står fem människor i ungefär halvfigur. Bilden ser ut att vara som vilken målning som helst från historiskt porträttmåleri. Människorna har dock nutida kläder. De har olika ansiktsuttryck och håller händerna på uttrycksfulla sätt. Det är en ganska vacker bild. Plötsligt rör en av figurerna långsamt på sig. Han ändrar ansiktsuttryck, från harmoni till skräck. Några till rör sig lite. Bilden förändras och förmedlar helt olika känslor på resan genom verket. Det här är ett riktigt bra exempel på bra videokonst. Det är både vackert och spännande att se. Viola vill berätta något. Det hade inte gått att ge samma upplevelse med hjälp av icke rörlig bild.


Ytterligare ett videokonstverk är mycket spännande. I "The Weeping Woman" av Rineke Dijkjstra(9:47 in i klippet) låter konstnären ett gäng engelska skolbarn prata om Picassos målning"Dora Mar". Barnen tittar och pratar. Vi får aldrig se bilden de tittar på. Kanske berättar de mer om sig själva än om bilden. 


Båda konstverken visas på skärmar som är perfekt anpassade för verken. Jag märker inte att tekniken finns. Kanske är det det allra bästa.




*)Videokonst känns som ett gammalt ord. Jag menar rörlig bild som visas på skärm. 

torsdag 5 april 2012

Hemma hos Appelquist i Sunne

Vid den här skylten, mitt i Sunne, finns vi.
I morgon är det dags för årets Övre Frykens Konstrunda. Vi har öppet 12-18 på Långfredagen, Påskafton och Påskdagen. Hans Westlund och jag hängde det mesta i går. Det ser fint ut  i vår stora fina sal. 


Hans rättar till lite.
Ibland blir resultatet av Hans och mitt arbete förvånansvärt lika, trots att vi jobbar väldigt olika för att nå dit.Vi har blandat våra bilder om varandra. Det var roligt för bilderna att få mötas. 
Vill man vara lite äventyrligt kan man försöka gissa utan att kika på signaturen. Om det är helt omöjligt att gissa, eller om man bara har lust kan man ta en kaffe med Hans eller mig och prata lite.

tisdag 3 april 2012

ÖVRE FRYKENS KONSTUNDA!

Snart klar.


På fredag öppnar jag och Hans dörrarna för årets Övre Frykens Konstrunda Hemma Hos Appelquist.


Strax färdig.

Imorgon ska vi hänga bilderna. Det känns så roligt och spännande.


Extra roligt i år är att mina besökare ska få vara med och göra en ny Gytterbild. Jag gör grunden. Sedan får vi se vad ni hittar! MEN ni måste rita med vänster hand om ni är högerhänta och höger om ni är vänsterhänta. OCH den figur ni hittar måste gå kant i kant med en tidigare. 
Det får ni göra. Om ni vill. Annars kan ni bara titta på våra bilder eller köpa en kopp kaffe och sitta ner och prata en stund. 

torsdag 22 mars 2012

Abstrakt eller berättande?

Ur "Piece for a small stage"
av Tommi Kitti
Häromdagen tittade jag på ett genrep av On the Road på Skånes dansteater. Jag ser sällan dansföreställningar. Den här var uppdelad i fyra olika stycken, kanske kan man kalla det fyra olika koreografier. Jag vet inte riktigt vad det kallas. Det var spännande. Jag kände mig som ett barn. Jag bara upplevde det som hände på scenen. För mig är det fantastiskt och främmande att se någon uttrycka något med kroppen. 
  
Ur "Milonga" av Tommi Kitti
Foto: Malin Arnesson
Tryck HÄR för att se korta utdrag ur alla fyra koreografierna. Mitt favoritstycke(det tredje) kallas "Milonga" och är koreograferat av Tommi Kitti. De tre kvinnliga dansarna föreställde för mig inte någonting. De hade inget budskap i sina rörelser. Ändå var det så vackert, så många spännande moment, så många oväntade rörelser i rummet.

När jag ser kända förhållanden eller rörelser försöker jag förstå vad de berättar. Tex "man och kvinna" eller "slagsmål". När jag inte känner igen rörelserna alls blir det intressanta mönster och former. Små eller stora skevheter. Ofta blir det mycket vackert.Jag kan låta bli att tänka och helt koncentrera mig på upplevelsen av precis det ögonblicket.

Efter att ha funderat länge på vad det var med den här dansupplevelsen har jag kommit på att det är samma frågor som jag ständigt återkommer till i mina bilder. Ska jag berätta entydigt? Hur ska jag kunna lämna en bild öppen för tolkningar?Kan det vara så med bild att det vackraste är det där man inte kan tolka eller förstå - inte ens lite grann? Är det först då man kan gå in i upplevelsen av bilden fullt ut?Jag tror att det dags för mig att jobba abstrakt, inte bara "utan budskap"(som Gytter).
Fikus, av mig.

torsdag 1 mars 2012

REA!

Ibland tar jag nya steg och då är det skönt att avsluta gamla projekt. Jag rensar ut en del gamla bilder för att ge plats åt nya.
Jag har REA på min hemsida(tryck). 
Titta in och gör fynd bland utgående varor!
Till exempel de här för bara: 


Hackspättens dag 999:-
Asp2 2499:-
Sundet 1399:-





måndag 27 februari 2012

Övre Frykens Konstrunda påsken 2012

Följ vargen för att hitta oss!
Snart är det på påsk igen! Då är det dags för Övre Frykens Konstrunda. Vi har öppet på långfredagen, påskafton och påskdagen. 
I år har jag bjudit in en av mina favoritkonstnärer, Hans Westlund, att ställa ut tillsammans med mig Hemma Hos Appelquist på Ekebyvägen 54 i Sunne. 


En Hans Westlund (och samtidigt en av mina favoriter)
En Lotta Appelquist
Det kommer att bli spännande att låta mina bilder möta Hans. Ibland kan de nog tyckas vara lika, men vi har också våra olikheter. 
Ni är så välkomna. Vi finns på plats och ser fram emot många roliga möten.

söndag 26 februari 2012

Is

Isen håller på att släppa taget på Fryken. Det finns isfria fläckar långt ute i mitten. Eftersom vattenytan har sjunkit sedan isen lade sig hänger isen. Den sluttar ner från stränderna till nuvarande vattennivå. Den spricker och brakar. Det bubblar upp vatten på den. Att sitta och följa skådespelet i solen är ett äventyr. Det bildas nya mönster när den spricker. Det finns också äldre, vackra mönster. 




Kanske en vacker tapet?

...Så jag kom hem med 108 bilder av mönster i isen i kameran och fräknar på näsan. 

En tax...
eller en tjej med hårdrockshår.

I efterdyningarna av mitt Gytterprojekt kunde jag inte låta bli att prova att leka lite med dem i Photoshop.



lördag 18 februari 2012

Skapande skola

Jag och min konstnärskollega, Lotta Lagerson, tar ibland uppdrag som bildkonstärer i skolan. Nu jobbar vi i två tredjeklasser. 
Barnen har jobbat med bronsåldern i historia med sina lärare. Vi använder bild för att fördjupa och befästa barnens kunskaper. För att kartlägga barnens kunskaper började vi med att göra en lista på alla ord barnen associerar till bronsåldern.  Av orden skrev vi korta texter. Till texterna gjorde barnen bilder.


En egen hällristning får inspiration av bilder
från hällristningarna i Tanum.

Vårt uppdrag är också att göra en tidslinje i skolans längsta korridor. Tidslinjen ska sträcka sig från istid till år 2050. 


Olika tidsperioder får olika färger.
Barnen över samtidigt färgblandning.

Barnen gör nu bilder av historiska händelser. De här bilderna ska målas upp på rätt ställe på tidslinjen. Det innebär att barnen måste ta reda på när händelserna hände, med hjälp av böcker och dator. 


Eiffeltornet kommer på rätt plats.

Häromdagen stod jag i korridoren när fritidsbarnen gick till matsalen och samtidigt passerade tidslinjen baklänges. De pratade om de olika tidsperioderna och vad som hände då - redan innan vi hade målat upp våra bilder.


Vilket roligt konstnärsjobb!



torsdag 2 februari 2012

Hänghjälp

Idag var jag hänghjälp åt Katarina Linnerstorp för att hänga hennes utställning "Aftondrömmar och gömda fantasier" på Sundsbergs gård. 


Katarina in action.

Katarina hade med sig en enorm mängd bilder. Massor av fina bilder. Det var inte lätt att sålla. På något sätt kom vi ändå fram till en mycket fin utställning där varje bild i sig är så himla fin. 

Några mina favoriter bland Katarinas bilder och en hänghjälp.
En annan bra sak var att vi hade en "hänghjälp" - en pinne med krok i änden som hjälpte oss att hänga alla bilder på samma höjd från golvet. Jag kan inte förklara hur den funkade. Den är nog magisk. Eller bara smart konstruerad.

Ytterligare några av Katarinas bilder. Min absoluta favorit
är nummer tre från höger. Färgerna är inte helt korrekta.  
Ja. Det är bara att komma och titta. 

tisdag 31 januari 2012

Fem dagar kvar i Arvika

Tiden går fort när man gör annat. 
Några av Gytterbilderna, som jag hängde dem i Arvika.


Nu är det bara fem dagar kvar av utställningen i Arvika. Sista dagen är söndagen den 5 februari.
Arvika Konsthall har öppet tisdag-fredag 12-17 och lördag-söndag 11-14.
Passa på att sticka dit och titta på mina och Helena Backmarks bilder.


Några av mina Gytterbilder och ett trappräcke i Konsthallen i Arvika.


Den som sedan vill se "Gytter" live får vänta till påsk. Då visar jag de bilder som finns kvar på Övre Frykens Konstrunda, Hemma Hos Appelquist i Sunne.

lördag 28 januari 2012

Svartvitt och färg

Idag hittade jag den här artikeln(TRYCK). Den verkar handla om en svensk fotografen som heter Sanna Dullaway.  Hon har valt ut berömda svartvita foton och gjort egna färgversioner av dem. Färgkopior.
Jag läste inte artikeln. Jag tittade bara på bilderna. Det är så spännande. Jag kunde inte sluta att skrolla upp och ner för att jämföra svartvitt och färg. 
Jag reagerade nog starkast på bilden av svampmolnet och bilden av Theodor Rosevelt. 
Bilderna med färg berättar något helt annat än de svartvita. Jag kan leva mig in i färgbilderna på ett helt annat sätt. Det blir här och nu i stället för historia. Det blir vilken gubbe som helst av presidenten. Det illblåa havet blir mycket mera skadat än det grå på den svartvita bilden. 
Jag tror å andra sidan att det svartvita ger lite mer plats för betraktaren att fylla.

Slip sliding, 2009

När jag gjorde "Sömnbilderna" använde jag mig omedvetet av den tekniken. Den slutna, svartvita figuren möter en skarp tydlig värld. Den svartvita delen är lite långt borta och diffus.

Kanske är det en efterhandskonstruktion? Jag vet inte. 
Men det kommer att påverka mig i valet mellan svartvitt och färg i framtiden.

torsdag 26 januari 2012

Var + moppe

Målningen på bilden heter "Var". Jag kallade den först "Vår", men när jag skulle lägga upp den på hemsidan fanns inga prickar och ringar för å ,ä ,ö där. Jag tyckte att "Var" var ett lika passande namn. Lite tvetydigt. 
Jag har inte sett målningen på länge. Jag tror att jag gjorde den våren 2009. Sedan dess har den stått i lagret. 
Den har en speciell plats i mitt hjärta eftersom jag såg gubben sitta precis så där den dagen jag gjorde målningen från minnet av honom. Jag minns att han satt där och stirrade på mig, som att han ville att jag skulle avbilda honom. 
Han fastnade stenhårt. 




"Var" hamnade på väggen för att fylla en vägg  som blivit tom när gytterbilderna är i Arvika.
Det är roligt att se den igen. 
När jag kom in i salen idag fick jag se att det hade hamnat en snygg moped framför. De passar lustigt bra ihop. 
Kanske hör de ihop från och med nu? Kanske är det en installation som växer fram? Vi får se.

söndag 22 januari 2012

Ulf Trotzig

I sista minuten for jag och en vän till Kristinehamns konstmuseum för att titta på Ulf Trotzigs målningar. Det var bra gjort av oss. Det var en mycket fin utställning.
Som vanligt fick jag med mig en massa frågor hem. Den här gången är frågorna direkt riktade till Ulf Trotzig. Jag hoppas på svar.


1. Du använder dig av lutande horisont i många bilder. Det fungerar mycket bra! Var det svårt att komma fram till att börja göra det?


2. Finns det några speciella skäl till att horisonten lutar? Några andra skäl än att dynamiken i bilderna blir bra?


3. Alla de här fåglarna. Du är så bra på att skildra fåglar. Varför väljer du just fåglar? 


4. Varför är du så mycket sämre på att måla t.ex människor? Varför blir de så trevande skildrade?


5. Du målar akryl. Har du fått försvara dig mot samlare som bara tror att olja är konst?


6. Hur når du att måla hela de fantastiskt stora dukarna? Har du byggställning? Lägger du dem ner? Eller?


7. Dina "gravyrer är helt fantastiska! Det stod att det var torrnål och kopparstick. Hur får du linjerna så levande? Hur får du dem så olika? Hur får du så många nyanser av tryckfärgen i samma bild?


Den här kan vi byta mot din röda, Ulf
8. Kan jag få byta en av mina målningar mot en av dina gravyrer? I så fall vill jag ha den röda med hjorten i högra hörnet. 


9. Var det nödvändigt att klämma in hjorten i hörnet av det vackra landskapet i den vackra röda gravyren?


M.v.h


Lotta Appelquist, mycket imponerad målare

lördag 21 januari 2012

Ett helt annat(?) jobb

I söndags körde jag igång ett helt annat jobb. Det var lite bråttom att börja eftersom det var lite bråttom att bli klar. Jag målar golvet i Västanå teaters turnéföreställning, Nils Holgersson. Golvet består av en yta på 9x9 meter dansmatta. 
Regissörens önskan var att golvet ska se ut som jord, sand eller mark. Vi kom tillsammans fram till en färgskala som skulle fungera ihop med resten av föreställningen. 
För att få ett djup i färgen lägger jag lager med olika färger på varandra. Jag lägger på färgerna med olika verktyg för att få en ojämn, levande yta. De flesta färger är täckande, några är lätt transparenta. I de sista lagren kommer det var svart i den ena och vitt i den andra. 


 















När jag skulle hitta målarverktyg var det naturligt att välja olika borstar(skurborste, piasava, osv) och penslar. För att få fram snygga färgfläckar fanns det bara en väg att gå. Jag gick och hämtade min bubbelplast. Om man tittar noga ser man massor av ansikten med ögon, näsa och mun på golvet, men den här gången har jag inte markerat dem alls(se Gytter).