Jag har ju skrivit om obehagliga bilder, som inte fungerar på väggen hemma hos människor.
Min tes just nu är att det som ska finnas hemma på väggen ska ge någon känsla av lycka, lugn, frihet eller sätt i gång tankar som inte är negativa.
Det irriterar mig. Jag vill inte göra vackra, harmoniska, intetsägande bilder för att kunna få avsättning för dem. Jag vill säga något med mina bilder.
Jag gör en koppling till teater. En teaterföreställning som bara är rolig eller bara vacker lämnar inga spår. En teaterföreställning kan vara bara tragedi från början till slut. Den kan ändå spelas för fulla hus. Människor kan gärna betala för att se den. En teaterföreställning kan till och med bygga på en verklig händelse.
En bild med samma innehåll kan vara så svår att titta på att man helst låter bli - och återigen; det är inget man vill ha på väggen hemma.
En installation eller en hel utställning kan berätta något hemskt. När man har tittat klart kan man lämna den bakom sig eller låta intrycken sätta igång nya sätt att tänka, på samma sätt som efter en teaterföreställning.
Jag försöker alltså hitta ett sätt att bygga en stark berättelse av vackra byggstenar - ungefär som bra teater.
