En till

Jag fortsätter på samma tema som igår. 

En fråga jag måste ta ställning till är om jag ska rama in bilderna så småningom. 
Jag hade inte tänkt det när jag började.

Fortsättning på ett gammalt projekt som var fortsättning på ett annat...

Jag fick lust att jobba vidare med en idé som jag jobbade med för ungefär ett år sedan. 
Det är ett outtömligt tema med en ganska bestämd form.

Jag låter de här bilderna tala för sig själva. 

Bilder och ord

Jag lyssnar ofta på radio. När det gäller nyheter får jag nästan allt via radio och några enstaka nyheter, mest lokala via tidningar. Att jag inte ser på nyheterna på TV beror nog mest på att jag blir rastlös när jag sitter där och ska se bilder samtidigt som jag ska lyssna. Radion är bäst. Jag kan göra andra saker medan jag lyssnar. Det skärper till och med min förmåga att ta in informationen. 


Jag har följt upproret i Egypten via radio. 
Bland journalisterna som rapporterar finns en som är klart bäst. Cecilia Uddén. Hon pratar flytande arabiska och kan prata med "mannen på gatan". 
Hon får mig att tro att hon alltid är på rätt plats vid rätt tillfälle. 
När hon beskriver situationen på Tahrirtorget tar hon med små detaljer, som "en liten flicka i rosa klänning som äter någon slags efterrätt ur en plastmugg"eller "några äldre män som har hittat en gräsplätt där de äter Kentucky fried chicken och vilar ut". Hon berättar att hon "inte har sett en enda bil på bron som går över torget på hela dagen...eller vänta...nu kommer faktiskt en ensam bil." 
Jag tror att jag ser det hon säger. Jag lyssnar på varje ord hon berättar. Det är så levande. 

Lånat från CBS hemsida

Och ändå - En bild säger mer än tusen ord; en kväll tittade jag på Aktuellt. Jag häpnade över hur Tahrirtorget ser ut i verkligheten. Cecilia Uddén hade inte fått mig att tänka mig torget så enormt stort. Det finns så ofattbart många människor där. Många av människorna är så unga. De är så lika svenska ungdomar. 
Bilderna på kameler med ryttare som tränger sig in bland människorna blir absurda. Det är som att olika tider möts i bilden. 

Lånat från Aljazeeras blog

Vi har så stora möjligheter att få bilder av det som händer. Det är bara viktigt att kolla vem som bestämmer vilka bilder vi får se.

Ifåner

Jag jobbar en liten stund med mitt måleri varje dag.
Det är skönt. Jag längtar efter att få göra det. Det är den bästa stunden. Resten av dagen, när jag jobbar med annat, hinner min hjärna lösa hur jag ska gå vidare.
Nästa steg på den här blir nog mera murrigt och mera vitt, men imorgon ska jag lägga upp en ny bild. Den här ska få vila några dagar.

Jag målar fortfarande olja. Det är extra bra med lång torktid nu.

Att vara duktig (del 2 eller 3)

Häromdagen försökte jag pressa Hans på en hemlighet. Jag lyckades inte. Möjligen förolämpade jag honom lite i stället. 
Jag brottas själv ständigt med frågan i mina bilder, trots att jag i princip vet svaret.
  
Vi hade tittat på Hans alla härliga, uttrycksfulla bilder. Allt var färgsprakande, levande och fantasieggende. Sedan fikade vi. På väggen hängde en tidig Westlund. Det var en perfekt krokiteckning. Vilken figurteckningslärare som helst hade blivit lycklig. Jag tror till och med att man kunde känna igen modellen. Jag frågade Hans varför han inte tecknar så längre. Jag ser ju att han kan teckna naturalistiskt. 


Här låter det som om jag skulle tycka att det naturalistiska är finare än det expressionistiska. 


Det tycker jag inte. 


Ändå är det så lockande att göra perfekt, fotografiskt likt - att visa att man kan göra skuggor, att man kan få ytor att bukta, att man kan locka fram verkligheten ur ett papper eller en duk. 


Det luriga är bara att de där perfekta bilderna dör. 


Ingen orkar fästa blicken på dem mer än några sekunder. 
Förmodligen har det att göra med ögats(och hjärnans) vilja att förstå. Ögat försöker se något begripligt i alla bilder det ser. Om bilden är helt begriplig och har alla delar på rätt plats finns det inget att titta på. En bild som inte kan begripas vid första anblicken lockar däremot ögat att titta mer. 


Jag tror att det bland annat är därför jag stannar så länge i Hans bilder.

Själv provar jag olika sätt att hindra mig från att vara naturalistisk. Jag tror att det här kan bli bra när det är klart.