fredag 20 augusti 2010

Väntan på insikt

Att arbeta kreativt är så roligt. 
Jag vet att jag på väg vidare kommer att stöta på problem, kämpa med att lösa dem och drabbas av insikt. Vägen till insikt kan vara lång eller kort. Jag vet aldrig hur den kommer att se ut. Jag vet inte ens vilka frågor jag ska svara på eller vilka problem jag ska lösa. 
Det är spännande. Det kan också vara hemskt jobbigt vissa bitar av vägen. 






Idag drabbades jag kanske av en insikt. 
Jag läste Thomas kommentar på mitt inlägg(tryck på länken). Jag gick runt och funderade på om han har rätt i allafall - "Sömn" eller "Borta"?
Nu tror jag att jag förstår. Bilderna handlar ju för mig om var man hamnar när man sover, om att fly in i sömn, om drömmar som livskraft. Det handlar om den där andra platsen, dit man går alldeles själv. Sömnen är som en bisak, en väg dit. 
Kanske var namnet "Sömn" från början ett sätt att gå runt det jag egentligen ville säga?


Diskussionen kommer att fortsätta. Inom mig, men kanske även här.

torsdag 19 augusti 2010

Borta

Jag diskuterade utställningen med mina "sömn-bilder" med en vän. Jag funderar på att komplettera mina bilder med något tredimensionellt verk, förmodligen någon sorts installation, som kan fungera som en kommentar till bilderna. Det kanske skulle stå någon sorts säng där?
Min vän påpekade att det förmodligen skulle vara som att skriva betraktaren på näsan. Bilderna är ju inte riktigt så entydiga. Där kom det igen. Det som Titti påpekade (tryck på länken och läs kommentarerna). Utställningen ska inte heta "Sömn". Jag ska inte ha en säng där. Däremot ska jag jobba vidare på installationssidan. Vi får se var jag hamnar.


Några timmar efter samtalet trillade det ner ett ord. "Borta". Jag tror att det är ett bra namn på utställningen. 
Borta?  


Borta.

tisdag 17 augusti 2010

Utställning


Jag har äntligen bokat datum för att ställa ut mina "Sömnbilder". 
Under perioden 9-24 oktober ställer jag ut på Galleri Björken i biblioteket i Sunne. Det känns mycket bra, även om det återstår en hel del arbete.
En viktig fråga, som Titti Hammarling tog upp i våras, är vad jag ska kalla utställningen för. Jag hade tänkt "Sömn", men kanske vore det, som Titti skrev, bra med ett öppnare ord. 
Jag kommer att återkomma till detta.

måndag 16 augusti 2010

Följetong

Nu har jag återvänt till "sömn"-motiven igen. Det blev tre varianter idag. De två första kan få vara skisser till den tredje, som kanske inte är helt klar.



Den här gången är dukarna 15x15 cm.
Jag provar att måla med oljefärg för första gången på många år. Den här färgen är vattenlöslig. Det är skönt att slippa de underbart doftande terpentinångorna, som gav sådan huvudvärk.
Jag märker att jag har glömt hur långsamt olja torkar. Än så länge är det mest en fördel att ha tid för att jobba med färgen på duken. Akryl och tempera torkar så snabbt, men blir ju å andra sidan övermålningsbart snabbt. Olja kräver en hel del trasor och palettkniv när jag målar.

torsdag 12 augusti 2010

Skulpturer 2

Efter att ha varit lite kritisk i förra inlägget vill jag bara vara positiv idag. 
Jag har sett 2010 års skulpturpark på Marsvinsholms slott. Här är mina absoluta favoriter:

Tjejen av Ingemar Lolo Andersson

Tjejen ligger och slappar mitt på gräsmattan. Hon är en granitskulptur i fem delar. Varje del är vacker på sitt sätt. Delarna liknar egentligen inte alls kroppsdelar, men som de är sammanfogade bildar de en kropp i vila. Hon är hur tuff som helst. Hon är vacker.


Vägskäl av Klas Sundkvist
Det har ramlat ner fem gamla Volvobilar från himlen. De föll med sådan kraft att motorhuvarna sjönk djupt ner i gräsmattan. Nu står de där med evigt blottade underreden. Att närma sig dem är som att närma sig spåren av en fantastisk händelse - spåren av ett underverk. Verket ger mig en sakral känsla. 


Big cloned French Bulldog av William Sweetlove


Den stora klonade Franska bulldogen av röd glasfiber lyser på långt håll genom grönskan i parken. Han står och vaktar allén så att ingen går in i den. Vi börjar genast prata om hunden med ögon stora som kvarnhjul i Elddonet och Bakervilles hund. När vi kommer nära förstår jag att det är en dvärghund i skala 8:1. Det är en snäll liten hund. Den skarpa röda färgen träder fram onaturlig mot all natur runt om. 

Med utgångspunkt i mina krav i förra inlägget är de här verken bra.
Jag tycker att alla de här skulpturerna har ett rum runt sig. Hunden fyller en stor del av höjden och bredden på allén runt honom. Hela alléns längd blir hundens rum, där ingen går in från något håll. Tjejen ockuperar ogenerat en stor gräsmatta, där andra skulpturer inte göre sig besvär. 
Att de här verken sätter igång mina tankar har jag redan visat. 
På punkten att skulpturerna ska tåla beröring är jag osäker. Jag tror inte att någon av skulpturerna skulle klara en lördagsnatt i t.ex Sunne. Glasfiber, mindre stenblock och uppstagade bilar tål nog inte vad som helst. Däremot vore det fantastiskt att se bilarna falla sönder under en tioårsperiod i en rondell. 
Åk gärna till Marsvinsholms skulpturpark och hitta egna favoriter.

onsdag 11 augusti 2010

Skulpturer

Efter att ha sett Lena Cronqvists skulpturer i Karlstad har jag förtjust tittat extra mycket på skulpturer i offentliga miljöer. Allt är inte bra. En del är mycket, mycket bra. 
Liss Eriksson (tryck här*)pratade om hur viktigt rummet där skulpturen står är. Det är inte bara figuren som är utsmyckning. Verket är hela luftrummet runt skulpturen och relationen mellan skulptur och rum; var i "rummet"står skulpturen, hur stor del av rummet upptar den? När man stöter på någon av hans fina skulpturer känner man oftast det där väldigt tydligt. 
Jag har andra förväntningar på offentliga skulpturer också. Jag tycker att det är viktigt att de tål (oändligt mycket) beröring. Jag vill att skulpturen ska uttrycka något. Jag vill att den ska sätta igång någon tanke hos mig. 
Optimistorkestern (tryck här*)av Yngve Lundell finns på Södergatan mitt i Malmö. Den marscherar fram bland alla gående. Jag ler alltid när jag möter orkestern. Figurerna är inte så vackra, men jag hör att de spelar och jag ser att de är på väg framåt. De håller sig på en rad så att andra gående kan passera utan problem. De är i någon slags mänsklig storlek. 
I Åmål hittade jag några fula fiskar som hoppar upp ur vattnet i en fontän. De är lekfulla. De lever i vattnet som duschar över dem. Att placera fiskarna i vatten är naturligtvis en bra idé. De rör sig åt lite olika håll. De ser ut att vara på väg att hoppa från fontänen ut i kanalen en bit bort.
I Höllviken står en serie skulpturer längs stranden. Det är en fin tanke - något att titta på när man cyklar eller rider förbi. När jag ser dem på långt håll hoppas jag att få se figurer som står i stark vind från havet. Jag hoppas på att få en berättelse att promenera till. Så kommer jag fram och finner... balettdansöser. 
De är dessutom poserande balettdansöser. De känner inte av det enorma rummet runt dem. De känner inte av vinden. 
Skulpturerna är inte så bra, men vilken underbar plats att ställa skulpturer på.


*)Jag har lagt in några länkar till Googles bilder eftersom jag inte har några egna bilder, tryck på namnen för en liten bildsammanfattning. 

onsdag 4 augusti 2010

Inte symmetri längre


Jag fick idén till de här skisserna vid ett besök i en lekpark tillsammans med två tvillingpojkar och deras pappa. Pappan stod mellan pojkarna och gungade på båda två. Det var en symmetrisk bild. Pappan stod mitt i bilden som en lodrät linje med armarna rakt ut åt sidorna. Pojkarna var precis likadana. En åkte framåt, den andre bakåt och tvärtom i en evighetsrörelse.

Efter att ha försökt teckna det jag såg ur minnet blev bilden en annan. Pappan försvann. Pojkarna hamnade på en positivt diagonal linje. De bytte hårfärg och kläder. De kanske blev flickor också.
Kanske dyker de upp i något annat sammanhang senare, men nu får de vila ett tag.

måndag 2 augusti 2010

Symmetri 2


Jag gjorde en ganska bra skiss till en bild idag. Det är intressant att arbeta med symmetriskt uppbyggda bilder. En kvinna mitt i bilden med en handdocka på varje hand, ger intryck av en ganska symmetrisk bild. Kvinnan står dock i kontrapost. Hon håller händerna olika högt. Ögonen är olika. Dessutom skär mittaxeln i bilden genom hennes vänstra halva av ansiktet och kroppen. 

Det är tur att jag inte fick för mig att göra skissen så här, mer noga med mittaxeln: