fredag 17 september 2010

Om krockar

Jag noterar att det är många konstnärer som blandar olika tekniker eller olika bildspråk i samma bild. 
Kristoffer Zetterstrand blandar figurer från medeltida kyrkomålningar med figurer ur pixliga dataspel. Titti Hammarling klistrar in delar av collage i sina oljemålningar, som hon snart kommer att visa. Marianne Lindberg de Geer tar delar av andras bilder och lägger in sitt eget ansikte.  Det har hon gjort de senaste tio åren, så det är inte en dagslända. Ulf Lundkvist har ofta collageinslag i sina serier. Många, t.ex Lars Lerin skriver text på sina bilder. Det finns många fler exempel. 
I mina digitala collage i "Lort-Sverigeserien" blandar jag eget tecknat och lånat material. Med de lånade delarna bygger jag rummet som min figurer befinner sig i. 
Jag lägger text på vissa ytor i en del av mina målningar. Innehållet i texten är väl valt, men det ger också ytan en färgnyans eller en gråhet i gråskalan.  
Jag låter nog texten balansera bilden, lite halvt medvetet. Ju snällare bild, desto tuffare text.  


Varför blandar vi tekniker och material? Varför lånar vi från andra i stället för att göra eget? Står vi och stampar i väntan på en ny epok, i väntan på att något ska hända? Jag gillar hur som helst många av lånarnas bilder.