tisdag 30 november 2010

Min eller någon annans skåpmat

Jag röjde i vårt förråd. Jag rev ihop en hög med gamla papperkassar, som jag trodde var tomma. Ur en kasse rasade nio små masoniteplattor med temperamålningar av hundar. 
 Jag bläddrade fram och tillbaka bland bilderna. Det är uppenbarligen våra gamla hundar på bilderna. Material och teknik är mina. Stilen vacklar mellan en önskan att förenkla och en önskan att teckna. 


















Det konstiga är att jag inte har något minne av att jag har gjort dem. Under den period då vi hade hundarna gjorde jag inga bilder. Jag hade ingenstans att måla. Jag hade så många små barn och så många stora hundar som tog all min tid. Kan jag ha gjort bilderna när jag sov eller...? 


















En del av bilderna kan nog förtjäna en revival - om det nu var jag som gjorde dem. Hör av dig om det var du!

torsdag 18 november 2010

Kreativitet

De senaste tre dagarna har jag låtit min kreativitet forsa omkring hur som helst. Jag har fått en idé till ett projekt. Jag tror på idén till 200%. Det är så roligt. 
Jag har kontaktat alla människor jag har behövt kontakta för att sätt igång, bokat möten, skissat och läst på om vartannat. Jag har rådfrågat alla jag har pratat med och fått nya infall. Varje vaken stund har det dykt upp små tankar om hur jag ska göra, vad jag måste tänka mer på och vad jag måste kolla upp. 
Det har varit som att surfa på en våg högt över vattenytan(tror jag, har ju aldrig provat det). Kanske är det det här som kallas flow?


Idag har jag bara en liten stund på mig att jobba med projektet. Sedan måste jag göra nyttiga saker. Denna lilla stund går åt till att sitta och fundera på om det verkligen är en bra idé. Ingenting dyker upp. Jag ringer ingen. Jag kollar inget. 


För mig har det alltid funkat så. Kreativitet tar plats. Kreativitet får inte begränsas i vare sig tid eller rum. Den måste få bubbla ut och vara oberäknelig. Den måste få flöda fritt, annars stelnar den till en fyrkantig kloss eller en att-göra-lista som inte är så viktig. 
Då är det bättre att städa toaletten eller något annat smutsigt.

fredag 12 november 2010

Färgmatchning

Jag har hört många konstnärer göra narr av kunder som vill köpa bilder som matchar soffan. De gör det självklart inte när kunderna hör på, men de gör det. 
Det är ju lite kränkande att inse att ens hårda slit med komposition, motivval, skuggor och linjer minimeras till att vara en matchande ton i färgskalan hemma hos kunden - en inredningsdetalj. 
De flesta konstnärer säljer nog ändå sina bilder till sådana kunder också. Pengar är en bra sak för en konstnär.


Nu har jag hängt upp min "BORTA"-utställning hemma i salen. Jag fick plats med nästan alla bilder. 
Jag kommer kanske visa hela utställningen här på bloggen så småningom. 
När jag hade flyttat runt, funderat, flyttat runt igen många gånger och hängt upp bilderna såg jag vad jag hade gjort utan att reflektera över det. 


Klockren färgmatchning!

fredag 5 november 2010

Allt utom idén

Jag fortsätter bråka med bilden. 
Jag tycker om kompositionen och nästan alla former. Jag har provat så många olika färgkombinationer att jag inte längre minns vad som var tanken färgmässigt. Mitt senaste steg är att helt ta bort det blå ur bilden. 




















Kanske är det inte färgen som är problemet, men jag har väldigt svårt att släppa den här bilden nu. 
Idén* som var så bra från början börjar bli ett hinder i hela arbetet och ändå har jag inte ens provat den ännu. 


*)Jag har inte berättat vad idén är.

torsdag 4 november 2010

Blandat

Mina "BORTA"-bilder är hemma igen. Det tog lite tid. Jag har ställt ifrån mig dem huller om buller och här och där. Det är mest rörigt, men på ett ställe blev det riktigt lyckat. 


Jag börjar inse att Hans hade rätt i att jag borde splitta upp det stora "paret" bilder. Det här var mer spännande. Det lämnar mer till mig som betraktare.

onsdag 3 november 2010

För bra

Jag gillar att göra rätt och vara duktig. Jag tror att de flesta har något av det draget. Det kanske är den långa vägen genom skolan som har fått mig att tycka att det känns så bra. Jag tyckte om att få en klapp på huvudet av fröken. 


När det gäller bilder menar jag att det är fel att göra rätt och vara duktig. Det finns inget så dött som en perfekt bild. Som betraktare gäspar man och tittar på något annat. Det måste finnas något som stör ögat i bilden för att väcka intresset.
Efter att ha använt mig av slumpen (i tuschform) för att hindra min duktighet i bildskapandet har jag nu hamnat i samma gamla spår som innan. 


 
Jag vill göra rätt och vara duktig och bilderna bara dör. Suck.


tisdag 2 november 2010

Visa eller inte visa?

Ska man visa de bilder man håller på med på nätet? 
Jag har diskuterat det med andra konstnärer och mest fått argument mot att visa. Det här är de två vanligaste:
1. "Tänk om någon skriver ut din bild i Gicléprint(utskrift av hög kvalité) och sätter upp på väggen utan att betala för den!"
2. "Dina bilder finns kvar på nätet i alla tider, oavsett om du tar bort dem. Tänk om någon googlar ditt namn och får se dåliga bilder som du har gjort."
3. "Om du visar dina bilder på nätet innan du har ställt ut dem har du inget att visa."


Själv tänker jag inte så. 
Tänk om någon skriver ut och har min bild på väggen. Det är ju roligt. Det är i och för sig inte tillåtet att göra så, kom ihåg det. 
Jag kan inte föreställa mig en framtid där jag inte kan stå för mina bilder alls. Jag lägger ut så många bilder att det kommer upp en blandning av allt jag har gjort. De flesta träffarna på "Lotta Appelquist" är inte heller mina bilder.  Jag kanske inte gillar samma bilder som betraktaren heller. Kanske tycker betraktaren om något som jag inte tycker är bra nu.
Trycker man på någon av mina bilder på Googles träffsida hamnar man här, på bloggen, i det inlägg där jag skriver om bilden. För mig blir det ett sätt att synas.
Jag ser utställningen som ett av många sätt att visa mina bilder. Att se en bild "i verkligheten" är naturligtvis en speciell upplevelse. Färgerna kan vara olika i olika ljus. Storleken på bilden spelar roll för vilket intryck man får. Sättet att placera bilderna i förhållande till varandra ger en ytterligare dimension. Jag tänker mig att arbetsprocessen, som jag visar på bloggen, fram till färdig bild kan ge bilden en annan dimension. 




















Jag visar de bilder jag arbetar med för att få feedback, reaktioner, synpunkter, nya infall. Att göra bilder som jag gör är ett jobb helt utan kollegor och bollplank. 
Det är oerhört värdefullt att få kommentarerna här. Tack för alla kommentarer jag får!