Här har jag gått ännu längre. Jag har tagit blad från Ewas passionsblomma, som jag vinterförvarar.
Det gav figurerna vingar.
Vad nästa steg är vet jag inte.
onsdag 30 november 2011
Vingar av passionsblomma
Det finns inga blad kvar ute. Jag har använt en kvist med barr från en av våra prydnadsbuskar för att grunda några bilder. Jag har börjat nagga på mina krukväxters blad. Jag har till och med tagit omslagsplast för att får till en bra grund.
Här har jag gått ännu längre. Jag har tagit blad från Ewas passionsblomma, som jag vinterförvarar.
Det gav figurerna vingar.
Vad nästa steg är vet jag inte.
Här har jag gått ännu längre. Jag har tagit blad från Ewas passionsblomma, som jag vinterförvarar.
Det gav figurerna vingar.
Vad nästa steg är vet jag inte.
torsdag 24 november 2011
Jag har slutligen och sist av alla insett att Twitter kan vara kul.
Så nu har jag börjat twittra. Jag twittrar bara bilder. Än så länge har jag lagt upp ganska färdiga bilder, men jag tror att jag ska börja visa arbetsprocesser. Det är så himla enkelt att göra det.
Det skulle vara roligt att höra synpunkter på för- och nackdelar med att publicera bilder på Twitter.
Jag heter Pappelq (tryck!).
Så nu har jag börjat twittra. Jag twittrar bara bilder. Än så länge har jag lagt upp ganska färdiga bilder, men jag tror att jag ska börja visa arbetsprocesser. Det är så himla enkelt att göra det.
Det skulle vara roligt att höra synpunkter på för- och nackdelar med att publicera bilder på Twitter.
Jag heter Pappelq (tryck!).
måndag 21 november 2011
Bildens namn
Jag kom nyss på hur jag ska namnge mina bilder i "Gytterserien". Namnet på bilden är det jag har använt när jag lade grunden.
Så. Här är "Fikus 1". Min största hittills.
Så. Här är "Fikus 1". Min största hittills.
måndag 14 november 2011
Målet
Varje ny bild är ett äventyr. Det är så spännande att få se var jag hamnar.
Jag hör många säga att de blir besvikna när deras bilder inte blir som de tänkt sig.
För mig är det tvärt om. Jag gör. Utan plan och mål. Så, när bilden är klar har jag kommit någonstans som jag inte visste fanns, dit jag inte hade planerat att komma.
Det är nog därför jag fortsätter göra bilder.
Jag hör många säga att de blir besvikna när deras bilder inte blir som de tänkt sig.
För mig är det tvärt om. Jag gör. Utan plan och mål. Så, när bilden är klar har jag kommit någonstans som jag inte visste fanns, dit jag inte hade planerat att komma.
Det är nog därför jag fortsätter göra bilder.
lördag 12 november 2011
Hund & Rymd - utställning Hemma Hos Appelquist
Vi har ju ett mycket stort rum i vårt hus. Då och då visar vi konst där. Igår till exempel.
Det var en endagsutställning med fyra tillresta konstnärer, Hans Westlund, som målar, Micke Sjömilla som gör bilder i spännande blandteknik, Kathrine Walsh och Mats Yderstig, som fotograferar. Utställningen hette "Hund & Rymd".
Det fanns många fina bilder att titta på. Utställningen blev så fin!
Hans idé att köra en enda dag visade sig vara mycket bra. Vi hade öppet kl 11-11(23). Det var från början lite vitsigt, den 11.11.11 kl 11-11, men det visade sig vara en bra idé.
Alla konstnärerna fanns på plats hela utställningsperioden, så det var lätt att få diskutera bilderna. Besökarna kom i jämn ström hela tiden under de tolv timmarna. Det fanns en viss oro för att Idol skulle hindra våra besökare från att komma, men att ta med barnen på konstutställning kl 21 en fredagskväll verkade passa många(!). Totalt besökte cirka 140 människor och en hund utställningen.
De flesta verkade hitta någon typ av bilder som passade dem och de flesta verkade trivas ihop med någon av konstnärerna.
11.11.11 kl 11-11 var mycket bra.
VF skrev en fin artikel.
Det var en endagsutställning med fyra tillresta konstnärer, Hans Westlund, som målar, Micke Sjömilla som gör bilder i spännande blandteknik, Kathrine Walsh och Mats Yderstig, som fotograferar. Utställningen hette "Hund & Rymd".
 |
| Frenetisk hängning av "Hund & Rymd" |
Det fanns många fina bilder att titta på. Utställningen blev så fin!
Hans idé att köra en enda dag visade sig vara mycket bra. Vi hade öppet kl 11-11(23). Det var från början lite vitsigt, den 11.11.11 kl 11-11, men det visade sig vara en bra idé.
Alla konstnärerna fanns på plats hela utställningsperioden, så det var lätt att få diskutera bilderna. Besökarna kom i jämn ström hela tiden under de tolv timmarna. Det fanns en viss oro för att Idol skulle hindra våra besökare från att komma, men att ta med barnen på konstutställning kl 21 en fredagskväll verkade passa många(!). Totalt besökte cirka 140 människor och en hund utställningen.
 |
| Hunden Alice ser på konst. |
 |
| Hundfotografen Kathrine Walsh på huk i förgrunden. |
11.11.11 kl 11-11 var mycket bra.
VF skrev en fin artikel.
tisdag 8 november 2011
Konst är bilder man inte behöver
Jag tittade på några utställningar i Stockholm förra veckan. Det var "Turner, Monet, Twombly" på Moderna Museet, Helvete på Liljevalchs och Andrea Zittel, Kirkeby, TalR m.fl på Magasin 3. Det var både bu och bä (jag skrev en lång sågning av det mesta, men väljer att inte publicera den). Bäst var Ultvedt, Goya och Miesenberger på Liljevalchs...och personalen på Magasin 3. Gå gärna och titta på alltihopa!
Jämfört med min dagliga konsumtion av konst blev det här en chock för mig. Jag har tänkt mycket på bilderna, som både var två- och tredimensionella.
Jag gillar bilder som säger något. Det behöver inte vara ett entydigt budskap, men de ska få mig att känna något. Ultvedt får mig att skratta direkt. Hans installationer gör mig så lycklig. Vad han vill säga vet jag inte. Goyas små bilder "Krigets fasor" är så äckliga. Ändå väcks min nyfikenhet; vad kan han mer hitta på för hemskt tokeri? Miesenbergers bilder är så snygga och ger en sådan oro.
Det är bra bilder.
Turner, Monet och Twombly får mig faktiskt att gäspa av samma skäl. Jag ser berg vid hav, Parlamentshus, abstrakta mytologiska landskap. Alla tre är skickliga målare, men de har målat trevliga bakgrunder att ha något framför.
Min slutsats blir att jag själv måste tillåta mig att vilja berätta något med mina bilder.
På visningen av "Turner, Monet, Twombly"-utställningen tappar jag fokus en stund när jag funderar över de ointressanta motiven. Det kommer in en rad ord i mitt huvud: KONST ÄR BILDER MAN INTE BEHÖVER. Så är det. Ingen svälter ihjäl för att den inte kan se Monets näckrosor. Ingen kan laga en trasig bil med ett tryck av Goya. Man går inte vilse för att man inte har en Twombly i fickan.
Ändå k a n det vara omöjligt att vara utan en bra bild när man väl har hittat den. Det gäller bara att utsätta sig, känna efter och välja. Det är spännande, nästan magiskt.
Jämfört med min dagliga konsumtion av konst blev det här en chock för mig. Jag har tänkt mycket på bilderna, som både var två- och tredimensionella.
Jag gillar bilder som säger något. Det behöver inte vara ett entydigt budskap, men de ska få mig att känna något. Ultvedt får mig att skratta direkt. Hans installationer gör mig så lycklig. Vad han vill säga vet jag inte. Goyas små bilder "Krigets fasor" är så äckliga. Ändå väcks min nyfikenhet; vad kan han mer hitta på för hemskt tokeri? Miesenbergers bilder är så snygga och ger en sådan oro.
Det är bra bilder.
Turner, Monet och Twombly får mig faktiskt att gäspa av samma skäl. Jag ser berg vid hav, Parlamentshus, abstrakta mytologiska landskap. Alla tre är skickliga målare, men de har målat trevliga bakgrunder att ha något framför.
Min slutsats blir att jag själv måste tillåta mig att vilja berätta något med mina bilder.
På visningen av "Turner, Monet, Twombly"-utställningen tappar jag fokus en stund när jag funderar över de ointressanta motiven. Det kommer in en rad ord i mitt huvud: KONST ÄR BILDER MAN INTE BEHÖVER. Så är det. Ingen svälter ihjäl för att den inte kan se Monets näckrosor. Ingen kan laga en trasig bil med ett tryck av Goya. Man går inte vilse för att man inte har en Twombly i fickan.
Ändå k a n det vara omöjligt att vara utan en bra bild när man väl har hittat den. Det gäller bara att utsätta sig, känna efter och välja. Det är spännande, nästan magiskt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
