Lena Cronqvist

Museiparken i Karlstad.

Jag gillar Lena Cronqvists bilder eftersom de ofta berör. Den här sommaren visar Värmlands museum några av hennes målningar och en del av hennes grafik. Utanför museet visar Karlstad kommun några av hennes skulpturer.
De stora målningarna är självporträtt i trekvartsfigur. "Lena" står mitt i bilden. Hon har olika saker i händerna eller på bordet framför sig. Hon har blått förkläde. De ger inga som helst känslor. Jo. Jag blir orolig för hur dåligt hon målar. Det är säkert meningen.
Jag gäspar. 
Grafiken är snygg. Jag ser småflickor som grejar med olika saker i guldfiskskålar. Jag blir lite mer intresserad av grafiken eftersom den är snygg, men jag blir inte berörd. 


Ute i parken står flickskulpturerna och pratar med varandra. De är kanske inte snygga, men de lever. De har stannat upp mitt i rörelser. Jag blir så glad. Jag går runt och tittar på långt håll, på nära håll från olika vinklar. Jag ser dem fullfölja sina rörelser, leva, leka.

Skulptur av Lena Cronqvist i museiparken i Karlstad.

 Lycklig den som fick ha en sådan flicka hemma eller i sin kommun.