Det är svårt att vara värmlänning.
Först blir jag så himla lycklig över tanken att den gamla dansrestaurangen Sandgrund i Karlstad ska bli Lerinmuseum(tryck). Vilket läge! Sandgrund ligger så vackert precis vid Klarälven. På andra sidan gatan ligger Värmlands museum. Det tar 7 minuter att gå till järnvägsstationen. Lerin kommer att dra massor med folk, både till Karlstad och till museerna. Så bra!
Jag tänker att jag kommer att gå dit ofta, nu när det har blivit så lätt att ta sig dit. Det ska bli roligt.
Sedan tänker jag att jag faktiskt inte har varit på det nuvarande Lerinmuseet på Laxholmen i Munkfors, trots att det bara är tre mil dit och jag har bil. Jag skäms.
Jag tänker på hur fint det var att Laxholmen, som är ett gammalt, vackert industriområde, fick besök från hela Sverige, kanske hela världen. Nu kommer de där besökarna att stanna i Karlstad.
Jag förstår Lerin. Läget är så bra.
Jag undrar vad som är smartast: att dra besökare till olika fläckar med ambitiösa kulturhus i den värmländska skogen eller att samla ihop dem i Karlstad. Kanske är ett landskap med 273265 invånare beroende av en mycket stark centalort?
Det ska bli roligt att gå på Lerinmuseet i Karlstad!
Hittade ytterligare en artikel om planerna i NWT(tryck). Läs särskilt kommentarerna där man ser en helt annan infallsvinkel än jag har.
