lördag 27 februari 2010

Olika färger och humör

Det började så bra.
Jag började med att måla rosa och brungrönt i tunna lager på landskapsdelarna i bilden. Den blågrönsvarta, min finaste färg, fick stor plats.
Sedan kom det orangea in.
Jag blev lite irriterad.
Jag valde att måla benen illgröna.
Ingen bra avslutning på en vecka.

torsdag 25 februari 2010

Figurens blick är det enda som är levande

I dag hörde jag någon berätta att Giacometti menade att figurens blick är det enda i figuren som är levande. Resten är bara konstruktioner för att bära upp blicken.
Sedan gjorde jag den här tuschteckningen.
Den största skillnaden från de små skisserna från igår är avsaknaden av ansikten.

onsdag 24 februari 2010

Livet och döden och alltihop

Det här är en gammal bild:
Ammar (ur Lort-Sverige), digitalt collage, 2009
Här är två små skisser på samma tema - tror jag.
Det är intressant att se vad som händer med bildens berättelse med en så liten förändring som att ansiktet på den liggande är vänt från eller mot betraktaren.
Tolkningar?

tisdag 23 februari 2010

Sista bilden?

Nu har jag gjort min sista bild.
Vissa dagar känner jag så.
Det känns som om jag har använt allt jag har.
Jag har jobbat så intensivt och fokuserat helt på den bild jag jobbar med. Jag har haft den i huvudet även hemma. Jag tittade på ett foto av den innan jag somnade. Jag har frågat mig hur jag ska göra för att lösa problemen i bilden.
Nu känns det som om jag har svarat på a l l a frågor och löst a l l a problem.
Jag har svårt att tänka att det finns någon annan bild eller någon annan fråga att svara på.
Tänk om jag aldrig kommer på något mer...

måndag 22 februari 2010

Att tänka på

För att visa hur stort jag målar använder jag mina fötter som tändsticksask.
Vänstra halvan av bilden har fått färger. Den högra är biege än så länge.
Jag måste ta en tankepaus för att hitta färg till den biega halvan. En lösning kan vara att byta färger på den vänstra halvan.

söndag 21 februari 2010

Perspektiv

Vi diskuterar perspektiv hemma vid köksbordet.
Någon känner inte till ordet. Samma person känner väl till fenomenet från TV-spelsvärlden.
Jag plockar fram lärarrösten och linjalen och börjar rita enpunkts-, två punkts- och trepunktsperspektiv.
En- och tvåpunktsperspektiven passerar förbi med gäspningar från oss alla.
När vi kommer till trepunktsperspektiv blir vi äntligen nyfikna. Det är ju faktiskt lite roligt.
Jag får också hård kritik för att huset ser overkligt ut.
Men. Perspektiv är dött.
Jag känner stor lättnad när jag får teckna lite modell.
Någonstans långt, långt inne finns kanske en tacksamhetsskuld till perspektivritningen...

fredag 19 februari 2010

Stor "Sömn"

Tänk att jag först kan måla så här med flytande tusch, tänka lite,
torka bort en del och sedan måla så här i stället:
Duk på ram med mycket vatten och flytande tusch är grejen framför andra.

torsdag 18 februari 2010

Jasså

Ibland går jag in i ett sätt att arbeta.
Jag tänker på hur jag ska lägga på färgen, till exempel.
Då kan det bli så att jag glömmer både färg och komposition.
Jag blev ganska överraskad över resultatet av dagens arbete.
Det kallas "grov-pointillism". Basta.

onsdag 17 februari 2010

Större yta

Jag har skaffat mig några färdigspända dukar som är 70x100 cm att måla på.
Jag kan måla med hela armen. Äntligen!
Det visade sig fungera utmärkt att blöta ner duken och måla vått i vått med tusch först.
Duk kanske är min grej trots allt.
Det här gänget dök upp i ena hörnet.
Jag blev så glad att se dem igen, även om de är dystra. Jag har velat jobba vidare med dem, men inte hittat något bra sätt.
Lösningen på hur jag skulle ta hand om dem kom när jag kom in på tanken om att sätta det viktiga ur fokus eller utanför bilden.

tisdag 16 februari 2010

DE-VE-LO-PE

Vi åkte till Rackstadmuseet i Arvika idag.
Vi tittade på utställningen DE-VE-LO-PE. Tryck HÄR för att se några av de fantastiska verken.
Vi blev kvar länge.
Utställningen visar verk av "intellektuellt funktionshindrade och etablerade konstnärer*".
En viktig idé med utställningen är att INTE kategorisera konstnärerna alls. Det fungerade utmärkt. Vi gick runt och var ena stunden förtjusta andra stunden mycket kritiska. Vi såg bara verken. Vi diskuterade inte ens vem konstnären kunde vara.
Vi skuttade därifrån glada och inspirerade utan att ens titta åt Rackstadskolonins målare.
*)klumpigt uttryck, som inte säger så mycket, men det används i katalogen till utställningen. Tryck gärna HÄR för att se fler inspirerande bilder.

måndag 15 februari 2010

Pinne

I dag målade jag med en liten pinne.
Jag vill ha darriga, ostyriga rörelser i bilderna.
På papper får jag dem med dragstift och tusch vått i vått.
På duk blev det pinne och akryl utspädd med vatten.

fredag 12 februari 2010

En klassisk fråga

Jag har använt mig av frågan när jag har undervisat i måleri.
Är papperet för litet eller är penslarna för stora?
Då handlade det ofta om att eleverna vill ha smalare penslar än nr 2 för att kunna göra tunnare streck.
Nu måste jag även ställa den till mig själv.
Det är SÅ himla trångt i bilderna.

torsdag 11 februari 2010

Lite trögt

Jag är inne i en trög period igen.
Jag har massor av roliga idéer att jobba med.
I tanken känns det så lätt.
I verkligheten är de där idéerna bara startskotten för långa processer med många steg för att vaska fram den egentliga idén ur allt grumligt trams.
Jag vet inte var jag kommer hamna till slut.
Jag vet inte vad jag kommer lära mig på vägen.
Jag vet inte heller vad jag kommer förkasta.
Det är trögt och spännande samtidigt.
Det är viktigt att vara tillåtande och öppen för impulser.
Så får vi se.

onsdag 10 februari 2010

I luften

Jag har samlat på mig olika typer av skisser och bildidéer.
Nu provar jag att gå vidare med skisserna till färdiga bilder. Det blir lite av varje.
Idag blev det så här:
Det gick fort. Nu ska jag fundera lite.

tisdag 9 februari 2010

Mina hundar i färg

Idag återvände jag till min överraskande välstädade ateljé efter en längre bortavaro.
Det tog lite tid att komma i gång.
Det var bra att jag visste vad jag skulle göra först.
Hundarna. I färg.
Jag ska jobba lite mer på dem, men tror att det är den här som funkar bäst.

måndag 8 februari 2010

Konst i naturen

Med utgångspunkt i mina två senaste inlägg känns det självklart att hänvisa till konstnärsduon Francisco Infante-Arana & Nonna Gorunova.
Tryck HÄR för att se många av deras fantastiska verk.
Det är inte Photoshoppat. Det är på riktigt.
Precis så är det med någon av mina bilder i det här inlägget också. På riktigt.

söndag 7 februari 2010

Granskog i Photoshop

Idag tänkte jag skriva om kontraster och svärta, men jag nöjer mig med att lägga ut lite bilder från skogen.
Jag kunde inte låta bli att blurra till dem lite i Photoshop.
Jag skickar en tacksamhetens tanke till Elisa, min läromästare.
Hon kan mer än man kan behöva kunna och är noggrannare än någon annan. Hon skulle inte godkänna bildkvalitén, men kanske tanken.
Tack Elisa!

lördag 6 februari 2010

Installationer

Tillfälliga former utomhus kan få upp mina ögon för platser jag inte brukar se.
En stor, kakaobrun snöhög mitt på trottoaren fångar färgerna i de solbelysta träden bakom.
En samling fjälltoppar på en vanligtvis tom parkeringsyta.
Skatbon samlar grenlinjerna i ettriga, asymetriskt spridda bollar i björken.
Istapparna växer åt alla håll i trädet.
Nästa vecka ska jag göra bilder med mina penslar.

torsdag 4 februari 2010

Scenografi och kreativitet

I går såg jag den underbara teaterföreställningen "Carola och jag" av och med Sara Lindh.
Jag tyckte att den var bättre än jag hade vågat hoppas. Den var mycket bra.
Eftersom jag har scenografibakgrund vill jag särskilt berätta om hur bra scenografin och rekvisitan fungerade.
Foto: Håkan Larsson
Sara står på scenen inramad av högar av svärtade flyttkartonger. Hon har bibeln i handen, en bild på Carola på väggen, en stor marsipangris på en piedestal och en tavelkrita i fickan.
Sara illustrerar det hon berättar med enkla teckningar eller lite text med tavelkrita på flyttkartongerna. Hon ritar sig fram genom berättelsen.
När Sara berättar att hon hoppar in i en taxi tänder hon två små lampor på benen på en pall och kör runt i mörkret på scenen med strålkastarna letande ut över oss i publiken. Sara visar sina möten med Carola med hjälp av några fingerdockor eller en bordsduk, som blir ett nunnedok.
Tack vare de enkla lösningarna byter Sara spelplats från sekund till sekund. Ena sekunden är vi i en pingstkyrka i Stockholm, nästa på en fest i Göteborg. Jag bara följer med, accepterar kliven mellan platserna, och kan helt fokusera på det Sara berättar.
Det är inte bara scenografin/rekvisitan som är bra. Det är inte heller bara sättet som Sara använder den på som är bra.
Det var länge sedan jag såg en så bra samverkan mellan scenograf (Christina Nilsson Ramberg), regissör (Jonna Nordenskiöld) och skådespelaren (Sara Lindh).
Jag blir så glad av att se spåren av en riktigt kreativ arbetsprocess.
Gå och titta!

tisdag 2 februari 2010

Konst eller...?

Det pågår som alltid diskussioner om vad som är konst.
Det verkar ofta stå mellan "vad som är bra" och "vad folk vill ha".
De som tillhör kategorin "vad folk vill ha" får nog utstå mer elak kritik än andra. Maria Westerberg gör figurer av pinnar. Marias figurer är populära. Hon har skrivit en bok om dem. Boken säljer bra. Hon ska ställa ut på Värmlands museum.
-Jaha, tänker jag. Jag gjorde figurer av pinnar med barnen på dagis också. Jag är skeptisk. När jag tittar på figurerna på hemsidan blir jag förvånad över deras starka uttryck. De är fina. Jag kan förstå att man blir fascinerad av dem. Eftersom många gillar hennes figurer är det självklart att många ska få se dem på Värmlands museum.
Även de som hör till "vad som är bra", som Anna Odell ("hon på Liljeholmsbron") får elak kritik. De får också respekt av en del.
För mig är bra bilder bilder som får mig att reagera, att titta igen, att börja tänka eller fantisera. Ibland kan jag se 1000 bilder utan att det händer. Ibland ser jag något som får mig att reagera i flera bilder efter varandra. Vad jag reagerar på varierar. Det jag reagerar på kan vara allt från ett budskap till ett sätt att göra bild på. Bilderna som är bra kan vara foton, målningar, skulpturer eller filmer. Om bilderna är konst eller ej är mindre intressant.
Under den tid jag har producerat bilder har jag märkt att "vad folk vill ha" ofta är det snälla. Positiva och glada bilder är mer populära än tunga.
Ingen har varit intresserad av den här bilden. Jag tycker att den är en av mina mest uttrycksfulla.
Flyger, 2009
Det här är den bild jag har fått flest positiva reaktioner på i min bildproduktion.
Pernilla Hansson, 2009
Är något av det konst? Jag vet inte.
Nu undrar jag:
Du är tvungen att ha ett av följande verk hemma
Vilket verk väljer du?