tisdag 21 maj 2013

Var jag kommer från - estetiskt sett


Alla har en egen estetisk smak. Var och en har en färgskala som den tycker om, vissa möbler och former som den gillar. Var och en avskyr vissa saker. 
Jag tror, i och för sig, att man kan öva upp sitt estetiska sinne genom att titta noga på olika former och färger och fundera på varför man fastnar för något. Men jag tror också att vi får väldigt starka band till sådant som vi gillar när vi är små.


Om någon frågade mig för några månader sedan skulle jag nog sagt att jag gillar organiska former, jugend/art noveau och expressionistiska färger. Jag har alltid känt mig mest hemma där. 
Så en dag hittade jag mitt gamla favoritbarnprogram från tidigt 1970-tal. Det heter "Fröken Ensam Hemma åker gungstol". Hans Arnold har gjort scenografin. Gunnel Linde har skrivit och regisserat. Där fanns ALLT som jag gillar. 

En visp som skickar ut blixtar när det behövs. 

Inte nog med att färg och form var "mitt". Jag har alltid tänkt precis så när jag har berättat med scenografi och med bild: Ensam Hemmas rum som förvandlas bara lite grann, de vanliga sakerna som får magiska krafter, betraktarens fantasi som behövs för att det ska funka. Allt fanns där. 

Dessutom fanns KARTAN!
Jag älskar kartor. Jag samlar på kartor. Jag målar kartor. 
Jag kommer alltså, estetiskt sett, från Fröken Ensam Hemma åker gungstol. På drygt fyrtio år har jag inte rest långt. Jag tycker fortfarande att det är fantastiskt vackert.


Bilderna här är förmodligen gjorda av Hans Arnold allihop.