Gytterprojekt

Jag trivs så bra med arbetsgången i mina "Gytterbilder". 

Jag har berättat hur jag jobbar tidigare (25, 29 juli och 2, 6 augusti i år). 

Kanske är det lite som "automatiskt måleri"? Jag bestämmer inte alls vad det ska bli för figurer. Det rör sig som de vill. Färgmässigt är jag nog inte "där" än.

Detalj.

Försök nr 2

Jag gjorde en ny skärm och nya skisser av skog, som var lite mer neutrala. Det skulle bli "bakgrundsskog". Så körde jag igång. Det var lika roligt att jobba stort idag också.

Jag tyckte genast om bilden. Jag fortsatte med lite färg, trots att den skulle vara neutral. Det var roligt. Jag tror att jag ska lägga på ännu mer. 

Nu blir frågan: Vilken skog ska jag måla över med andra bilder? Jag tycker mer om den här idag. 

Vi får se på måndag.

Stora ytor

Jag skulle göra en liten skärmutställning om hur ett träd växer.
Jag gjorde massor av detaljerade, informativa skisser på papper. Jag gjorde en layout. Jag gjorde en skiss till en snygg bakgrund direkt på skärmen, som är 120x190 cm.

Det är s å härligt att skissa så stort! Jag kunde liksom inte låta bli att börja måla alla ytor som uppstod. Nu har jag en väldigt trevlig och dekorativ höst-skärmvägg att hyra ut.

Lite skum färgåtergivning och kanske inte helt klar.

Det går rätt snabbt att fixa en ny skärm också...med en mer neutral bakgrund, som jag kan göra detaljerade bilder på.

Nolde och målarförbud

Här är sista delen av mina intryck från Nolde-utställningen i Skärhamn.

Mitt eget akvarelltest. Jag lyckades mätta papperet med färg på en del av den röda ytan.

Under andra världskriget fick Nolde "målarförbud" av nazisterna. Hans konst ansågs degenererad. Han fick inte göra någon form av bilder. Det var alltså ett slags yttrandeförbud.
Då gjorde han "de omålade bilderna"(tryck!) - över 1000 bilder på fyra år - i hemlighet. Bilderna(tryck!) är små och lätta att gömma. De skulle vara stora som en handflata. Han använde vattenfärg på papper för att inte avslöjas av färglukt. Motiven kom bara inifrån hans huvud och är väldigt många och väldigt olika.

Eget akvarellförsök, fritt efter vårt Kanadensiska gullris. Nolde använde, till skillnad från mig papper utan gräng.

Det är fascinerande att se att han hade en så stark drivkraft att uttrycka sig. Tanken på att förbjuda någon att uttrycka sig är så hissnande skrämmande. Jag har också svårt att tänka mig att någon skulle kunna fördömma en s t i l - det handlar ju inte om att han hade något budskap i sina bilder.
Vi har det bra som både får måla vad vi vill och säga vad vi vill med det.

Om blickar och Nolde

Noldes bilder på Akvarellmuseet i Skärhamn tar stor plats i mitt huvud fortfarande. Det var intressant måleritekniskt på flera sätt. Ett intressant drag i många av bilderna är ögonen. 



Jag har funderat mycket över figurers blickar i bilder. Förra våren förde jag och två andra bloggare en diskussion på ämnet. Det började med att jag skrev ett inlägg om Giacomettis tanke om blicken. Tryck på länken eller gå tillbaka till mars 2010 och läs vidare i senare inlägg. Min lösning på frågan om vad jag ska göra av ögonen var då att låta figurerna blunda, sova eller titta ner. Med en riktad blick blir bilden ofta f ö r entydig. 

Ett test av Noldes teknik som jag gjorde i Photoshop.

Nolde visade sig ha en annan lösning (tryck!). Han målade blått i ögonen, men utan pupill(tryck!). Han gjorde ansiktena i ganska varma färger. Blåa färger upplevs som långt borta om man tänker färgperspektiviskt. Det funkar verkligen bra. Ögonen är inte tomma. De är långt borta, långt inne i figurerna. 
Jag länkar till Noldes bilder, eftersom jag ju inte har rätt att visa dem här. 

Emil Nolde i Skärhamn

Jag besökte Akvarellmuseet i Skärhamn igår. 

Utsikt från klippan bredvid Akvarellmuséet.

O, vilken lycka! De har tre stora rum fulla av (vattenfärgs)bilder av Emil Nolde(tryck för exempel). Jag gissar att det fanns ungefär 75 bilder. Jag tyckte om ALLA. Dessutom är museet och platsen där det ligger himla fina. Kort sagt: Åk dit!

Den mycket kunniga guiden beskrev Noldes sätt att måla mycket bra. Det gav mig lust att prova själv. 
Nolde målade ju mest olja, men också mycket akvarell. Han använde akvarellfärg på tub(?). Han la många lager färg på varandra och fick fram knalliga färger som täcker papperet helt. Det finns i princip ingen vitt kvar i bilderna. Trots det strålar färgerna. Tydligen la han på så många lager färg att det trängde ut på baksidan av papperet. Jag gissar att många akvarellister skulle rysa vid tanken. 


På mycket nära håll ser bilderna ut som vattenfärgsmålningar som barn gör med kakfärg i skolan, men när man går några meter ifrån är de så levande och skickligt uppbyggda.

Mitt nästa mål blir nog att besöka Seebüll, Noldes hem, som nu är museum. Men först ska jag måla akvarell.

Skogsfärg

Jag begränsade färgskalan. Då blev det så här ungefär.  

Nu får den nog vila lite. Jag ska tänka på annat.

På duk

Ansiktena i mina skisser, som jag har visat i mina två förra inlägg har varit runt 2 cm höga. Nu provar jag på duk och med akrylfärg. Ansiktena är runt 5 cm. 
Så det blir större och än så länge väldigt färgglatt. 

Jag har bestämt mig för att begränsa färgskalan kraftigt. Kanske måste jag rensa bort några figurer också. 
Vi får se.