Motivet

Jag har skrivit om valet av motiv tidigare. Eftersom det är en stor fråga för mig vill jag ta upp den igen. 
Jag har själv svårt att göra bilder som inte föreställer något för mig. Jag har också svårt att göra bilder som inte har någonting att berätta. 
När jag började måla efter ett långt uppehåll tog det sig uttryck i mycket sorgliga bilder. Berättelsen i bilderna var övertydlig. Jag skrev på näsan. Jag lämnade ingen plats för betraktaren. Jag var till en början väldigt nöjd med att kunna säga det jag ville så tydligt. 

Ett problem med att göra "skriva på näsan"-bilder är att de blir statiska. När man har uppfattat vad jag vill berätta finns det inget mer att se. Tanken kan inte få vandra i väg. 
Ett annat problem med de här motiven är naturligtvis att de är omöjliga att sälja. Ingen vill ha dem hemma på väggen. (Den ena bilden ovan ä r såld, men inte upphängd.)

Jag har provat att göra den här typen av motiv i andra, mer lekfulla tekniker. Det är lite lättare att sälja, men frågan är varför småbarnsföräldrar orkar ha en på väggen.


Jag kommer att återkomma till säljbarhet som mått och fler tankar om motivval snart.