 |
| Museiparken i Karlstad. |
De stora målningarna är självporträtt i trekvartsfigur. "Lena" står mitt i bilden. Hon har olika saker i händerna eller på bordet framför sig. Hon har blått förkläde. De ger inga som helst känslor. Jo. Jag blir orolig för hur dåligt hon målar. Det är säkert meningen.
Jag gäspar.
Grafiken är snygg. Jag ser småflickor som grejar med olika saker i guldfiskskålar. Jag blir lite mer intresserad av grafiken eftersom den är snygg, men jag blir inte berörd.
Ute i parken står flickskulpturerna och pratar med varandra. De är kanske inte snygga, men de lever. De har stannat upp mitt i rörelser. Jag blir så glad. Jag går runt och tittar på långt håll, på nära håll från olika vinklar. Jag ser dem fullfölja sina rörelser, leva, leka.
 |
| Skulptur av Lena Cronqvist i museiparken i Karlstad. |
Lycklig den som fick ha en sådan flicka hemma eller i sin kommun.
Hennes bilder oroar mig, och gör mig ledsen. Det är säkert ett tecken på att de är bra, men vill jag ha dem? Nej. Får nog ta en tur till Karlstad och kika. Tack för tipset.
SvaraRaderaJag tror nog, efter några dagars funderande att det var väl värt ett besök alltihop, även om jag inte ser det som positivt att hon inte väcker känslor med bilderna.
SvaraRaderaDet verkade som att många tyckte att det var skönt att slippa känslorna. Jag VILL få känslor när jag ser hennes bilder. Annars kan jag ju titta på...Monet!