Jag har kontaktat alla människor jag har behövt kontakta för att sätt igång, bokat möten, skissat och läst på om vartannat. Jag har rådfrågat alla jag har pratat med och fått nya infall. Varje vaken stund har det dykt upp små tankar om hur jag ska göra, vad jag måste tänka mer på och vad jag måste kolla upp.
Det har varit som att surfa på en våg högt över vattenytan(tror jag, har ju aldrig provat det). Kanske är det det här som kallas flow?
Idag har jag bara en liten stund på mig att jobba med projektet. Sedan måste jag göra nyttiga saker. Denna lilla stund går åt till att sitta och fundera på om det verkligen är en bra idé. Ingenting dyker upp. Jag ringer ingen. Jag kollar inget.
För mig har det alltid funkat så. Kreativitet tar plats. Kreativitet får inte begränsas i vare sig tid eller rum. Den måste få bubbla ut och vara oberäknelig. Den måste få flöda fritt, annars stelnar den till en fyrkantig kloss eller en att-göra-lista som inte är så viktig.
Då är det bättre att städa toaletten eller något annat smutsigt.
Har precis funderat på det du skriver om. Att kreativiteten behöver tid. När jag är stressad och känner att jag borde prestera något på den lilla tid jag har till förfogande, så blir det ofta ingenting. Samtidigt är det inte alltid möjligt att låta kreativiteten ta plats när man har familj och annat jobb. Svår balansgång.
SvaraRaderaKan, så här med småbarnsåren bakom mig, undra varför man försöker vara så himla duktig hela tiden. Jag ställde orimliga krav på min prestation. Egentligen räcker det ju med att bara vara med de där åren. Det pratas väldigt lite om det.
SvaraRaderaHoppas att du har hittat nivåer som känns OK.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFast egentligen målar jag inte för att prestera, det är bara när jag är stressad som jag får för mig det. Jag målar för att må bra och orka med resten. Det är lite svårt att komma ihåg ibland bara :)
SvaraRadera